Decemberkultur

Serier & teve
I december såg vi klart femte och sista säsongen av Six feet under (2001-2005 av Alan Ball), som under seriens gång verkligen växt på oss båda och blivit en favorit. "A drama series that takes a darkly comical look at members of a dysfunctional California family that runs an independent funeral home." Jag gillar serier med några år på nacken - det är som om åren som gått gör den mer intressant, får den att skilja sig ur mängden.

Six feet under handlar om familjen Fisher som har en begravningsbyrå. I källaren ligger liken som de balsamerar och på bottenplanen har de en representationsvåning där begravningarna hålls. Varje avsnitt ramas in av ett dödsfall. Hela serien inleds med att utflyttade storebror Nate kommer hem då deras pappa Nathaniel dött. Hemma väntar Claire som går i highschool, mellanbror David och deras mamma Ruth. En typisk familj där alla bär på sina egna hemligheter och frågeställningar, utan att mötas och förstå  varann och oundvikligen byggs det upp konflikter. Att lära känna karaktärerna är kanske det bästa med serien. Därtill behandlas alla möjliga svåra teman som hör livet (och döden) till.

Därtill har jag sett 8/10 delar av första säsongen Vår tid är nu. "En familjekrönika om kärlek, konflikter och framtidshopp som sträcker sig från fredsdagen 1945 och många år framåt." Det handlar om överklassfamiljen Löwander som äger och snurrar den anrika Djurgårdskällaren. En serie som samlat tevetittarna och som känns ganska rikssvenskt lagom men på många sätt väldigt charmig just därför. Trots tiden som serien är förlagd i känns hållningen dagsdaterad, vilket är en kombination som stundvis väcker frågor och stundvis känns helt rätt. Tyvärr finns serien inte längre tillgänglig på Arenan.

Film
Jag såg Star Wars The Last Jedi på mellandagarna och tyckte den var snäppet mindre helgjuten än The Force Awakens. Nu är jag då ingen Star Wars guru så jag ska inte säga så mycket (se Chris Stuckmanns recension istället) men jag kan säga följande: uppskattade allt med Rey och Kylo Ren och Luke Skywalker men de övriga händelserna engagerade mig inte. Två gånger under filmen sades det i krigsföringen "you have to buy time" och det fick mig att tänka att filmen gjorde det i alltför stor grad. Köpte tid, väntade, stod still. Men ja. Kylo Ren och Rey får guldstjärnor av mig: jag har ett par gissningar om hur utfallet mellan de här två personerna kommer bli i nästa film.

Annars såg jag några filmer hemma: Groundhog day och The Big Short är ett par som jag kan rekommendera. Groundhog day är en dramakomedi från 1993 med Bill Murray, Handling: "A weatherman finds himself inexplicably living the same day over and over again." The Big Short från 2015 med Christian Bale, Steve Carell, Ryan Gosling är en verklighetsbaserad story som kräver mer hjärnkapacitet: "Four denizens in the world of high-finance predict the credit and housing bubble collapse of the mid-2000s, and decide to take on the big banks for their greed and lack of foresight." 

Utställningar & upplevelser
Jenni Vakkilainens tavlor, som den här som kallas Little stargazer, såg jag i våras och nu igen på Makasiini Contemporary, älskar fortfarande dem helt gränslöst. Det här är en ny samling målningar men stämningen är lik. Funderade på att köpa ett av hennes konstverk då jag stod där, synd att det inte är aktuellt. Istället ser jag på den här bilden om och om igen. Jag såg också ett helt fantastiskt, djärvt framträdande av studerande vid Teaterhögskolan då de gästspelade på Viirus.

Litteratur
Natten som föregick denna dag av Johanne Lykke Holm ♡
Störst av allt av Anna Persson Giolito
The Sun and Her Flowers av Rupi Kaur
Everstinna av Rosa Liksom
Glöm mig av Alex Schulman (ljudbok)
Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen (ljudbok)
Cat person av Kristen Ropenian (ljudbok)

Musik
Iiris Viljanen spelade på Korjaamon vintti andra december. "Ska vi fira? Ska vi fira idag?" Det var nästan kusligt hur exakt likt det lät som på skivan. Jag stod med handen på hjärtat och lyssnade på hennes lyrics, orden är spröda men samtidigt brutala och trotsiga.

