Tre skrivövningar i staden

Förra helgen testade vi något nytt! Vi gjorde interaktiva skrivöningar tillsammans tre gånger under tre dagar. Som en inofficiell mini-skrivkurs, väldigt lyckat.

Hur går en skrivövning till? Tiden är knapp (vi valde att ställa in timern på tio minuter, vilket vi tyckte är lagom) och det gäller att fatta snabba beslut. Regeln är alltså att lita på magkänslan och skriva ohämmat. När tio minuter gått är texten klar och då du gör detta i grupp får du som avslutning läsa upp texten för de andra. Om det känns jobbigt till en början är trösten att en vänjer sig! Det är roligt att höra andras texter.

Här ska ni få höra helgens tre skrivövningar.

Skriv med foto, plats och föremål
På fredagen träffades vi på Tenho i Berghäll på kvällen. Det var alldeles mörkt i lokalen, vi lyckades få ett bord och köpte vin/öl. Vi hade med oss häften och enades om att det blev trevligast att skriva för hand. Vilhelmina hade förberett en skrivövning som vi gjorde tre gånger. Hon hade med sig gamla fotografier foreställande personer och en hög med blanka lappar.

Samtliga personer skriver ner platser på lika många lappar som det finns personer (vi var tre personer så det blev nio lappar allt som allt). Därefter skriver man ner föremål på lika många lappar. Lägg platserna och föremålen i olika högar. Lägg fram fotografierna i en egen hög. Inför varje skrivomgång: dra plats + föremål + person. Skriv en text utgående från dessa. För extra krydda kan man därtill inkludera en känslostämning som ska prägla texten.

Skriv på galleri, med citat och titel
På lördag möttes vi utanför galleriet Helsinki Contemporary (första bilden). Skrivövningen började med att vi bestämde oss för en boktitel som vi inte avslöjade för varandra. Vi såg utställningen Happy Gardens (Maiju Salmenkivi) och samlade intryck med alla sinnen (syn, lukt, känsel, hörsel, smak). Innan vi började skriva gav vi varandra våra titlar. Så satte alltså Vilhelmina min boktitel (De kommer drunkna i sina mödrars tårar) som sin rubrik och jag satte hennes (Flodtid). Jag skrev bland annat "Om en plats är befolkad innebär det att en annan plats är urholkad."

Sedan gick vi vidare till Galerie Forsblom. Där samlade vi intryck igen, på utställningen The Pomegranate Circus/Under the Chair (Jannis Varelas). Där fanns inget bekvämt ställe att sitta och skriva så vi gick till ett café och gjorde den tillhörande skrivövningen. Nu utgick vi från varsitt slumpmässigt valt citat ur en bok jag haft med mig. Jag skrev: "Hon tar tillvara på de andra flickornas hat i de tomma mjölkförpackningarna, låter hatet växa."

Skriv i en trädgård
På söndagen träffades vi i Vinterträdgården, vilket var lite svalt. Planen var att göra en interaktiv skrivövning i tre steg men eftersom tiden tog slut sen så gjorde vi bara två av stegen. Men jag tänker ändå berätta alla tre steg! Så här.

1. Gå runt i trädgården. Välj en av plantorna och stjäl dess namn och kanske nåt annat av den (ursprungsland t.ex). Välj därtill ett material ur utrymmet (glas, mylla, sten..). Skriv en text där planta + material förekommer. 2. Byt planta med en av dina skrivvänner. Ge också ett quote ur en låt åt varann. Skriv en text. 3. Skriv en text där du knyter ihop del ett och två och utgår från ett slumpmässigt valt citat från en bok.

Det var mini-skrivkursens skrivövningar! 

I natt drömde jag att jag satt utanför huset. Antagligen var huset litet, som en modell av det verkliga huset, eller så var jag stor som en jätte.

Typisk måndag idag: betar av saker på min to do-list och försöker koncentrera mig på en sak åt gången. En av mina svagheter är att jag har svårt att fokusera på en sak, vilket gör att jag ofta har svårt att hålla en röd tråd eller samla mina tankar. Jag borde göra en sak åt gången men det är svårt att begränsa sig.

Anyway: jag ville skriva om två saker här nu. 

1) Den lilla boken Kupa (2007) av Marie Norin. En alldeles fantastisk bok! Påminner mig lite grann om Vildsvin av Hannah Lutz, hos Lutz handlar drömmarna om vildsvin, hos Norin handlar drömmarna om grisar: "I natt drömde jag att jag födde upp grisar."

