Rom: fasader, fontäner och villa i Trastevere.

Ni minns att jag var 10 dagar i Rom i somras? Efteråt lade jag upp bautainlägget Rom: apelsinträdgård, badhus och Monti och nu, lägligt ett halvår senare, kommer uppföljaren som innehåller bilder från den charmiga stadsdelen Trastevere!

Det är lite svårt att komma ihåg alla detaljer, eftersom det är så länge sen, det ligger ett nostalgiskt skimmer över mina minnen. Min första kväll i Rom åt vi pasta på en liten restaurang någonstans här och jag ångrar så att jag inte tog en bild. Men vissa fina minnen är bara Saras och mina, och det är kanske lika så bra att det är så.

Saras praktikplats Circolo Scandinavo ligger i vilket fall som helst i Trastevere vilket innebär att vi hängde där en hel del. Den här bilden är tagen på husets terass min första dag!

Jag hade lyxen att få delta i en rundtur i stadsdelen som leddes av Circolos chef Ingo som bott där ca tio år. Han delade med sig en massa intressant kuriosa om kyrkorna och restaurangerna.

Vi gick till flera små kyrkor, och började vid Santa Maria in Trastevere. En medeltida kyrka tillägnad jungfru Maria, med en så här fin, välkänd mosaik vid altaret.

Och ett tänt ljust för ett stycke påve så klart.

Utanför kyrkan ligger ett typiskt torg med en fontän i mitten. Torget utgör kärnan av stadsdelen, och heter Piazza di Santa Maria in Trastevere.

Kolla nu. <3

Trastevere erbjöd också bra shopping, på gatan Via dela Lungaretta. Från en liten skoaffär där köpte jag mig Birkenstocks (eftersom mitt baggage var försenat och jag kände mig väldigt instängd i mina Nikes efter ett tag).

Svettiga pauser med sorbet. Mmm.

Den här vackra innergården och basilikan heter Santa Cecilia in Trastevere, och den tyckte jag var oerhört vacker. Martyren Cecilia hade någon sorts musikalisk koppling och undertill låg en krypta som doftade jord och som kändes mycket högtidligt.

En dag gick vi för att kolla på utsikt vid Cannone Del Gianicolo!

Som hade en tillhörande magnifik fontän som bidrog med välbehövd svalka.

Hej hej här har vi mig med en gran och en vy (defintivt värd att hänga i julgranen). 

Roms största park Villa Doria Pamphili.

Bra syssla: att promenera runt i parken en god stund och sedan vila under ett träd. Det finns många större, kända parker i närheten av Rom dit man kan ta sig med buss men om man inte vill resa bort från stan rekommenderar jag Villa Doria Pamphili.

Med picknick på ett ishockeylakan. Inne i påsen hade vi mackor med hummus och stekt aubergine vilket var sjukt gott.

Det var mycket lugnt i parken och så skönt. Sara och jag blev båda sjuka under tiden då jag var där, och just på den här utflykten blev Sara febrig. Så hon kojsade en god stund, och jag tyckte mycket synd om henne medan jag fick strosa runt i en romersk park (vilket kanske är definitionen på lyx).

Helt ok. Nånej. Supreme! Och vet ni vad? Efter jul kommer Sara hem till Åbo igen vilket jag ser så himla mycket fram emot. Sara, jag har saknat dig.

Stockholm och snöglob

Såhär bildskön har början av december delvis varit för mig. Jag åkte till Stockholm för att dansa och skeda och skvallra och lyssna. Ni minns att jag bodde tillsammans med Frida för några år sedan, och att det ledde till att hon blev en av mina allra närmaste personer. Hon och Louise är så himla omtänksamma och fina att hänga med. Vi var i Vasastan, åt sjukt god sallad på Sally Voltaire & Systrar, hängde på Marie Laveau där det fanns en vägg med diamantprojektion bland annat. 