Eftersom året har kommit till sitt slut kan jag passa på att dela med mig av min Spotify-spellista 2017 hej. som innehåller 101 låtar som jag under årets gång valt att lyssna på. Låtarna ligger kronologiskt enligt hur jag lagt till dem vilket gör att du hittar de nyaste låtarna jag lagt till allra längst ner. Den nyaste är Don't Kill my Vibe av Sigrid som jag gillar starkt. Nya Silvana låten Fri har jag spelat mest i december.

Jag tycker att mitt år innehållit mycket ALMA. Då jag ser statistiken av mitt lyssnande menar Spotify ändå att det är Drake, Kendrick Lamar, Vasas flora och fauna, Säkert! och Iiris Viljanen jag lyssnat på allra mest. Mina mest spelade låtar är Leevi and the leavings av Vasas flora och fauna, Nights with you av MØ, Ska vi fira av Iiris Viljanen, Nimimerkillä av Iisa och Total Eclipse of the Heart av Iiris Viljanen. Iväg och lyssna på musik!

Novemberkultur

Film
Under november såg jag två filmer på bio: The Square och Tuntematon sotilas. The Square av Ruben Östlund var fantastiskt bra. Den kändes nyskapande så där som alla bästa filmer (trots att den nog påminner om Östlunds tidigare Force Majeure). På ett tankeväckande och underhållande vis skildrar Östlund en välfärdsstad, här Stockholm, och dess puttrande strukturer av småsinthet, självupptagenhet, livet i en bubbla.

Utspelsplatsen är år 2020 på ett museum för modern konst och huvudpersonen en man i maktposition. Den danskpratande Claes Bang är både odräglig och lite sympatisk i sin enkelhet. En så träffande representant för patriarkatet, då han upprätthåller sjuka strukturer utan att egentligen mena något illa. Jag älskar hur Elisabeth Moss karaktär skildras - som om hon är påträngande och gränslöst uppfordrande, när hon egentligen ställer rimliga krav och har hjärtat på helt rätt ställe.

Aku Louhimies Tuntematon sotilas får inte en lika stor rekommendation som The Square. Jag ville se Tuntematon sotilas för att "veta vad alla talar om". Min värsta skam över nationalismen fick jag ändå innan hela filmen börjat - då visades nämligen en drös reklamer om Finland hundra år och trailers för kommande finska filmer som handlar om oerhört relevanta saker så som vinsten i Ishockey VM 1995.. Dog lite inombords.

Men då filmen började blev jag positivt överraskad. Kariluoto som skulle leda första anfallet i filmen klarade inte av det eftersom han fick någon sorts panikångestattack vilket skildrades väldigt övertygande med kombo av filmning, skådespel och ljudvärld. Jag översköljdes av sorgsenhet över hur meningslöst och jobbigt krig är. Därtill tyckte jag det var intressant att följa huvudpersonerna under berättelsen. Helheten var filmtekniskt snygg, speltiden var helt för lång och jag skulle inte se filmen igen.

Litteratur
Tärnornas station - en drömbok av Susanne Ringell (efter De langerhanska öarna och God morgon har jag blivit Ringells fangirl och också den här prosalyriska boken var en behaglig läsupplevelse. Boken är utgiven på det lilla österbottniska poesiförlaget Ellips. Kan rekommendera deras utgivning.)
Sent i november av Tove Jansson
Pappan och havet av Tove Jansson
Samtal med vänner av Sally Rooney ♡
Sönder av Henry Parland
Snön över Azharia av Minna Lindeberg och Jenny Lucander 

Serier & teve
Liksom alla andra såg jag Stranger things tredje säsong som släpptes på Halloween! Anslaget i Stranger things är stort vilket påminner mer om film än om serie. Tyckte helheten var ojämn - somliga avsnitt var fenomenala medan vissa lämnade mer att önska. Jag kom också att fundera vad poängen med "den nya familjen" egentligen var? Karaktärerna djupnade mycket från första serien vilket jag tyckte om. Obs. The 'Stranger Things' Kids Were Nearly a Motown Super Group