Hos Lutz är spelplatsen naturen, miljön, bygden medan spelplatsen hos Norin är huset. Huset som på ett kafkaeskt sätt samtidigt är det mänskliga psyket. Nu använde jag verkligen ordet kafkaeskt men det tycker jag man får när bokens motto är signerat av honom: "Att rätt uppfatta en sak och att missuppfatta samma sak utesluter inte helt varandra." Övriga litterära referenser jag associerar till: The Bell Jar av Sylvia Plath och Ett dockhem av Henrik Ibsen och The Yellow Wallpaper av Charlotte Perkins Gilman.

Jag älskar det märkliga med Kupa. Med betoning på Älskar. Den klassas som en psykologisk thriller och språket är så lätt och fint och helheten är utmanande och absurd och lite äcklig. Stark rekommendation på Kupa. Nu är mitt enda problem att jag verkligen vill ha boken i min hylla men den finns ju inte längre till salu. Råkar du ha ett exemplar av boken skräpande där hemma?? Så bra tur kan jag omöjligtvis ha.

2) Utmaningen 500 ord om dagen i 21 dagar med Skrivgäris. Från förra måndagen skriver jag femhundra ord om dagen tillsammans med skrivgruppen för gäris och icke-binäris på Facebook och det fungerar jättebra! Igår skrev jag kanske inte riktigt femhundra ord men ändå. Jag tycker summan ord är just lagom: det blir cirka en sida skriven text och det är ganska kravlöst att få till det, så ifall jag får flyt är det sedan enkelt att fortsätta skriva en längre stund.

Texten jag skriver är flödestext vilket ytterligare gör det enklare. Flödesskrivande är ni bekanta med men det tål att upprepas: man bara skriver rätt och slätt det som man kommer att tänka på. Ingen censur, ingen korrektur. Jag skriver på mitt bokmanus och tänker kring scener som ska läggas till där. Det är lite utmanande att skriva början tycker jag. Jag försöker göra det intuititvt, skriva det som känns och finns i mitt medvetande, inte krysta fram nåt. Vi får väl se.

Om fjorton dagar har jag åtminstone ett dokument med minst tjugoen helt nya sidor och då ska jag läsa genom stoffet och se om det finns nåt där inne som går att utnyttja.

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, litterärt skapande och kantarellsäsong.

Hej, jag skriver detta från en buss.

Min generella feeling just nu är inspirerad: eftersom jag läst två starka texter (Michael Hardt: Kärlekens förfaranden och Hanna Kuusela: Writing Together), ätit sushibuffé med Fanny, läst ut Johannes Anyurus De kommer att drunkna i sina mödrars tårar.

"Johannes Anyurus nya roman De kommer att drunkna i sina mödrars tårar handlar om hopp och hopplöshet i dagens Europa, om vänskap och svek, och om terrorns och fascismens teater." Står det hos Norstedts. Den påminde mig till strukturen och stilen om Jonas Hassen Khemiris Allt jag inte minns, genom att luckra upp genom perspektivbyten och opålitliga berättare.

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar (2017) är den första bok av Anyuru jag läst och jag är definitivt sugen på att läsa En storm kom från paradiset. Jag kommer inte glömma denna berättelse. Det var kittlande, akut, sorgligt och vackert.

Oh boy jag var i Åbo på helgen för att gå Litterärt skapande och dessutom fira vårt boksläpp: Människohundarna! Här har vi två roliga bilder på gruppen, där alla utom Lotta och Ingrid är med (en liten fanfar också för dem, om jag får be).

Under skrivkurshelgen slog dig mig hur bekväm jag blivit i gruppen. Trots att jag ännu har vissa issues kan jag vara mig själv på ett helt annat sätt nu än tidigare. Ville kommenterade när vi åt lunch att han inte riktigt insett hur mycket jag har för vana att älta saker och känna mig skamfylld, och det kändes så skönt att visa mig sårbar och be om ursäkt och sen veta att allt är okej. Hur hög tolerans de har för mig.

Vi kommer varandra nära när vi träffas och skriver tillsammans, tar del av varandras texter och utsätts för press. När vi jobbar och får belön för mödan. Att ha skrivande människor i form av kurskompisar och handledare runt sig är en sån lyx.

Och så hann jag även gå i svampskogen med två söta förra veckan. Så skönt.

Vill du ha en bok på posten?

Kolla vad jag hämtade upp från Förlaget! Mina två författarex av Människohundarna! Boken känns bra i handen, den sträva, mjuka pärmen och turkosa färgen sitter som de ska.