Jag har också pysslat, vilket jag brukar bli sugen på så här i början av december. Läs mer om hur du gör din egen snöglob, och jag kan meddela att det fungerar bra att använda pyttelite diskmedel istället för glycerol. Ge gärna bort hemgjorda julklappar, second hand och produkter som är närproducerade eller stöder en god sak. Det är inte alls svårt om du bara går till en lokal designer eller tänker två gånger på produktens ursprung innan du slår in den.

För mer pysselpepp kan jag rekommendera Monthly makers julkalender som jag följer genom Instagram. Julkalendrar online är förresten en bra grej, Boksikt har ju till exempel en trevlig med lästips. Följer du någon julkalender som en inte får missa?

En julikväll i Tallinn

Ett resetips kommer lastat! Jag åkte en sväng till Tallinn med mamma, bröderna och min storebrors flickvän och såg delar av staden som vi tidigare inte sett. Vi kom till Tallinn cirka 15:30.

Vi började med att gå till Linnahall som ligger väldigt nära hamnen. Linnahall är byggt till Moskva OS på åttiotalet och kallades ursprungligen V. I. Lenin Palace of Culture and Sport. Hah.

En maffig byggnad med sovjetvibbar där det var fin utsikt över havet, hamnen och staden. Linnahall fungerar idag bland annat som en helikopterplatå och konsert/klubblokal.

Bakom mig ser ni färjorna.

Men vi skulle fortsätta åt andra hållet, vårt huvudmål var sjöfästningen och fängelset Patarei vars murar ligger ungefär i mittpunkten av detta foto.

Jag hade läst om en Kultuurikilomeeter i stadsdelen Kalamaja, som började ungefär vid Linnahall. Här någonstans låg också ett Contemporary Arts Museum och Lugemik Bookshop som jag gärna hade gått till, men det fick jag lämna till nästa gång.

Vi hade nämligen siktet inställt på att sätta oss på en uteservering. Det blev Klaus som låg i samma byggnad som en liten designaffär och kändes väldigt trendigt. Nära Klaus låg också en sandstrand.

Men vi styrde stegen raka vägen till Patarei. Och tur var väl det. För det var stort, intressant och slukade därför upp en stor del av vår tid. 

Bygget av Patarei blev klart 1840 och fram till 1920 fungerade Patarei som sjöfästning och baracker. Under hela nittiotalet fungerade Patarei ändå som fängelse och fängelset stängde först 2002 vilket är helt sjukt med tanke på hur allt såg ut där.

Ett av de mest skräckinjagande rummen var den här sjukhusavdelningen. Det var helt otroligt hur allt bara lämnats för att förfalla. Avrättningsrummet där sista personen mist livet så sent som 1991 stod helt öppet för oss att se. Fy fan vilket ställe.

Nåt annat jag aldrig kommer att glömma är utomhusburarna där fångar fick trängas under en timme om dagen. Hela Patarei luktade av obefintliga mänskliga rättigheter, kanske på grund av att det inte restaurerats så som sevärdheter brukar göra. Jag rekommenderar ett besök i Patarei. Sovjettiden har aldrig känts så nära mig som där.

Sedan bröt vi av från den utprickade Kulturkilometern och gick längs en gata som hette Salme där min mamma ville titta på hus. Fasaderna var fina och nästan alla husen gick i samma stil.

Det var mycket mysiga kvarter där jag gärna skulle bo. Katter och unga personer satt i fönstren och lyssnade på musik.

Bror med Lada som matchar hus.

Efter en stund kom vi fram till det gamla fabriksområdet Telliskivi som var dagens andra huvudmål. Det fanns många trevliga matserveringar där.

Vi valde F-hoone och märkte att våra bordsgrannar också var finländare vilket störde mig lite. Men det går nog inte att röra sig i Tallinn om somrarna utan att krocka ihop med finnar.

Jag beställde min favoritöl som jag aldrig tidigare hittat utanför Island, nämligen Einstök white ale. Glad!

Sedan åt vi falafel, hamburgare, aubergine och spaghetti. 

Efter några timmar tackade vi Telliskivi och promenerade längs tågrälset in till gamla stan.

Vi tog oss upp vid muren för att kolla på solnedgången och posera för kameran.

Storebror, lillebror och jag.

