Kulturvis-lista

 

Vad läser du helst? Prosalyrik, poetiska romaner, poesi om kärlek, medryckande ungdomsböcker, överraskande noveller och klart lysande stjärnor. Sara Stridsberg, Donna Tartt, Sylvia Plath, Tove Jansson, Bea Uusma, Amanda Svensson, Sofi Oksanen, Rosa Liksom, Naja Marie Aidt, Astrid Lindgren, Margret Atwood, Helle Helle hör till författarna jag tyckt mycket om de senaste åren.

Vilken tv-serie kan du se om och om igen?
Jag skulle ha lust att se om Twin Peaks och Fargo.

Vad såg du senast på teater?
Asfaltsänglar på Teater Lilla Villan, i lördags! I regi av Salla Leino. Jag tyckte väldigt mycket om pjäsen som var intim, rolig och intensiv.

Vilken skiva var den första du köpte/fick?
Jag minns att jag var med pappa i butiken och valde Emilia som sjöng I'm a big big girl in a big big world samt Tomas Ledin (som vi skulle lyssna tillsammans på i bilen).

Vilka tre kulturpersoner skulle du gärna äta middag med?
Så svårt. Jag väljer spontant tre samtida nu bara. J.K Rowling, Silvana Imam och Karl-Ove Knausgård.

Har du någon favoritfilm?
Nej, men jag tycker mycket om till exempel Jackie Brown, Pulp Fiction, Léon, Amélie, The Great Gatsby, Gone Girl, Gilbert Grape, Lejonkungen och Nemo.

Vem gjorde den bästa spelningen du varit på?
Janelle Monáe blew me away i ett trångt tält mitt på natten på Pori Jazz 2012. Februarispelningen i år med Seinabo Sey på Tavastia var också helt fantastisk. Florence and The Machine på Flow 2015 är oföglömligt och Kendrick Lamar på Pori Jazz 2013 rent guld. Jag kommer heller inte glömma Chisus känslosamma spelning på Korjaamo 2012.

Vilken tidsperiod skulle du helst åka tillbaka till för kulturens skull?
40-talet. Närmare bestämt 1945. Jag skulle vara med debutanterna Astrid Lindgren och Tove Jansson. Känna av Europa i brand. Bläddra i manus till Pippi Långstrump och Småtrollen och den stora översvämningen. Prata om deras mod, om feminism och om skapande. Fråga vad de tror om framtiden.

Har du något skamnöje inom kultur?
Jag tycker inte så mycket om benämningen skamnöje eftersom det skulle vara bra om det inte ansågs finnas mer eller mindre accepterad kultur. Det som anses vara pinsamt varierar ju också beroende på vilken utgångspunkt en har. Men jag kan lyssna på finsk mainstream rap typ JVG, har sett The Notebook triljoner gånger och kan skratta så jag får ont i magen till Dinner for Schmucks.

 

The Cursed Child

Nä nu. Nu läste jag Harry Potter and the Cursed Child (2016). Det gick ju inte att låta bli. Och jag låg vaken om nätterna och läste ut boken på ett par dagar, så klart.

Det är något i mig som på ett så djupt plan älskar Harry Potter att det inte spelar någon roll att boken blott och enbart fungerar för att den rider på brandet Harry Potter. Det spelar ingen roll att mycket är klicheartat, att karaktärerna slår varandra på skämt flera gånger (??), att den sarkastiska jargongen i dialogerna svämmar över, att vi får gotta oss i möten med alla gamla karaktärer, att allt som så stiligt lämnas oklart i de tidigare böckerna nu blir förklarat och tillrättalagt, att samverkan mellan karaktärerna känns onaturlig, att boken ger fansen just det de vill ha av Malfoy+Potter och så vidare. Att manuset är som en fanfiction jag läst för femton år sedan på hogwarts.nu.

Jag bryr mig inte så mycket om allt detta ovannämnda som känns helt fel (eller visst bryr jag mig, men det är liksom en bisak). För jag trivs med karaktärerna, jag blir överraskad, jag rycks med i berättelsen och jag gråter faktiskt till Harry Potter and the Cursed Child. Läs boken. Den är GALEN och FEL och ändå en så rolig läsupplevelse.

Angående manusformatet så är boken snabbläst och ryckig. Det hade helt säkert blivit en bättre helhet om det hela lindats in i beskrivningar. Men samtidigt tycker jag om att The Cursed Child inte är en roman. På något sätt är det skönt att se verket som menat att uppföras på scen och inte ens menat att vara fulländad i bokform.

Jag har tidigare bloggat om den illustrerade utgåvan av Harry Potter and the Philosopher's Stone och om mina feelings: Harry Potter, min bekännelse. Har du läst The Cursed Child, vad tyckte du?

 

Kärlek är att jag vill att du finns

Jag ska berätta om böckerna jag lyssnat på i appen BookBeat. Det här är hjärtat av Bodil Malmsten (34 min) i författarens egen uppläsning var helt fantastisk. Det här är hjärtat var en intim och stor lyssningsupplevse för mig. Dikterna handlar om kärlek och om att förlora den som står dig nära. Senare lånade jag hem boken i tryckt version och även den var bra, men jag måste säga att lyssningsupplevelsen tog priset den här gången. Fem stjärnor.