Mitt eget exemplar av boken ska jag slita med hälsa men när jag funderade på vem som ska få mitt andra författarex kom jag på att jag gärna vill skicka boken till nån av er! Nån som läser och skriver blogg. Nån som älskar skramlet av postluckan när en bok trillar in. Boken är alldeles färsk från tryckeriet, vilket innebär att du skulle vara en av de första som får chans att bläddra i den.

Svara bara på frågan: vad betyder "människohund" för dig? Svara innan den 14 juli och glöm inte att skriva din e-postadress så att jag kan nå dig sen. Som en extra bonus lägger jag även några apsnygga vykort med motivet "Vad heter ångest på spanska?" i paketet. Jag vill väldigt gärna att den som får paketet är en bloggare, för det skulle va så himla roligt att läsa ett blogginlägg om Människohundarna där ute i sfären!

Vad är Människohundarna för en bok då? Det är en samling texter av de 12 deltagare som gått författarutbildningen Litterärt skapande. Jag är en av dem.

Min text finns allra längst bak i boken, och den heter Quercus Rubra. Quercus Rubra är nåt jag jobbat med i flera år, och som betyder mycket för mig. Under kursen Litterärt skapande har jag fått hjälp med att bearbeta texten som var väldigt suddig i konturerna till en början. Genom textsamtal i grupp och med feedback från min handledare Heidi von Wright har texten tagit den form som den har nu. Det känns pirrigt att Quercus Rubra lever ett eget liv i bokaffärer, hyllor och förhoppningsvis i händerna på många läsare.

De elva andra som skrivit i Människohundarna heter Anne Hietanen, Michaela von Kügelgen, Martin Högstrand, Marika Aminoff-Sundell, Christa Nordlund-Hiltunen, Ingrid Weckström, Ia Trapp, Terhi Paukku, Ville Lindholm, Patricia Bruun och Lotta Green.

Om jag var du skulle jag vara särskilt nyfiken på att lära känna hunden Utata, följa med Henry till Reykjavik och ta reda på vem som har den snygga förstameningen: "Det här är inget fint yogaställe, det här är ett ställe mina tidigare yogalärare skulle kalla fabrik och här undervisas yoga helt utan någon form avandlig dimension och det passar mig bra."

I baksidestexten till Människohundarna står det att texterna sjuder av liv, rörelse och röst. Jag kan inte låta bli att förundra mig över hur mycket som får plats på 176 sidor. Så mycket inspiration, eftertanke, envishet och gemenskap. Visst vill du ha vår bok? 

Elias undrar hur min skrivprocess ser ut.

För en tid sen frågade Elias hur min skrivprocess ser ut, och eftersom jag är en ~god bloggare~ ska jag nu ta tag i saken och skriva ett inlägg om hur min skrivprocess kan se ut. Så här fungerar det i bloggvärlden: ställ en fråga så får du ett svar.

För det första kan processen se ut på så väldigt många olika sätt. Det finns lika många kreativa processer som det finns projekt. För mig är det viktigaste att låta skrivandet styra processen. Alltså: jag gör inte upp en karta och en timeline för hur det kommer att gå, för jag vet aldrig det när jag börjar. Jag kanske har nån vision av vad som kunde tänkas hända, och jag kanske skriver ner det i nåt häfte nån gång, men jag återgår sällan till mina "planer" för att se om de förverkligats.

Min kreativa process ser ut som så att jag skapar dokument med olika syften eller utgångspunkter och så skriver jag det som driver mig för tillfället. Och sen kan jag kombinera flera scener med varann och märka att de hänger ihop. Om det är nån detalj som skaver i det skedet, så ändrar jag det. Ibland skriver jag i mobilen eftersom jag alltid har den med mig. För att ordna mina tankar och komma fram till vad jag ska skriva, eller skriva synopsis för en scen jag vill skriva en annan gång. Skärmdumpen här ovan föreställer anteckningen jag skrev då jag funderade på min nyaste novell.

Just nu jobbar jag med karaktärer som heter saker som Silver, Milla, Tuukka, Senja, Armi, Maya och Valter. Och de har utformats an efter under en lång tid, i olika häften och dokument som jag inte håller reda på. Längst tid har Tuukka varit med mig, kanske tre år. Han knackar alltid på när jag ska skriva. Silver och Senja var i princip samma person i början men sen märkte jag att de var två ändå. Sånt händer i skrivandet, att personer träder fram ur skuggan. Mest finns de inuti mig just nu, jag har lärt känna dem och vet hur de fungerar. Men så fort jag skriver en ny scen eller försätter dem i en ny situation kan det hända att jag får syn på nya detaljer.