Sanslöst vackert. Vi promenerade till hamnen genom gamla stan som var väldigt lugn, tog cappuchino och glass på vägen och hoppade på 22:30 färjan tillbaks till Helsingfors. Sådan kan en eminent julikväll i Tallinn vara.

 

Rom: apelsinträdgård, badhus och Monti.

Förra månaden var jag tio dagar i staden dit alla vägar leder: Rom!

Jag åkte dit för att hälsa på Sara som har praktik via Svenska kulturfonden på Circolo Scandinavo! Hennes arbetsplats är hur drömmig som helst, ett hemtrevligt boende för nordiska konstnärer.

Tibern rinner mitt genom stan och bidrar till att göra staden sanslöst vackert.

Hela Rom är full av sevärdheter. Från Saras fönster syntes Colosseum som jag alltid drömt om att se. Nu fick jag det många gånger om.

Exakt så här såg det ut från Saras fönster!

Jag satt många gånger i fönstret och beundrade utsikten. Jag blir inte trött av att se på hus. Eller att spionera ner på innergården som var utsikten från köket. Eller hänga uppe på takterassen. Fina grejer.

Här har vi en triumfbåge. Runt sevärdheterna var det turisttjockt och jag kände inte för att köa, betala inträde osv så jag gick inte ens in i Sixtinska kapellet eller Colosseum.

Jag var mer nyfiken på avsides belägna platser, sånt som inte prick alla turister prickar av i sin bok. Den här livsnjutaren tog mig till en apelsinträdgård med superb utsikt. 

<3 Se nu <3 Giardino degli Aranci heter stället så fint.

Sen finns det så mycket fina sevärdheter som ingen tycks bry sig om? Som Circus Maximus som anlagts redan ca 500 f.kr. Hur charmig som helst i sin enkelhet, se nu bara nån som promenerar där i allsköns ro med sin hund. I bakgrunden syns Palatinen som är en av Roms sju kullar och ett bostadsområde med högt status redan på romartiden.

På kapplöpningsbanan måste ju Sara galoppera så klart. Nåt av det bästa med Sara är just såna infall, som gör mig full av skratt.

Sen gick vi till Peterskyrkan och plötsligt bara låg torget och fontänen och pelarna som går i en halvcirkel runt det hela där framför oss.

Nästa gång går jag kanske in, men nu pausade vi bara i skuggan, beundrade pelarna och konstaterade att vi var sugna på glass.

En eftermiddag spenderades flera timmar på Terme Di Diocleziano som är romarrikets största badhus!

Där fanns en enorm utsällning av föremål och statyer från olika tider. Helt svindlande att föreställa sig den tiden. En rolig detalj för en fd friidrottare var att en romersk soldat begravts i sin rustning med både vapen och diskus i kistan.

I samma komplex fanns en vacker klostergård. Vi köpte caffé och kex från en automat och satt där och chillade.

Avslutningsvis tog vi oss ann badhuset där vi hittade badkar.

Och det var svinhögt till tak som inte mer fanns kvar. Jag rekommenderar ett besök till det här badhuset, det var superlugnt, centralt beläget och mycket att se.

Forum Romanum. Historiens vingslag. Inget att tillägga.

Vet inte vad men det blev en fin bild.

Och Fontana Di Trevi som ju var helt makalös. Resans plan var att gå dit på natten och återskapa scenen från La Dolce Vita, Sara skulle vara Marcello och jag Anita Ekberg.

En dag åkte vi till havet. Det tog 20min med tåg och vädret var stormigt. Det kändes som den ultimata amerikanska familjesemterplatsen.

Vi blev påtvingade nåt armband av en försäljare. Det går tyvärr inte att avfärda dem vänligt, det funkar bäst att inte se på dem. Tyvärr. Det finns en hel del gatuförsäljare och ett strikt system över vem som säljer vad, något som kontrolleras av maffian.

Området Monti var bra att gå till på kvällen för att hänga. Smala vackra gator och trevliga serveringar.

Pizza på en pittoresk innergård.

Runt fontänen i Monti samlades folk för att umgås och dricka.

