Everstinna växer upp i hatets och hämndens tid

Everstinna (2017) är Rosa Liksoms andra roman, efter flera omtyckta novellsamlingar och Finlandia-vinnaren Hytti nro 6 (2011). Till Liksoms kännetecken hör den korta prosaformen, talspråk och brutala berättelser om samhällets utslagna, berättade med mörk humor och rappt tempo.

I Everstinna ligger fokus på fascism: om makt, underkastelse och ondskans kulörer. Huvudpersonen är baserad på författaren Annikki Kariniemi (1913-84) som var gift med en överste. Everstinna handlar om fascismens uppgång och blomstring, samt huvudpersonens överlevnad i förhållande till den sadistiska Eversti som misshandlar henne grovt både mentalt och fysiskt. Berättaren speglar Eversti i Hitler och döper sin katt efter Eva Braun.

Händelserna är förlagda i Rovaniemi och första kapitlet skildrar ett sommarläger för lottor. Huvudpersonen framträder som en rakryggad, duktig flicka, som tror på sin pappa och de läror han hämtat från Tyskland: ”Olin täynä lotta-aatetta ja suojeluskuntahommaa. Molemat perustu saksalaisele itealismile ja ylemmyyentunnole sekä ryssävihale ja ajatuksele, että meän tehtävä on liittää kaikki suomen kieltä puhuvat kansat Suohmeen. Kaiken perustana oli kuitekki pyhä kolminaisuus: koti, uskonto, isänmaa.”

Liksoms roman är skriven på talspråklig dialekt, vilket bjuder på en viss distans, eftersom jag får anstränga mig för att uppfatta nyanserna, och ibland utnyttja ordlistan som finns till hands. Risken är att språket blir komiskt, exempelvis då namn omvandlas från Der Führer till ”Vyyreri” och Beethoven till ”Peethooveni”.

Samtidigt bidrar dialekten till karaktärsbygget, miljöskildringen och läsupplevelsen på ett effektfullt sätt, som gör helheten autentisk och njutbar. Berättaren är säregen men hon har gelikar i Liksoms tidigare noveller, andra berättare som talat liknande dialekt och levt i ett liknande Lappland: ruttet familjevåld och natursköna vyer. Porträttet av Everstinna är fylligt och trovärdigt, jag lider med henne trots hennes politiska åsikter.

Everstinna är en berättelse om förändringar under tidens gång och omständigheternas inverkan på människor: ”Mie hunteerasin, että ihminen on ko rotta, se soppeutuu aina.” De nazistiska lärorna som genomsyrar barndomen mister sin charm, från att ha assisterat vid fångläger går Everstinna vidare och nazisterna blir fiender. Everstinna hittar en ny kärlek som är betydligt yngre än hon, och romanens avslutning pekar på det cirkulära förloppet, lugnet i en avskalad tillvaro nära naturen och förmågan att förlåta det mesta.

I tider av extremistiskt tänkande, våld och främlingsfientlighet är Everstinna en roman med hög samhällelig relevans och som helhet en tidlös, mycket stark berättelse.

✧✧✧ Recensionen publiceras i affärsmagasinet Forum 1/2018.

Top 10: böcker jag läste 2017

Under året som gick hann jag läsa 58 böcker in alles, av vilka 36 stycken var romaner eller nästan-romaner. De övriga 22 är diktsamlingar, novellsamlingar, noveller, prosastycken, seriealbum, bilderböcker. Jag läste mycket finlandssvenskt såklart, och mest kvinnliga berättare och nyutkommet. Böckerna jag bloggat om hittas i kategorin läst 2017.

