Solen bländar i ögonen, oljetunnor och plakat brinner i gatuhörnen och det här är din tid, en parentes av hastigt uppflammande lågor och hetta.

Sara Stridsberg är en otrolig författare. Helt klart en av mina favoriter sedan jag läste Beckomberga och älskade den. Drömfakulteten (2006) är Stridsbergs genombrott, den är en litterär fantasi om Valerie Solanas (1936-1988) liv och verk. Solanas skrev SCUM (Society for Cutting Up Men) manifestet och sköt Andy Warhol. Hon sägs ha försörjt sig med prostitiution, missbrukat droger och bodde i Kalifornien.

Stridsbergs språk är en stor njutning. Bilderna är så konkreta och samtidigt drömlika. Boken består av dialoger, alfabet och beskrivningar från olika tider, berättelsen följer ingen linjär tidsaxel. Dialogerna fungerar superbra, de lyfter fram karaktärerna och är fina att läsa för Valerie utmanar alla hon talar med. Hon talar med Silkespojken, berättaren, sin mamma Dorothy, psykologer, rättsnotarier, Cosmogirl, Andy Warhol m.fl.

En stor tragedi i berättelsen är Valeries barndom, den utgör en hemsk utgångspunkt för hennes öde och för hennes hat mot män. Romanen bygger på frågor, frågor som berättaren har och som är djupt fascinerande när det kommer till Valerie Solanas liv. Varför lämnade Valeries mamma Dorothy henne med pappan som våldtog, varför sköt Valerie Andy Warhol, hatade Valerie män på riktigt, varför slutade hon skriva och varför försörjde hon sig med prostitution. Hur lyckades Valerie Solanas uthärda sitt liv den tid hon gjorde och vem var hon egentligen.

Berättaren i Drömfakulteten är ett intressant kapitel som Satu specialiserat sig på i sin avhandling. Det är fint hur Stridsberg närmar sig Valerie Solanas genom en berättare, låter berättaren sitta på Valeries sängkant och knyta ihop helheten. Stridsberg skriver på sätt och vis in sig själv genom att skriva in berättaren, det skapar en superb metanivå. Jag tyckte väldigt mycket om Drömfakulteten. Beckomberga är fortfarande min favorit men läs helst allt som Stridsberg skriver. Hon är magisk.

 

10 dagar och 10 rutor från Rom

Det slår mig att livet i Rom är som livet hemma, livet var som helst. Det finns upprymda danssteg och det finns nedslagna blickar. Det finns för tidiga morgnar och förkylningar som blir värre och sedan går vidare. Det finns uppsvullna fötter med blåsor och gator som småningom blir bekanta. Italienare har regler. När jag kommer in till 081 cafe är klockan över tolv och jag osäker på om de kommer att sälja mig en cappuchino utan ett skratt. Tio dagar i Rom går snabbt och samtidigt känns det som att jag är borta länge, i ett parallellt universum där inget är som hemma.

Det som skiljer Rom från alla andra städer jag besökt är att Sara bor där, att hon har ett kök där en inte diskar med borste och en drömlik, lummig innergård. I Rom säger man ciao, si, no, prego, aperitivo och servicen blir vänligare än någon annanstans så fort en behärskar språket. Kanske det inte är en allmängiltig sanning, kanske det bara gäller Sara och de ställen vi besöker, men det är skönt att stå i utakanten av deras dialog, inte förstå ett skit men betryggas av den välvilliga tonen.

Rom är ett turisthelvete, en stad där en kan bli spottad på av uteliggare och där det är trångt av gatuförsäljare som säljer exakt samma produkter som försäljaren fem meter bort. Men Rom är också en turisthimmel, en stad där monumenten är svindlande stora och rysligt gamla, maten och drycken så otroligt god. Det bästa är att det, trots att Rom är en turisttät stad, enkelt går att promenera bort från piazzorna för att hitta gator där det känns autentiskt och italienskt på riktigt. Rom är en fantastiskt fin stad.

 

Ciao från Rom

I nio nätter delar jag säng med Sara som talar flytande italienska och som jobbar på Circolo Scandinavo. Sara som ser Colosseo från sitt sovrumsfönster, trängs i svettiga bussar och avnjuter espresso like a boss. Jag kan inte förstå att jag går förbi Colosseo och Foro Romano varje dag, att jag promenerar över den scen jag läst om sedan jag gick i lågstadiet.

Jag har blivit fint mottagen på Sara jobb och hänger i köket med de konstnärer som bor i huset i juni. Det är en himla lyx att jag får sitta här i Ibsens soffa (okej skämt) och skriva. Det är alltså det jag gör när Sara jobbar. Skriver i ett datordokument som heter Rom, varvar betraktelser från staden och annan text om vart annat. Jag tänker att jag ska sålla fram en novell eller två ur texten sen. Jag försöker att inte tänka så mycket utan bara skriva ner allt jag känner att jag behöver, vill, måste skriva. Och så läser jag Drömfakulteten. Förutom det går jag på Nuovo Mercato Esquilino och tappar bort mig på gatorna.

En lite jobbig grej är att min resväska troligen ligger kvar på Arlanda. Eller är på något flyg mot Rom just nu. Eller är i Rom men oklart var. Den där oklarheten är förvirrande. Och det är frustrerande att alla kläder, alla böcker, all reissumies åt Sara ligger och skräpar på ett flygfält istället för att göra mig sällskap. Vi får se vad som sker. Annars fortsätter det spartanska livet och så ska jag shoppa dyra saker som SAS får ersätta åt mig efteråt.