Och det finns ingen hejd på hur mycket italiensk glass en kan förtära. Nån annan dag ska jag visa bilder som togs i Trastevere, det hipstriga området på andra sidan Tibern.

 

10 dagar och 10 rutor från Rom

Det slår mig att livet i Rom är som livet hemma, livet var som helst. Det finns upprymda danssteg och det finns nedslagna blickar. Det finns för tidiga morgnar och förkylningar som blir värre och sedan går vidare. Det finns uppsvullna fötter med blåsor och gator som småningom blir bekanta. Italienare har regler. När jag kommer in till 081 cafe är klockan över tolv och jag osäker på om de kommer att sälja mig en cappuchino utan ett skratt. Tio dagar i Rom går snabbt och samtidigt känns det som att jag är borta länge, i ett parallellt universum där inget är som hemma.

Det som skiljer Rom från alla andra städer jag besökt är att Sara bor där, att hon har ett kök där en inte diskar med borste och en drömlik, lummig innergård. I Rom säger man ciao, si, no, prego, aperitivo och servicen blir vänligare än någon annanstans så fort en behärskar språket. Kanske det inte är en allmängiltig sanning, kanske det bara gäller Sara och de ställen vi besöker, men det är skönt att stå i utakanten av deras dialog, inte förstå ett skit men betryggas av den välvilliga tonen.

Rom är ett turisthelvete, en stad där en kan bli spottad på av uteliggare och där det är trångt av gatuförsäljare som säljer exakt samma produkter som försäljaren fem meter bort. Men Rom är också en turisthimmel, en stad där monumenten är svindlande stora och rysligt gamla, maten och drycken så otroligt god. Det bästa är att det, trots att Rom är en turisttät stad, enkelt går att promenera bort från piazzorna för att hitta gator där det känns autentiskt och italienskt på riktigt. Rom är en fantastiskt fin stad.

 

Ciao från Rom

I nio nätter delar jag säng med Sara som talar flytande italienska och som jobbar på Circolo Scandinavo. Sara som ser Colosseo från sitt sovrumsfönster, trängs i svettiga bussar och avnjuter espresso like a boss. Jag kan inte förstå att jag går förbi Colosseo och Foro Romano varje dag, att jag promenerar över den scen jag läst om sedan jag gick i lågstadiet.

Jag har blivit fint mottagen på Sara jobb och hänger i köket med de konstnärer som bor i huset i juni. Det är en himla lyx att jag får sitta här i Ibsens soffa (okej skämt) och skriva. Det är alltså det jag gör när Sara jobbar. Skriver i ett datordokument som heter Rom, varvar betraktelser från staden och annan text om vart annat. Jag tänker att jag ska sålla fram en novell eller två ur texten sen. Jag försöker att inte tänka så mycket utan bara skriva ner allt jag känner att jag behöver, vill, måste skriva. Och så läser jag Drömfakulteten. Förutom det går jag på Nuovo Mercato Esquilino och tappar bort mig på gatorna.

En lite jobbig grej är att min resväska troligen ligger kvar på Arlanda. Eller är på något flyg mot Rom just nu. Eller är i Rom men oklart var. Den där oklarheten är förvirrande. Och det är frustrerande att alla kläder, alla böcker, all reissumies åt Sara ligger och skräpar på ett flygfält istället för att göra mig sällskap. Vi får se vad som sker. Annars fortsätter det spartanska livet och så ska jag shoppa dyra saker som SAS får ersätta åt mig efteråt.

 

 

 

Söstra mi är min bokhylla, min skrivmaskin. Mellanrummet där jag möter en syster jag aldrig haft.

Hanna Sofia, 25. Litteraturvetare, frilansare, går författarutbildningen Litterärt skapande. Helsingfors.

hylostal@gmail.com

Portfolio

Nyckelinlägg
favoritböcker 2016
favoritböcker 2015
favoritböcker 2014
favoritböcker 2013
tre bästa böcker
varför söstra mi
börja skriva
till dig som skriver
min åboguide

Kategorier
läst 2017
läst 2016
läst 2015
läst 2014
litterärt skapande
kulturmånad
resväska