Den förtryckta, hungriga kroppen

Recension av Hunger av Roxane Gay.

Hunger: historien om (min) kropp (2018) av Roxane Gay är en personliga bok som går tätt inpå de erfarenheter som förknippas med och som lett till skavande hunger, kroppsbild, sexualitet och självbild.

Gay har fått uppmärksamhet särskilt för debuten Bad feminist (2015). I Hunger går hon ut med att för första gången skriva helt ärligt: ”Det är, helt enkelt, en sann historia.” Ett traumatiserande sexualövergrepp inträffar i barndomen, sedan nästlas erfarenheterna in i varann och skapar en ofta illamående kropp.

Skildringen är indelad i korta kapitel, och Gay återgår gång på gång till att hon berättar en helt sanningsenlig historia. Känslan blir ändå inte en djupdykning i ett psyke utan läsaren hålls på armlängds avstånd.

Trots att Gay ger prov på småsinta (väldigt mänskliga) tankar, brutala ageranden av våld mot hennes kropp och frustrerad skildring av en samtid som förtrycker övervikt och tjocka kroppar, så inrättas en distans. Gay talar flyktigt om olika personer hon dejtat och ställen hon bott på, men linjerna är snabbt skissade och många luckor förblir ofyllda. Bantningsprogram på teve och trånga möbler stjäl utrymme från de verkligt intressanta frågorna om klass, sexualitet, kön, hudfärg med mera.

Med det sagt är Hunger fortfarande en viktig bok, som tar sig an både övervikt och sexuella övergrepp. ”Jag drar mig för att skriva om tjocka kroppar, i synnerhet min egen tjocka kropp. Jag vet att min uppriktighet kan få folk att känna sig olustiga till mods.” Gay synar samhällets omänskliga syn på kroppar och på människor, vilket är ett viktigt samtal att fortsätta i samhället idag.

Publiceras i tidskriften Forum juni 2018.
 

 

 

Hanna Sofia, 26. Litteraturvetare, frilansare, skriver och redigerar text. Helsingfors. Bloggar sporadiskt, instagrammar oftare.

Contact: hylostal@gmail.com

Portfolio