Litterära länkar

→ Ljudboken betonar textens auditiva drag. Västra Nyland plockade upp min pro gradu-avhandling, vilket är roligt såklart. Det var en utmaning att svara smidigt och lättillgängligt på frågorna som ställdes, och det känns som om jag kanske inte fick sagt allt jag hade velat. Men så känns det säkert alltid att bli intervjuad. : )

→ Tankar om livet i en litteraturbubbla. Jag tänkte också lite offentligt inne på instagram, poserade med en bok och repostades av Förlaget. Jag skrev kort om hur det är att vara verksam på olika positioner (litteraturvetare, recensent, författardrömmen) i finlandssvenska, litterära kretsar. Det känns som om det finns mycket jag kunde skriva mycket om detta. Jag tror det bor extra mycket osäkerhet i unga skribenter, nyutexaminerade och såna som skriver litteraturkritik för första gången. Jag jagas av tanken på att missa nåt essentiellt, att framstå som inkompetent, och överkompenserar därför genom att jobba mycket. Att själv vilja bli författare och samtidigt skriva litteraturkritik känns också osäkert.

→ Första året med Vilda förlag. "Första året med Vilda förlag kännetecknas av relationsskildringar och spänningen mellan Svenskfinland och världen, med välkommen assimilationstematik och en balettdansös med poetisk sprängkraft." Jag skrev en artikel om Vilda förlag här i veckan, där jag säger att det finns en risk i att fungera som författare vid eget förlag och att den visuella helheten lämnade mer att önska.

→ Kulturarbetarens eviga deltidsdilemma. Miilo skrev så bra om att frilansa inom kulturbranschen. Känns som om det här är något jag också kunde prata/skriva om hur mycket som helst. Annars kan jag tipsa om avsnitt ett av Astras podd där det snackas arbete, och delvis om just hur kulturbranschen utnyttjar frilansarens höga arbetsmoral.

→ Era bästa skrivtips. Jenna kommer med skrivpepp! Det behövs alltid fina skrivtips, läs dem gärna. Om jag hade svarat på hennes inlägg hade jag skrivit mitt bästa skrivtips just nu: skriv om morgonen innan du kopplat på nätet eller haft annan kontakt med omvärlden. Då är blicken ny. Skriv en timme varje morgon. Börja alltid från tomt blad och byt ofta rad, så texten känns fri och associationerna kan flöda fritt.

→ Den förlorade konsten att förlora sig i läsning. Bra artikel av Kim Solin om att läsande inte är en prestation, att målinriktad läsning är hämmande. Men jag kan inte bli att känna att även den reflekterande, intellektuella sortens läsning som förespråkas här blir ett sorts målinriktat krav. I den bästa av världen får läsaren bara befinna sig i texten, flanera i den (ja!), men att eftersträva den sortens läsning kan ju också kännas som en boja.

Årets andra deckare

Jag har läst en finlandssvensk kriminalroman igen, den här gången Missdåd (2016) av Karin Erlandsson. Kokade nyss söndagskaffet i espressokannan, hela lägenheten doftar gott av kaffe nu. Är inte omslaget av Sanna Mander också väldigt tilltalande? Jag tycker att pärmens färgval och bildvärld inte signalerar deckargenre, eller vad tycker ni? Annars är jag redan inne på årets andra deckare, och jämförelsevis kan jag säga att jag gillade Missdåd bättre än Sommarön.

Jag är egentligen fel person att ge utlåtande om deckare eftersom jag inte ens läst Kepler, Läckberg eller dylikt och helt enkelt inte är påläst inom genren. Nåväl. Missdåd är uppbyggd som en pusseldeckare, med många karaktärer vilket gjorde det svårt att lära känna karaktärerna till en början. Stora delar av romanen är uppbyggd på dialog vilket gör att den är snabbläst, men stundvis saknade jag förankring i tankar och handligar. Enligt mig löper inte dialogen tillräckligt smidigt, den säger inte tillräckligt mycket om personlighet med mera, så det stora hela haltar en aning då dialogen annars tar så stort utrymme.