Därtill kollade vi den nya säsongen av min finska favorit komediserie Siskonpeti. Det bästa som görs på finsk teve (säger jag som egentligen inte har så bra koll, alltså ta det med en nypa salt). Det är tredje säsongen nu och jag börjar tänka att de kanske inte kommer att vara kapabla att förnya konceptet eller skapa lika roligt innehåll i en evighet, att man kanske kunde kritisera dem för att ändå vara strömlinjeformade och på sätt och vis upprepa liknande skämt och konstellationer. De kunde vara ännu djärvare, mer inkluderande och mångsidiga i nästa säsong.

Utställningar & upplevelser
Under vår mini-skrivhelg gick vi på två gallerier i närheten av Gamla kyrkan i Helsingfors: Galerie Forsblom och Helsinki Contemporary. Jannis Varelas: The Pomegranate Circus/Under the Chair, som bilden föreställer, hade ett roligt groteskt och gatukonst-aktigt uppslag som ni kan se. Särskilt mycket tyckte vi om ett rum där två filmer visades. De två filmerna skavde mot varann vilket skapade en spännande dynamik. Ena duken föreställde en "fransk mimare" i stel mask som år spaghetti på ett väldigt glupskt sätt, medan den andra föreställde pastellfärgade blomblad som singlade omkring.

Därtill var jag på Amos scenen på Svenska teatern och såg Nu imorron. Hem, identitet, avstånd och utanförskap var temat kring vilket Martina Moliis-Mellberg, Adrian Perera och Christoffer Mellgren samtalade. Under en del av samtalet tänkte jag att det kanske var för många personer på scenen och de kanske därför inte lyckades få till en fungerande dynamik som under Nu imorron med Dikert, Donner och Ekholm. Tematiken förblev den här gången ganska abstrakt. Det kunde kanske ha hjälpt om moderator Maïmouna Jagne-Soreau hade tagit mer plats och styrt samtalet, men å andra sidan var det inte ett lätt uppdrag då tiden ändå var knapp och det fanns tre intressanta personer med helt olika perspektiv på scenen. Oavsett en fin kväll - fint att se vad kombinationen av verk och författare ger upphov till!

Kan nämna att jag också fick närvara på utdelningen av Finlandiaprisen i litteratur vilket var högtidligt och roligt. Särskilt gärna vill jag länka till Juha Hurmes tacktal som på Alexandersteatern bemöttes av skratt och jublande applåder (men i efterhand också mötts med kritik). Han säger bland annat För er, som inte förstod vad jag nyss sa, har jag ett enkelt råd: opetelkaa ruotsia, juntit. Ett politiskt, roligt och viktigt tal som inte bara tar ställning för svenskan i Finland, utan också diskuterar hotande klimatförändringar och onda strukturer på det sociala planet. Konst och bildning är Hurmes lösning på att bekämpa girighet, dumhet och rädsla.

Oktoberkultur: De langerhanska öarna & Twin Peaks

Foto: Frida Lönnroos, Klockriketeatern 

Teater
Jag såg Klockriketeaterns De langerhanska öarna i regi av Ulrika Bengts och systrarna Ekblad på scenen. Pjäsen var poetisk, drömsk, rolig och berörande. Verkligen en fin helhet, som jag genast hade lust att se en gång till. Det är spännande med skådespelens flyktighet - att reflektera över vad en egentligen bär med sig efteråt. Jag tyckte pjäsen handlade om systerskap, barndom, åldrande, äktenskap, avundsjuka, att jämföra sig. Efteråt hölls ett kort prat tillsammans med skådespelarna, vilket var helt på sin plats.

Dialogen var underfundig och mångbottnad (Susanne Ringell står för text), och den visuella och musikaliska helheten var så fin. Pjäsen började med att systrarna Ekblad gungade i otakt på stora gungor, till tonerna av nåt som påminde om introt till teveserien Lola uppochner. Scenografin med rummet och 1800-tals kostymerna gav ett klassiskt intryck och gick i dialog med Tjechov och Ett dockhem. Den kompakta, finslipade helheten tog bara en timme.

