Varför skriver du om Arielles första kärlek?

Nanó frågade mig varför jag skriver min magisteruppsats om Arielles första kärlek av Monika Fagerholm. Jag ska ta och berätta det för er, men först några ord om hur det är att skriva gradu.

Grejen är. Att jag varit väldigt förvirrad över vart jag är på väg eller vad som kommer att fungera i slutändan. Jag ska få feedback av min handledare imorgon och om ett par veckor på seminarie. Det känns nervöst. Jag tror det kommer att kännas bättre efteråt. Jag är orolig över att teorier och metoder inte ska fungera, att någon ska säga: nu får du göra om precis alltihop. Därför är jag rädd för att blogga om gradun. För vem vet om mina papper hamnar i skräpkorgen.

Jag har alltså jobbat med gradun enda sedan januari men först nu i september börjat med det på heltid. Det ska bli cirka 80 sidor vetenskaplig text. Det är meningen att jag ska bli klar till årsskiftet. Men vi får se. Jag lovar ingenting. Jag gör alltså en novellanalys och mitt material utgörs av såväl den tryckta utgåvan som ljudnovellen av Arielles första kärlek. Jag har inte jobbat med ljudböcker tidigare vilket gör det hela spännande och utmanande. Jag valde Arielles första kärlek eftersom:

☆ Monika Fagerholms prosa är poetisk och full av ljud genom rytm och rim, ljuden förmedlas även visuellt genom kursiveringar o dyl

☆ Arielles första kärlek är en suggestiv novell med många lager och tolkningsmöjligheter = jag tröttnar inte på den

☆ Monika Fagerholm har själv läst in novellen som ljudbok och hon har en karismatisk röst

☆ Novellen är publicerad på Novellix, som jag tycker mycket om

☆ Monika Fagerholm talar ofta om litteratur som kaos, och hennes syn på skrivande är inspirerande

☆ Detta citat ur hennes essä: Skrivande, hela tiden skrivande – så länge som möjligt hålla sig där: inte tänka text, men värld – och på så sätt komma närmare, närmare – få den närheten, sinnlig, fysisk och konkret, att befläcka språket, komma in i språket, ända in i ordval och syntax, bli ton och röst, rytm och melodi.

☆ Fagerholmforskningen är på gång just nu, t.ex med den här första teoriboken som enbart handlar om hennes författarskap

I höst ska jag

kompisdejta på fabbes, bar ö och hemma hos

gå på Silvana Imams och Kents spelningar

åka till Vasa för att hänga med fina Lina

delta i releasefester för fina böcker

reflektera över livet

se på how I met your mother och finsk teve

testa nya vegetariska recept och äta hur mycket rödbeta som helst

dansa tills stängning, gärna på dynamo och på nåt av tyemyys evenemang

ha långa samtal och diskussionstrådar med dem som bor på annan ort

spela spel, helst cluedo

gå på aurinkobalettis dansföreställning

äta billig lunch i studentkvarteren

ha två skrivkurshelger med Litterärt skapande

dejta min bästa vän

skicka snigelpost åt kära personer

biobesök med burger king efteråt

hänga på bibliotek och skriva läsa skriva

lusläsa Arielles första kärlek av Monika Fagerholm, enda tills det blir about 80 sidor gradu

gå på namnsgivningsfest och gosa med bebis

ta en skogspromenad med medhavd piknik

springa med taxen & terriern eller alex & sigge i öronen

läsa The Girls av Emma Cline, Naondel av Maria Turtschaninoff och Stanna av Flora Wiström

gå klädd i polo, helsvart, mössa

ha skrivdejter, skrivölar och textsamtal

delta i poesiklubb och själv läsa på scenen

dricka espresso med skummad havremjölk

och kanske resa en helg till Stockholm.

 

Dödsdalsdansösen

Håll i hatten nu - min kompis Ylva Perera har debuterat med romanen Dödsdalsdansösen: handbok för ökenresenärer! På det nya Vilda förlag där Monika Fagerholm är en av de drivande krafterna. Om du vill få tag på boken, som ännu är lite knepig att få tag i på grund av att förlaget är helt nytt, rekommenderar jag att du kommer på Vildas release- och premiärfest i Helsingfors, rycker Ylva i ärmen om du känner henne eller mejlar Vilda förlag på vildaforlag@gmail.com.

I en intervju med Ylva kan du läsa mer om boken och hur det gick till att skriva den. Nu råkar jag då tyvärr vara oförmögen att förhålla mig objektiv till berättelsen, speciellt eftersom jag redan fått läsa och rita hjärtan i marginalerna i en version i våras, men hör upp här nu: läs denna bok. Dödsdalsdansösen är som en mix av Drömfakulteten och Kapitulera omedelbart eller dö. En bok för unga vuxna med bra driv, poetiskt språk och karaktärer som engagerar.