Handlingen utspelas i Nykarleby på 90-talet, vilket väckte många tankar kring inskränktheten i små byar, där misshandel, homosexualitet, alkoholism och kvinnliga präster är tabu. Jag gillar att Erlandsson tangerar dessa teman och målar upp litenheten i en österbottnisk by. Boken inleds klassiskt med att en kvinna hittas död på midsommaren, och mysteriet skapar driv och laddning. Trots att jag ibland tycker dialogen är stel eller handlingen något plötslig/otrovärdig tycker jag mycket om att Erlandssons egensinniga karaktärer alla har egna problem, och att hon vågar gå rakt på våld, sex och problematiska relationer.

känslan av hot i mitt inre, steg i volym som en våg

Ny vecka, ny bok, ny soppa. Jag har läst den poetiska essäboken elden leende (2016) och ätit livets godaste linssoppa. Receptet längre ner i inlägget, först ska jag berätta om boken med underrubriken Berättelser från en resa till japan och som är skriven av Henrika Ringbom.

Elden leende handlar om att försonas med sitt öde och tampas med svåra händelser i livet. Jag tror berättelsen kunde skänka tröst åt den som lever med sjukdom eller har förlorat någon nära. Ringbom skriver ur sitt innersta, det känns uppriktigt och både språk och berättande känns tillgängligt. Hur skapar en mening och lycka mitt i förödelse, hur fortsätter en efter sjukdomar, dödsfall och hot om jordbeväning? Varvat med viktiga tankar serverar Ringbom poetiska formuleringar om japansk kultur: exempelvis en dikt om att äta sushi som verkligen fick mig att känna smakerna. Njutningsfullt.

Här kommer receptet till livets godaste linssoppa: koka upp buljong. I med röda linser och batat, låt puttra. I med lök, vitlök, chili, ingefära och citronsaft. Vänta tills bataten är mjuk. I med basilika och creme fraiche. Mixa soppan slät. Rör ner tomatkross. Servera toppad med basilika, creme fraiche eller rostade nötter och kikärter. Om du vill va vegansk, byt bara ut creme fraiche mot motsvarande havreprodukt. Lovar, det är så GOTT.

Rörelser i ljudtexten

Det tog mig ungefär ett år att skriva min avhandling pro gradu i litteraturvetenskap. Under hösten sysslade jag med den på heltid. Nu efter julen har jag bara finslipat och faktiskt inte gjort så värst mycket ändringar. I något skede orkade jag inte längre gå in och peta i detaljerna utan ville bara att texten skulle vara klar. För dig som är i början av ett stort projekt som ter sig spretigt kan jag bara säga: räds inte, det reder sig till slut, pusselbitarna faller nog förr eller senare på plats.

Nu är ansvaret inte längre mitt. Jag har överlåtit texten åt bedömare och språkgranskare, och snart kommer jag också att lyfta mitt betyg! Det känns skönt och jag har en bra känsla för det som komma skall. Fram för allt är det skönt att avsluta någonting, att sätta punkt. Under våren och sommaren kommer jag att frilansa med projekt, forskning, recensioner och skriva på min lelle bok. Vad som händer på hösten vet jag inte. Jag befinner mig i ett brytningsskede där det svåraste av allt är att räkna ut vad jag själv helst vill göra till näst, det är ett privilegium att ha det så men det är ju faktiskt lite klurigt att veta vad som är den rätta vägen att gå.

Titeln på min avhandling är Rörelser i ljudtexten. En intermedial studie av Monika Fagerholms novell "Arielles första kärlek". Det handlar om ljudboken, den tryckta boken och hur de samverkar och står i samklang i en anordning som jag kallar ljudtexten. Om det är någon där ute som vill veta mer om avhandlingen så är det bara att fråga!

Morgonsmoothie och tre feministiska seriealbum.

Jag har fått en blender och uppdaterat min morgonrutin. Istället för att börja dagen med en portion havregröt, börjar jag numera med smoothie. Men eftersom den här rutinen är ny, är jag fortfarande mottaglig för förändringar och nyfiken på vad ni brukar lägga i era bästa morgonsmoothies? Helst ska det var nåt så enkelt och näringsrikt som möjligt.

Just nu kör jag med: frusen spenat, frusna blåbär, banan, en liten avokado, 1 msk chiafrön, gojibär & hälften havremjölk/hälften vatten så alla ingredienser täcks. Samt en bit ingefära och några blad basilika eftersom jag råkar ha det hemma just nu, och citron om jag orkar pressa i.

Förutom att dricka smoothie har jag bl a också läst lite seriealbum! Det är nämligen så att jag börjat göra lite frilansgrejer för Sammakko, som är aktuella med finska översättningar av Liv Strömqvist. Hur fantastiskt är det inte att Kunskapens frukt finns på finska? Kunskapens frukt (2014) är som en genialisk historia- och hälsoläralektion som fick mig att bli så otroligt arg på skolsystemet. VARFÖR är lektionerna i hälsolära så bristfälliga, varför får vi inte veta alla viktiga saker om könsorgan?