Därtill såg jag WunderKinder (ett par gånger från behind the scenes-perspektiv) och Spindrift Them som är en dokumentär pjäs om maskulinitet. Båda gästspelade på Viirus och båda kändes fräscha, uppdaterade. WunderKinder skildrar ett "dystopiskt", kyligt arbetsklimat som tyvärr känns helt för bekant. Där människor blir produkter, alltings meningslöshet blir uppenbart och man får kämpa för att trivas.

Litteratur
Systrar i jeans: fjärde sommaren av Ann Brashares
7 av Martina Moliis-Mellberg ♡
Novellix-boxen Grannar

Film
Den här månaden har jag sett en halvbra actionfilm på Netflix (Sicario heter den) samt Baby driver som har fenomenalt soundtrack men storymässigt inte övertygar fullt. Jag tyckte mycket om huvudpersonen Baby som är inåtvänd, bär på ett barndomstrauma och kör bil väldigt fort. Sevärd helhet men inte nåt jag tänkt på mer än så.

Serier & teve
Vi såg äntligen klart Twin Peaks the return! Serien var nån gång i början till och med too much för oss, och vi tappade helt enkelt intresset. Men WOW - TUR att vi återupptog tittandet. Nu minns jag inte i vilket avsnitt det var, kanske var det avsnitt nio, så föll bitarna på plats och jag vände mig till min partner in crime och sa att det här ju är det bästa jag har sett. Så är det med Twin Peaks.

Jag kanske skrev om det tidigare - att grejen med Twin Peaks är att låta sig vara i osäkerheten och inte heller förvänta sig svar. Det som är gåtfullt kan vara fascinerande och behöver inte heller förklaras. Tvärtom kan alltför tillrättalagda filmer eller verk bli banala. Det är också bra att the Return inte är en omedelbar fortsättning på samma estetik eller stil som Twin Peaks tidigare säsonger. Det skulle ju inte alls fungera, eftersom det gått tjugofem år och det som är nytt ska få vara nytt. Det händer så mycket i säsongen att jag inte vet vad jag ska skriva om. Men här kommer tre saker jag tycker är viktiga.

1. Kyle MacLachlan gör en fenomenal prestation som Dale Cooper. Han spelar i princip tre olika sorters Cooper, som alla upplevs som vitt skilda personer. Jag vill inte spoila så gällande hans karaktär säger jag bara att väntan blir välförtjänt på slutet, tittarna kommer få vad de väntar på.
2. Diane (som är personen Cooper rapporterar händelserna åt i de tidigare säsongerna) får en avgörande roll i den nya säsongen och det gillar jag. Det bidrar med en ny nivå. 
3. Skådespelarna som är oss bekanta från Twin Peaks används klyschigt men ändå smakfullt. Log lady tar nog priset. Jag började gråta i hennes sista scen, den var så otroligt stark. Äldre personer kanske inte syns så ofta på teve, för det känns speciellt med Twin Peaks att många skådespelare är så gamla. Det är fint att värdesätta dem och låta rynkorna vara rynkiga etc.

Över lag bekräftar Twin Peaks the Return seriens status som femstjärnig. Slutet är helt fenomenalt.

Utställningar & upplevelser
Jag bloggade redan om Helsingfors bokmässa, nåt annat särskilt kommer jag inte på just nu.

Musik
De mest anmärkningsvärda lyssningsupplevelserna hänger ihop med Twin Peaks säsong tre vars soundtrack hittas på Spotify: Twin Peaks: The Return Soundtrack. Nästan varje avsnitt avslutades med en spelning och jag fick alltid lust att leta upp artisterna efteråt. Därtill gjorde Pepe Deluxe (låtarna Girl! och The Mischief of Cloud 6 exempelvis) ett intryck på mig och Vulfpecks youtubekanal gör mig alltid på bra humör.

Septemberkultur: AVA, Kupa & Mästaren och Margarita på teater Viirus.

Film
Jag såg två mycket sevärda filmer: AVA av Léa Mysius och Oscarvinnaren Moonlight som jag velat se väldigt länge. Jag gillade båda filmerna starkt. Moonlight är fulländad och berörande, som ni vet.