 

Pludselig befandt vi os midt i et overraskende landskab: lysende, hvide sanbakker til alle sider

Novellerna i Bavian (2006) av Naja Marie Aidt är fysiska och fokus ligger på handlingen. Samtidigt är det otroligt mycket som händer i språket och det är ofta i detaljerna den mest centrala informationen finns. Jag läste samlingen på danska och det gick riktigt bra.

Det är som om Aidt konstant rör sig i och i närheten av smärtpunkterna, novellerna handlar om allt det som vi vet men inte vill veta. Mycket våld, stress, egoism, drifter och självbevarelsedrift. Vardagslivets oändliga led av besvikelser och känslostormar. Maria som slår sin baby Torben. Människor beter sig som babianer. Novellerna är tätt sammanhållna, var och en är superb och de påminner tematiskt och stilmässigt om varandra. Bavian kan vara den bästa novellsamling jag läst! Stark rekommendation.

 

Majkultur: picknick, fängelse & nordisk pop.

Taxen & Terriern. En ohyvlad och orakad podd av kultförklarade Blaue Frau börjar med säsong två som är ett samarbete med Förlaget. Joanna och Sonja är super underhållande och tar upp aktuella teman som killgissningar och heterohets. Det är speciellt bra då de har olika syn på saker, det blir liksom lätt att själv känna sig inkluderad. Jag har inte lyssnat tidigare men tyckte så mycket om första avsnittet att jag genast bläddrade tillbaks i arkivet! De gamla avsnitten hittas bland annat på Acast.

 

Picknickar. Maj är den definitiva picknickmånaden. I parker, på bryggor, berg och bänkar. Jag har haft mozzarella och tomat hemma hela tiden för att alltid vara i beredskap på picknick. Ett tips när du studerar/jobbar är att ta med dig en lunchbox och äta den utomhus i solen istället för att sitta i en deppig matsal. I min lunchbox har jag haft t ex kallt ris, svarta bönor, nektarin mm, passar oskojat superbra ihop.

 

Tämä, kohta. Utställningen Tämä, kohta bestod av examensarbeten av sex skickliga personer från Turun Taideakatemia. Den fanns utställd i en liten del av Kakolafängelset under maj månad. Jag tyckte särskilt mycket om spiktavlorna av Anni Kostamovaara och installationerna av Miina Puolitaival och Anna-Kaisa Vuonokari. Flera använde sig av ljudelement vilket jag tyckte gav en extra fin dimension, Puolitaival hade diabilder och en visslande melodi från en av cellerna. Den visslande melodin gjorde absolut störst intryck på mig. 

 

Kakola. Utställningen Tämä, kohta ägde rum i det gamla länsfängelset Kakola som ligger bakom vårt hus, så nu fick jag tillfälle att se lite av byggnadens insida. Fotot föreställer en cell. Slutna institutioner som fängelser och sjukhus ruvar på så mycket historier, det går genom rummen utan att beröras.

 

Den första är alltid gratis. Månadens soundtrack är Maggios nyaste album. Är född med trubbel i mitt blod, vad behövs mer än den meningen? Peppigt album med vackra texter. Favoriter är titellåten, Svart sommar, Verkligheten, Play och sen repeat, Pang Pang och Förlorad för alltid. Hälften av albumets låtar alltså.

 

Astrid S. Norska sångerskan Astrid S har kommit med sin första EP. Håll koll på henne.

 

Vietnamesiska vårrullar. Favoritmiddag att ha tillsammans med vänner. Lägg rispappret i hett vatten några sekunder och bygg sedan upp vårrullarna på samma sätt som tortillas. Doppa den färdiga rullen i soya med sesamfrön, chili, koriander och sesamolja. Ha också en blandning av smakrika ting så som chili, vitlök, sesamfrön och lök som du kan lägga inuti rullen.

 

Theories of Reading. Av Karin Littau från 2006 är en strålande teoribok för litteraturvetare och andra som intresserar sig för böcker, kroppar, läsning och feminism. Nu har jag inte alls läst den i sin helhet men jag kan rekommendera den för att: Littau förhåller sig materialistiskt till litteratur och skriver om hur läsningen påverkar känslorna, om sexualpolitik med mera. Iväg med dig och låna boken bara, en blir så glad av innehållet som är lättförståeligt och smart.

 

English Mojito. Ginrecept kommer lastat: English Mohito som påminner om både gin tonic och mohito vilket är världsbäst. Blir gott trots att det är lite stökigt i glaset då isen inte är krossad utan i kuber (som på bilden).

 

Arman pohjantähden alla. Dokumentärserie om kontroversiella, marginaliserade fenomen i det finska samhället. Arman som leder programmet är överdriven ibland men ämnen är relavanta. Alla avsnitt finns inte längre tillgängliga på Ruutu, men jag hittade tex avsnittet om drogberoende på Youtube.

 

 

Söstra mi är min bokhylla, min skrivmaskin. Det mellanrum där jag möter den syster jag aldrig haft.

 

 

Hanna Sofia, 24. Skriver gradu i litteraturvetenskap och går kursen Litterärt skapande. Åbo, Finland.

hylostal@gmail.com

 

Nyckelinlägg
favoritböcker 2015
favoritböcker 2014
favoritböcker 2013
tre bästa böcker
varför söstra mi
min åboguide

Kategorier
läst 2016
läst 2015
läst 2014
litterärt skapande
resväska