Det ingår två parallella berättelser i Dödsdalsdansösen - Marta Becket och Ed i Amargosa Opera House i Death Valley Junction samt orkestersystrarna Amanda och Miranda som studerar i Åbo. Jag tyckte speciellt mycket om berättelsen i Death Valley, om konstnärsskap, passion, uppoffringar och relationer, och Ed tog priset som min favoritkaraktär. Han skriver, har svårt att befatta sig med Marta och är väldigt lätt att känna igen sig i. Den kaliforniska öknen som miljö är fascinerande. Bikaraktären Elaine är också helt fenomenal med sin bitska attityd. Fantastiskt också att bordellen i byn har en bokklubb som kallas Bordello Book Club.

I berättelsen om Amanda och Miranda tyckte jag bäst om känslan av att vara ung och inte riktigt känna till sin egen röst. Skildringen av att gå in i en destruktiv fas var också effektiv och välgjord.

Något som jag tycker Ylva lyckades med superbra är slutet. Ofta kan jag bli besviken på hur berättelser slutar men jag tycker Ylva satte punkten på rätt ställe, och på ett stilfullt sätt.

Söndag med djur som ingen sett

Det är viktigt att ta veckoslut. Att ha sovmornar och logga ut. Mitt bästa tips för att inte bli uppäten av ett stort arbetsprojekt är att bara jobba måndag till fredag (och aldrig senare än kl 19), och att inte öppna dokument eller teoriböcker utanför den tiden.

Idag har jag firat söndag med spaghetti, rikligt med pecorino och en bilderbok. Linda Bondestams bildvärld tilltalar mig alltid så mycket, och Djur som ingen sett utom vi (2016) är inget undantag. Hennes bilder får mig att tänka Hur gick det sen? vilket är ett mycket gott betyg.

Boken handlar om fantasidjur och Ulf Stark har fått till en del helt förträffliga rim, sådana som jag inte kommer att glömma. T ex om Kakakerna som alltid gör allt tillsammans: "Kakakerna tar sitt morgonbad under bergets bambublad." <3 En favorit är rimmet om Celansetten:

 

Men det mesta som hände i mitt liv hände onekligen just någon annanstans.

De senaste veckorna har jag läst vackra In transit (2016) av Hannele Mikaela Taivassalo som Förlaget så snällt skickade hem till min dörr. Taivassalo berättar på ett poetiskt och otvunget sätt om begär, genomgående skildras laddade möten och jag tänker att hon gör det mycket mästerligt. I en intervju säger Taivassalo att hon ville skriva om "att säga ja, och var man hamnar när man säger ja till sig själv och till en annan människa." En fin ingång och en bra utgånspunkt för en berättelse, tycker jag.

Det är alltså smockfullt av vackra formuleringar och erotisk laddning i In transit. Men det är också en berättelse om uppbrott och svåra val. Om att vara den andra kvinnan, inte tillåta sig själv och att sätta gränser.

Huvudpersonerna är Sem, Vera och Galadriel som är hemma från samma by. I början är det något svårt för mig att ringa in karaktärerna, skilja dem åt och förstå var det befinner sig. Eventuellt för att jag är en slarvig läsare. Men det kändes som om det var många tidsplan och många karaktärer, och då virrade den beslöjade tonen bort mig. Den där rösten som bara berättar en del, och först längre in i boken säger rakt ut vad som egentligen hänt vem (som jag alltså tycker om väldigt mycket). Alla tre karaktärer har sina kärleksaffärer och hemliga äventyr i det förflutna, och samtidigt finns ett nu där de har återvänt till byn. Det förekommer även passager som heter resedagbok, som jag läser som författarens egen dagbok vilket skapar ytterligare en nivå i romanen.

Vera äventyrar i Kottby, Galadriel i Hollywood och Sem i Stockholm. Vera blir något av min favoritkaraktär, jag vill helst veta mest om henne och jag upplever henne som mest verklig. De tre karaktärerna förenas av en flyktighet och äventyrslystnad. In transit: genomförsel av varor el. genomfart av resande genom ett land till ett annat. Rotlöshet och en längtan bort. En känsla som inkapslats i berättelsen genom det flyktiga berättandet, och som har hög igenkänning hos mig.

Taivassalo är en av mina favoritförfattare i Svenskfinland. In transit blir helt klart min favorit av hennes böcker, jag har läst en stor del av hennes produktion, bl a noveller i maj.

 

-

fingerspetsar snittar
horisontellt över höger halva
vertikalt över vänster

blodfårar bröstkorg
och tror det har 
med dig att göra

 

Söstra mi är min bokhylla, min skrivmaskin. Det mellanrum där jag möter den syster jag aldrig haft.

 

 

Hanna Sofia, 24. Skriver gradu i litteraturvetenskap och går kursen Litterärt skapande. Åbo, Finland.

hylostal@gmail.com

Min portfolio

 

Nyckelinlägg
favoritböcker 2015
favoritböcker 2014
favoritböcker 2013
tre bästa böcker
varför söstra mi
börja skriva
till dig som skriver
min åboguide

Kategorier
läst 2016
läst 2015
läst 2014
litterärt skapande
resväska