AVA är Mysius första film och den handlar om sexuellt uppvaknande och kroppslighet, och jag tyckte det unga perspektivet fångats så himla bra. Jag kände igen mig i Ava och filmen imponerade också med snygga bilder, som t.ex öppningsscenen på en simstrand som är tagen ur en enda kameravinkel, där det myllrar av personer och skeenden. Om Ava var en bok kunde den vara Kupa av Marie Norin, alltså ingå i min bästa, märkliga kategori. 

Enda minus med AVA var att filmen i andra halvan inte riktigt var lika väl sammanhållen, vilket gjorde att säcken inte knöts ihop så bra, och hela paketet då blev lite si och så. Jag kan inte minnas hur filmen slutade. Om jag hade fått bestämma hade filmen nog slutat vid en euforisk dansscen i öknen, till låten Sabali av Amadou & Miriam. Jag letade alltså också upp några låtar ur filmens soundtrack och började lyssna på dem, eftersom jag fortfarande vill dröja kvar i filmens värld.. Lyssna också på Passacaglia della vita av Rosemary Standley & Dom La Nena.

AVA såg jag på Korjaamo Kino under filmfestivalen Rakkautta ja anarkiaa, som jag tyvärr vaknade upp sjukt sent till. Om jag hållit lite mera koll hade jag också passat på att se Cannes 2017 vinnare The Square av Ruben Östlund, samt kanske Sami blood av Amanda Kernell. Men förhoppningsvis hinner jag se dem snart istället.

Litteratur
Kupa av Marie Norin ♡
Besk brygd av Mirjam Tuominen
Vad heter ångest på spanska? av Michaela von Kügelgen
Fågeltanken av Sinéad Obrey

Teater
Gå och se Mästaren och Margarita på teater Viirus! Jag är lite partisk eftersom jag sett delar av pjäsen redan upprepande gånger då jag börjar jobba där som värd under föreställningar. Men den här föreställningen i regi av Egill Pálsson tog mig med storm från början. Skådespelar gör Maria Ahlroth, Martin Bahne, Robert Enckell, Minna Haapkylä, Iida Kuningas, Oskar Pöysti och Tobias Zilliacus.

Det är flera år sedan jag läste Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov men genom pjäsen återvänder allting till mig: jag tycker verkligen de lyckas med att göra den ryska kultromanen rättvisa men samtidigt tolka på ett helt nytt sätt. Scenografiskt och musikaliskt är helheten svindlande: jag älskar att musiken görs på scenen (under ledning av Ville Kebrell), integreras i föreställningen och hur skådespelarna leker med mikrofoner och assisterar varann. En cementblandare blir en spårvagn och en borr blir en spruta. På kvällarna efter föreställningen är det svårt att sluta tänka på de ryska namnen som ropas under föreställningen: Bosja, Stiopa, Korovjev. För att inte tala om professor Woland..

De mest påtagliga känslorna är creepy, skratt och mörk eufori. Stundvis är närheten till Twin Peaks stor (genom musiken och särskilt vid ett tillfälle då Tobias Zilliacus dansar). Då jag ser Mästaren och Margarita på nytt upptäcker jag alltid nya detaljer och jag tycker det nästan är orättvist att inte alla gäster får se den flera gånger. Lyckans mig som får se pjäsen ännu x antal gånger den här hösten.

Utställningar & upplevelser
Jag gick på Kritikerafton med Kritiker, två stycken Viirusfester på Busholmen samt releasefest för Människohundarna i Åbo samt Själarnas ö på Lappvikens sjukhus. Poesiläsningarna under Kritikerafton var så fina, av Matilda Södergran och Catharina Gripenberg t.ex.

På litteraturscenen Nu imorron på Svenska teaterns Nicken-scen såg jag ett samtal mellan Johannes Ekholm och Ulla Donner, om generation y och den förlorade vuxenheten. När jag gick dit tänkte jag att det kanske var onödigt eftersom jag har läst båda verken och tänkt så mycket på dem. Men jag hade fel, deras samtal var givande, både Ekholm och Donner är så väldigt skarpa men också down to earth på ett sympatiskt sätt. Det går helt klart att se hur Spleenish och Kärlek liksom går i dialog med varann. Nånting som lyfte helheten var Johanna Dikert som fungerade som intervjuare. Bra grej med Nu imorron.