Den senaste tiden har mitt skrivande långt utgått från karaktärerna jag jobbar med. Varje gång jag gör en skrivövning, flödesskriver eller ska skriva en novell så funderar jag vem som passar bäst och så börjar jag skriva. Det är lagom att hålla en karaktär i huvudet som en karta att orientera sig längs med. 

Skärmdumpen här ovan är ett exempel på hur jag kan fiktionalisera verkligheten genom skrivande. Jag skrev de här anteckningarna i mars när jag stod på en balkong och såg ut över stan. Jag samlade upp detaljer och i skrivande stund tyckte jag det blev platt och väldigt tråkigt. Men en tid senare när jag satte mig ner för att skriva på en helt annan plats så hände det något. Jag läste mina stödord och tänkte tillbaka på balkongen och plötsligt blev utsikten Viktig. Det här är min senaste tanke: skriv inte om den plats du själv befinner dig på utan tänk hellre tillbaka på en annan plats och skriv utifrån minnet, stödord eller en bild, det sätter stenarna i rullning.

Just nu jobbar jag med två noveller och en roman. Novellerna är delar av romanen, alltså kunde klistras in där i romanen på olika sätt. Det är för att jag just nu är så ockuperad av min romanidé att allt jag hittar på har att göra med den. Det är lite knepigt att avgränsa och utmejsla ett textsjok ur en roman, men jag tänker det kan vara ganska produktivt på samma gång. I början var det inte heller meningen att min text skulle bli en roman. Men det har hänt det senaste året, och jag har lärt mig tycka om det.

Tycker ni om att läsa om skrivande? Jag vill inte dela med mig för mycket för att jag är rädd att jag ska läsa det här om något år och skämmas för att jag varit så naiv. Jag har inte skrivit nåt på en vecka och det gör mig alltid så ledsen när jag inte har tid. Imorgon ska jag skriva.

Människohundarna kommer i augusti!

Nu är det officiellt: så svart på vitt som det kan bli. Människohundarna av Litterärt skapande kommer i augusti. Hur fint är inte det! Boken är ett resultat av den tvååriga författarutbildning med 12 deltagare som jag går just nu. Så här står det om boken: "De analyserar sig själva, varandra och sina förväntningar på varandet i största allmänhet. En kompakt samling litterära stycken som sjuder av liv, rörelse och röster."

Samtliga 12 av oss har skrivit så väldigt spännande texter, vi skriver alla på så olika sätt. Lotta Green (som är en av oss) har gjort den knäppa, kittlande pärmbilden. Jag tycker särskilt om de pastelliga schablon-aktiga hundarna och den turkosa färgen på pärmen. Det känns lagom att bokdebutera med en antologi, att inte stå där helt ensam, att göra det tillsammans.

Mitt eget bidrag till textsamlingen heter Quercus Rubra och handlar om Rakel. Om du vill ha ett smakprov kan du läsa här. Okej, slut skvallrat, vi får vänta till hösten.

Läs mer om höstens böcker i Förlagets katalog som trivs tillsammans med min garderobsblomma som ni ser. Jag har länge sett fram emot att läsa Johanna Holmströms berättelse om kvinnliga galenskap och Adrian Pereras diktsamling som heter White Monkey. Och så Michaela von Kügelgens Vad heter ångest på spanska? som har en kreisit snygg pärm.

Jag råkade också se att Schildts & Söderströms katalog utkommit, så jag passar på att länka den också. Bland Sets böcker ser jag allra mest fram emot Martina Moliis-Mellbergs 7 som är en hyllning till havet. Jag såg också att debutverket A utkommer i nyutgåva på Modernista, vilket också är så makalöst fint. Bland Sets nyheter gladde det mig också att Posterstories är med, att de börjar med samarbete. Så snyggt jobbat av Kaneli och hennes peeps, och snyggt jobbat av Sets som ser potentialet i konceptet poster+story.

 

 

Söstra mi är min bokhylla, min skrivmaskin. Mellanrummet där jag möter en syster jag aldrig haft.

Hanna Sofia, 25. Litteraturvetare, frilansare, går författarutbildningen Litterärt skapande. Helsingfors.

hylostal@gmail.com

Portfolio

Nyckelinlägg
favoritböcker 2016
favoritböcker 2015
favoritböcker 2014
favoritböcker 2013
tre bästa böcker
varför söstra mi
börja skriva
till dig som skriver
min åboguide

Kategorier
läst 2017
läst 2016
läst 2015
läst 2014
litterärt skapande
kulturmånad
resväska