Jag har inte läst så värst mycket serier, som ni vet har jag bara bloggat om Bim Eriksson tidigare, en bok som var himla fantastisk. Och de tre seriealbumen jag läst nu är också fina. Bäst tyckte jag kanske om Hanna Gustavssons Iggy 4ever (2015) som skildrar högstadietiden på 2010-talet på ett knivskarpt sätt. Grumliga genusgränser, ekonomiska svårigheter, vänskap/kärlek, skolmobbning och att vara fastklistrad i telefonskärmen. Jag tycker särskilt mycket om att det finns mycket tystnad i boken, att hon låter serietecknandet vara sublimt trots att målgruppen är tonåringar. Och största delen av tiden då vi umgås med andra är vi ändå tysta och lämnar saker osagda.

Ellen Ekman​ är serietecknare för metro, och jag har läst första boken i serien Lilla Berlin, som har underrubriken So last year (2014). I hennes bok ligger fokus på humor och igenkänning i tiden som är just nu, jag tyckte hon lyckades bra med att spegla och kritisera samhället på ett roligt sätt. Mycket hipsters, pretton och andra samtida prototyper. Ekman har också illustrerat bilderboken Veckan före barnbidraget (2016) som jag tyckte mycket om, och som skildrar en ensamstående mamma med barn, som får vända på slantarna. En rolig bok som tar sig an en relevant tematik.

3 viktiga från veckan

1) Poetry Pub #2 på Skärgårdsbaren gick ännu bättre än första gången. Det var fler i publiken och fram för allt: fler modiga och begåvade som steg upp och framförde poesi. Så fint. Det är svindlande hur varma kommentarer Johanna och jag fått höra om vårt event. Personer jag aldrig talat med tidigare berättar att det är första gången de upplevt estradpoesi, och att de uppskattar formatet. Medpoeter läser texter som berör mig på djupet. Andra säger att de saknat liknande i Helsingfors, och att Poetry Pub borde finnas överallt.

Jag är så nöjd att vi tog tag i saken och etablerade Poetry Pub i höstas, jag tror det är viktigt att den svenskspråkiga minoriteten får samlas för en kväll och läsa poesi i ett rum där svenska är majoritet, på dylika finskspråkiga evenemang råder inte samma självklara, trygga stämning.

2) Kompiskärlek. De dyker upp på evenemang jag ordnar, de intresserar sig för mitt liv. De gör mig klokare genom att dela med sig av sina erfarenheter, de visar sina svagheter och ger mig perspektiv. De låter mig prata till punkt, hur rörigt det än blir, och de är ärliga även när det betyder att vi är av olika åsikter. De reser till min stad för att hälsa på för en kväll. Jag är lyckligt lottad över att va omgiven av så fina personer, på distans och i min vardag.

3) Vi träffades med Åbokklubben idag för att äta brunch och tala om Sommarön av Eva Frantz. Vi gav boken två stjärnor av fem möjliga! Sommarön har fått mycket uppmärksamhet i medierna och är på topplistan bland flest sålda böcker på Akademen, antagligen dels för att författaren är en kändis och att boken klassas som en deckare.

Sommarön var lättläst men inte så spännande som jag hade tänkt mig. Persongalleriet var för stort och de flesta fungerade som karikatyrer av finlandssvenskar, något som jag inte tyckte var underhållande eller givande. Själva intrigen var egentligen intressant, men jag tycker att författaren inte ägnade uppmärksamhet åt de spänningar som jag tyckte var bäst. Istället kretsade handlingen kring ytliga aspekter. Sommarön hade inte en klassisk deckarstruktur vilket jag tyckte om, men även gjorde att tempot länge var rätt långsamt. Har du läst romanen, vad tyckte du?

 

 

Söstra mi är min bokhylla, min skrivmaskin. Mellanrummet där jag möter en syster jag aldrig haft.

Hanna Sofia, 24. Litteraturvetare, frilansare, går författarutbildningen Litterärt skapande. Åbo, Finland.

hylostal@gmail.com

Portfolio

Nyckelinlägg
favoritböcker 2016
favoritböcker 2015
favoritböcker 2014
favoritböcker 2013
tre bästa böcker
varför söstra mi
börja skriva
till dig som skriver
min åboguide

Kategorier
läst 2017
läst 2016
läst 2015
läst 2014
litterärt skapande
kulturmånad
resväska