I Viirus foajé finns just nu utställningen Viirus 30 som sammanfattar Viirus alla produktioner och de händelser som ägt rum vid samma tider. Utställningen är kurerad av Janne Strang, och är ett fint exempel på hur journalistik kan integreras i konst. Därtill gick jag till Musikhuset där Eetu och hans fotoklass från Helsinki Design School hade en gemensam examensutställning på temat Hemligheter.

Serier & teve
Vi ser fortfarande på Six feet under vars tredje säsong var betydligt starkare än säsong två. Jag gillar familjen Fisher så mycket. Dessutom såg jag på serien 13 reasons why på Netflix, som egentligen är helt för ytlig och amerikansk för mig. Men jag tycker om highschoolmiljöer, och så är temat självmord triggande och spännande. Nåt jag tycker är väldigt konstigt är hur serien inte alls lyckas få mig att Känna för huvudpersonen Hannah som har tagit sitt liv. Hon känns väldigt frånvarande och jag skulle så mycket hellre komma nära henne. Det är ju hennes öde som är det centrala i serien. Dessutom tycker jag serien ägnar för mycket tid åt bilder på Clays ansikte eller scener där Clay bara promenerar runt och ingenting egentligen händer.

Musik
Några låtar jag lagt till på min playlist i september.

Podcast & radio
Jag har börjat lyssna på den litteraturvetenskapliga Harry Potter-podcasten Witch, Please som Kaneli tipsade mig om. Jag tycker verkligen om Witch, Please! Ofta när jag lyssnar på bokpoddar saknar jag fördjupning och Witch, Please är bra just eftersom den går in på djupet och tolkar och analyserar mer. Lyssna från början där de i varje avsnitt talar om turvis en bok och en film, från första boken fram till sista filmen. Om jag hade en bokpodd skulle mitt mål vara att göra som Witch, Please. Det känns också som att läsa Harry Potter-serien på nytt då jag lyssnar på podden, ibland har jag lust att delta i diskussionen eftersom de har helt FEL eller inte minns någon fakta. Men oftast håller jag med dem och tycker de breddar min syn på Harry Potter-världen.

Dessutom är Yles litteraturdpodd Hietanen och Henrikson tillbaka efter sommaren och jag har också lyssnat på radioteatern "... And nobody else but you" av Viirus och Radioteatern på Yle. Bra sällskap på bussen.

Augustikultur

Film
→ Det finns fyra kortfilmer på Svenska yle just nu. Kortfilm är ett kul format, jag tyckte särskilt mycket om Glaspärlan som skildrar fattigdomsfinland. Inte kanske ett så nytt tema men jag tyckte om sättet på vilket storyn berättas, bland annat genom kopplingen till mobilspel, skildringen av skolmiljön och valet av dämpade, gråa färger.

Litteratur
Ett litet liv av Hanya Yanagihara ♡
White Monkey av Adrian Perera ♡
→ De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru

Musik
→ Musikmånaden präglades av att jag spontant köpte en söndagsbiljett till Flow festivalen och gick för att se främst Frank Ocean. Jag hade inga särskilt höga förväntningar på honom men han erbjöd en helt megabra show som helhet. Hur ljudet kom från olika håll (sounddesignen typ) var imponerande och gjorde det dynamiskt. Jag tyckte hans lekfulla scenshow och roliga/snygga visuals gjorde helhetsupplelvelsen givande. Drog mig till nåt så drastiskt som att kalla keikkan den bästa jag nånsin upplevt? Sen dess har jag nu lyssnat på Frank Oceans nyaste album Blonde. Nikes!

→ Förutom Frank såg jag Princess Nokia, Marie Davidsons dj set och BadBadNotGood i Balloon tent, varav den sista av dem var den som gjorde starkast intryck på mig. Hade inte lyssnat på det kanadensiska boybandet tidigare men deras positiva energi och funky instrumentala musik var så bra.

→ Därtill såg jag Vasas flora och fauna spela live. Sjöng med i alla sånger och dansade trots regnet.