Min fantastiska väninna av Elena Ferrante (12h). Jag tyckte väldigt mycket om den här första delen i den napolitanska kvartetten av Ferante. 11h och 27min in i boken antecknar jag följande citat i min bok: Du är min fantastiska väninna, du ska bli bättre än alla andra, både män och kvinnor. Det fina med boken är skildringen av vänskapen och av deras kvarter, karaktärer och miljöer kändes super levande. Det gick bra att lyssna på boken eftersom den höll en tydlig kronoloigsk linje och hade en rättfram berättarstil. Uppläsaren var bra, jag tyckte mycket om hennes uttal av italienska namn.

Oändrat oändlig av Jonas Hassen Khemiri (12min). En trevlig novell om kärlek, förhållande som går i kras med en berättare som inte vågar säga sanningen. Väldigt mycket Khemiri och helt bra, men väldigt kort och inget jag kommer minnas förevigt. Alla borde vara feminister av Chimamanda Ngozi Adichie (41min). Om Chimamandas väg till försoning med benämningen feminist, klart och övertygande och helt briljant. Jag gav boken fem klart lysande stjärnor.

Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött av Alex Schulman (3h 15min). Alex Schulmans kärleksförklaring till Amanda. Jag tyckte inte så mycket om hans utsvävningar om barndomen etc, jag skulle gärna ha sett att boken blott och enbart handlat om just Amanda. Jag tyckte heller inte lika mycket om hans uppläsning som jag trodde jag skulle göra, jag tyckte hans röst lät ansträngd i längden.

 

Bokbud

Idag på förmiddagen fick jag något riktigt lyxigt och väldigt bloggigt: bokbud med två pinfärska böcker. Tack Förlaget! Igår hade Julia och jag en diskussion om hur viktigt det är att böcker är estetiskt tilltalande så jag nu tänkte ta och visa er hur In transit och Djävulen är en lögnare ser ut.

Det coolaste med Djävulen är en lögnare är att pärmarna är av tjockt plywoodliknande material och att pärmarna är skuren så den går exakt i linje med boksidorna (sådär som på en pocket). Omslaget är gjort av Anders Carpelan. Romanen behandlar teman som etnicitet, klass och religion. Jag ser fram emot att testa Razai eftersom jag inte läst hennes första bok, Djävulen är hennes andra.

Hannele Mikaela Taivassalos bok med omslag av Sanna Mander och inlaga formgiven av Emma Strömberg är så himla fin. Se bara på titelsidan! Jag tycker om det kartliknande mönstret som täcker pärmen och insidan av pärmen, hur bergskedjor och vattendrag och skogar anas ur bilden. Första sidorna av boken gör mig peppig, jag tycker otroligt mycket om Taivassalos poetiska stil: In transit. Möt mig på flygplatsen, jag kommer till dig genom luften.

 

Min portfolio

De senaste dagarna har jag pysslat med en hemsida på cargocollective. Jag har länge tänkt fixa till en portfolio, och det känns allt mer aktuellt nu då jag börjar vara i slutskedet av mina studier. Allt är inte hundraprocent finslipat ännu och jag överväger till exempel att lägga till nåt finska/engelska men jag tänkte dela med mig av det jag har hittills i varje fall. Du kan gå in och se vilka recensioner jag skrivit och under fliken med estradpoesi hittar du en video på mig från poetry slam i Åbo, ett ganska tafatt uppträdande men vågade ändå länka den.

Jag valde en riktigt bister bild av mig själv som presentation, tagen av Lina förra hösten. Jag måste nog ta en peppigare bild snart, annars blir jag väl aldrig rekommenderad till nåt jobb. Jag tänker mig sidan på cargocollective som ett visitkort. Jag är ny på det här - har du några förbättringsförslag? Och finns du på cargocollective eller nån liknande plats?

 

Händerna drar ner blixtlås.

Black out poetry är avslappnande och ett förträffligt öde för en gammal pocket som ligger och skräpar. Ordlekarna stimulerar fantasin, det växer fram nytt innehåll då ord väljs ut och kombineras med varann. De senaste dagarna har jag fyllt sidorna i en bok av Lukas Moodysson med svart tusch. Jag har blivit så himla rofylld då jag sysslat med det. Testa!

 

 

Söstra mi är min bokhylla, min skrivmaskin. Det mellanrum där jag möter den syster jag aldrig haft.

 

 

Hanna Sofia, 24. Skriver gradu i litteraturvetenskap och går kursen Litterärt skapande. Åbo, Finland.

hylostal@gmail.com

Min portfolio

 

Nyckelinlägg
favoritböcker 2015
favoritböcker 2014
favoritböcker 2013
tre bästa böcker
varför söstra mi
börja skriva
till dig som skriver
min åboguide

Kategorier
läst 2016
läst 2015
läst 2014
litterärt skapande
resväska