Podcast & radio
→ Under sensommaren tappade jag lusten för att lyssna på sommarprat men hörde Johannes Ekholms prat som du inte bör missa! Och så gick ju Flora & Frida poddens sista avsnitt innan de slutar (eller pausar, för hur länge vet man inte), och jag tycker deras prat blivit bara bättre hela tiden. Kommer sakna Flora & Frida-avsnitten. Säg till om det finns nån liknande som jag kunde ersätta dem med!

Utställningar & upplevelser
→ Konstens natt på Förlaget. Jobbade/minglade på Förlaget under hela Konstens natt. Vi serverade vin och tog del av läsningar.
→ Jag tog del av Sibbos första pride som gick längs stora byvägen i regn, och det var fint att se hur folk engagerade sig kring paraden.
→ På Ihan Pihalla som jag var med och ordnade hade mina vänner Vera och Jenna en konstutställning som hette Hemma bra, borta bäst och där de hängt upp vita tyger kring ett träd och fixat med ljus och grejer. När mörkret lade sig på kvällen var det fint att lägga sig inne i tältet och bara vara. Gillar såna där konstinstallationer.
→ Jag gick på Kugges releasefest för Vad heter ångest på spanska? Bokmingel är bästa mingel.

Mat & dryck
→ På Förlagets höstfest fick vi plockmat och vin på Baskeri & Basso. Jag måste gå dit och äta middag nån gång för det vi fick smaka på där var helt otroligt delish.
Fat Ramens vegetariska nudelwok med marinerade rädisor som jag åt på Flow var kanske det Godaste jag ätit på hela sommaren, seriously så gott.
Good Sås Truck i Åbo hade också god vegelunch.

Julikultur. Festival, Sommarprat, The Handmaid's Tale.

Film
☆ Min granne Totoro (1988). Jag har tänkt se Totoro typ i tio år men aldrig fått det gjort. NU ÄNTLIGEN såg vi den. Se den om du har lust att sen nåt animerat, mysigt och lagom sorgligt.
☆ Okja (2017). Vi såg den nya Netflixfilmen Okja med min lillebror en dag på stugan. Den var ganska cute och tog ställning emot köttindustrin, men jag tyckte det blev för mer fokus på politik än på själva berättelsen. Ni vet när syftet med filmen tar all uppmärksamhet. Fast om man letar efter en pedagogisk film som problematiserar köttindustin genom en fiktiv berättelse så är Okja ultimat.

Litteratur
The Handmaid's Tale av Margaret Atwood ♡
☆ God morgon av Susanne Ringell
Själarnas ö av Johanna Holmström ♡
☆ Under jorden sjönk av Miriam Tuominen

Serier & teve
☆ The Handmaid's Tale. Jag älskade romanen Handmaid's Tale och uppskattar att HBOs nya tv serie med samma namn långt utgår från boken. Det är främst i de fyra sista avsnitten som skillnaderna börjar märkas. De valde att gestalta ett lite tydligare motvärn och utvidga karaktärer som inte fått utrymme i boken. Kort och gott en sevärd serie, särskilt om du inte har lust att läsa boken.

☆ Six feet under season1. Vi har börjat kolla på Six feet under, som jag hittills tycker mycket om! Karaktärerna är underfundiga och mångfacetterade, jag tycker om den mörka humorn och så känns det som om serien tar upp kontroversiella frågor och problematiserar dem ur olika vinklar. Innehållsmässigt är serien inte ofräsch fastän den spelats in på början av 00-talet. Estetiskt märks det att serien är äldre och så är tempot trögt ibland men jag tycker det bidrar till charmen.

Musik
☆ Ruisrock. Jag gick på söndagens Ruisrock för att kolla på Ultra bra. Till på köpet såg jag Zara Larsson, Anssi Kela och Vesala. Publiken var så himla pepp under Ultra bras spelning. Jag har lyssnat en del på bändet de senaste åren och det var nice att höra dem live eftersom de hade en stor uppsättning musiker på scen och deras låtar är så fiilis. Jag har faktiskt aldrig förr varit på Ruisrock och var kanske lite besviken på att festivalen kändes som ett studieevenemang eftersom medelåldern där var så låg och många var alltför berusade. Det kändes också som om folkmassan var lite över kapacitet? Men stranden som scen i finaste sommarväder hade hög wow faktor. Annars var jag positivt överraskad av Vesala. Hon var väldigt stärkande och hade bra lyrics och dansanta låtar. Zara Larssons spelning var väldigt satsad, med koreografi och välplanerade mellansnack och så.

☆ Pori Jazz. Jag var också en dag på Pori Jazz, främst för att se Erykah Badu! Hon är legendarisk, sjöng både låtar från nya skivan och från 90talsalbumet Baduizm. Hon var lagom mycket diva och coolness kombinerat med ödmjukhet. Jag tycker mycket om stämningen på festivalområdet fastän den nog var bättre förr då det inte fanns lika stora alkoholområden. Förr var det alltså tillåtet att ha med sig sin egen picknick korg med vinflaska och tro det eller ej men det funkade väldigt bra. Anyway. Pori var så nice att jag redan där började planera att köpa tredagarsbiljetter till nästa år. Vi såg också Grace Jones och Chaka Khan men förutom Erykahs spelning gillade jag Cory Henry & the Funk Apostles bäst. De hade så skön positiv energi. Annars tycker jag det är ganska svårt att skriva om musik, hoppas jag inte uttrycker mig väldigt krystat här nu.

Podcast & radio
Svenska sommarprat. Jag har lyssnat på följande svenska sommarprat: Cherrie, Johannes Anyuru, Linda Boström Knausgård, William Spetz och Linnéa Claeson. Tyckte mycket om dem, jämfört med Vegas sommarprat har de svenska väldigt mycket tyngd tycker jag. De framstår som mer genomarbetade, kan tänka mig att de fått redaktörshjälp. Jag rekommenderar särkilt Anyurus tankar om främlingsfientlighet, Cherrie för tankarna om att växa upp i Finland och Claeson för en feminstisk kick. 
☆ Vegas sommarprat. Bland Vegas sommarpratare lyssnade jag på Ellen Strömberg, Linnea Skog, Malin Kivelä, André Linman och Eva-Stina Byggmästar. Rekommenderar särskilt Byggmästar och Strömberg, den tidigare om du har lust att fundera på poeticitet och konstnärsskap.

Utställning & upplevelse
☆ Teurastamo Poetry Slam. Jag gick på Poetry Slam till Teurastamo och imponerades av estradpoesiscenen. Det var mysigt att sitta utomhus och området vid Teurastamo är stämningsfullt. Där finns flera barer och restauranger och även bord och grill där det var okej att fixa sin egen mat vilket jag tyckte mycket om.
☆ Beerger. Det dyker upp nya restauranger och barer i Helsingfors på löpande band men en av sommarens nya terasser som jag gillade starkt var Beerger som ligger i Telakkaranta. Där spelar djs om kvällarna, ölen är extragod och fabriksmiljön vid havet har rätt vibe.
Botaniska trädgården i Helsingfors fick ett eget inlägg.
☆ Lappvikens sjukhusområde i Tölö och omgivande gravgårdar är stämningsfulla och historieladdade miljöer att promenera i. Vid Lappviken finns också tex lunchrestaurang och ett galleri (som jag tyvärr inte lyckats tajma ett besök till eftersom det alltid är måndag då jag rör mig där). På gravgården kan man leta efter bekanta namn (som Alvar Aalto och Tove Jansson) och se på fina skulpturer.

 

 

Söstra mi är min bokhylla, min skrivmaskin. Mellanrummet där jag möter en syster jag aldrig haft.

Hanna Sofia, 25. Litteraturvetare, frilansare, går författarutbildningen Litterärt skapande. Helsingfors.

hylostal@gmail.com

Portfolio

Nyckelinlägg
favoritböcker 2016
favoritböcker 2015
favoritböcker 2014
favoritböcker 2013
tre bästa böcker
varför söstra mi
börja skriva
till dig som skriver
min åboguide

Kategorier
läst 2017
läst 2016
läst 2015
läst 2014
litterärt skapande
kulturmånad
resväska