Förra året ville jag läsa mer poesi och året innan det ville jag läsa mer kiosklitteratur. De här kateogrierna läser jag fortfarande helt för lite av. I våras plöjde jag ganska många feministiska seriealbum vilket var mysigt men nu vet jag: i år vill jag läsa fler verk som inte är nyutkomna. Det finns så många briljanta böcker som ligger olästa, från början av tvåtusentalet, nittitalet, för att inte tala om klassiker från hundra år tillbaka. Jag tänker t.ex på två av mina favoritböcker: Surfacing från 1972 och The Secret History från 1992. Författares debutverk är särskilt spännande tycker jag, slog just upp Joyce Carol Oates debutverk With Shuddering Fall från 1963. Stephen King och Erica Jong är författare jag vill läsa 2018. Dessutom borde jag gå en runda i antikvariat någon dag, det har jag inte gjort på väldigt länge.

Just nu läser jag Never let me go av Kazuo Ishiguro och högst upp på läslistan ligger Vegetarianen av Han Kang, Hunger av Roxane Gay och En dag ska jag bygga ett slott av pengar av Evin Ahmad.

Här kommer årets topp 10! Jag har läst så mycket bra så det här urvalet är helt baserat på magkänsla.

10. White Monkey av Adrian Perera

"Höstens hetaste diktsamling!"

9. Själarnas ö av Johanna Holmström

"Här märks det att texten bearbetats omsorgsfullt och med mycket kärlek. Själarnas ö är löst baserad på tillvaron och personer som vistades på Sjalö hospital, ett mentalsjukhus för kvinnor som stängdes på sextiotalet. Holmström har satt sig in i kvinnornas situationer med stor känsla. Jag kommer nära dem, förstår deras sätt att agera och ser mig själv i dem."

8. Rakkaus niinku/Kärlek liksom av Johannes Ekholm

"Jag har aldrig läst en bok som liknar Rakkaus niinku (2016) av Johannes Ekholm. Den är en unik snöflinga *lol*. Den är som personer jag träffar dagligen: cyniska, ifrågasättande, briljanta, lite självupptagna och enerverande. Lätt deprimerade och nedstämda, ensamma och i jakt på meningen med allt."

7. Kupa av Marie Norin

"Jag älskar det märkliga med Kupa. Med betoning på Älskar. Den klassas som en psykologisk thriller och språket är så lätt och fint och helheten är utmanande och absurd och lite äcklig."

6. Den andra kvinnan av Terese Bohman

"Bohman porträtterar en cirka 25-årig kvinna som stannat kvar i Norrköping och jobbar på sjukhusets kök. Hon är längst ner i rangordningen och berättelsen handlar till stora delar om klass. Andra centrala teman är makt och ensamhet. Jag berördes av jagperspektivet och den komplexa skildringen av jagets inre värld, det kändes ibland som om jag befann mig inne i en verklig persons tankevärld. Med andra ord ett mästerligt bygge av en karaktär, som ofta känner sig ensam och annorlunda. Hon bär på en längtan bort som det är lätt att identifiera sig med."

5. Vildsvin av Hannah Lutz

"Berättelsen är en kalejdoskopisk väv på 99 sparsmakade sidor, i ett ungefär en veckas nu kring midsommar, en struktur som lämnar mycket rum för tolkning. Berättelsen är tätt knuten till ett nyvaket, lakanvitt tillstånd, där rollerna är rörliga och stämningarna ligger i huvudsakligt fokus. Trots det är boken inte otillgänglig, den är kittlande, brännande och fyndig, och kretsar kring en dragning till absolut närhet: ”Om morgnarna kan jag fyllas av en kraftig längtan efter dem, de andra människorna, mjuka armar och ben, ansikten som ännu inte hårdnat i dagen.” Det normativa tillståndet är sömngångarens, där människor rör sig i cirklar i en otillfredsställande vardag."

4. Samtal med vänner av Sally Rooney

Frances går bakom ryggen på sin bästa vän Bobbi och har därtill bristande självinsikt. Frances anklagar sig själv för att vara känslokall och hon distanserar sig från känslor av äkta affektion. Den svala ytan, ”coolheten”, känns tidsenlig. Romanen är indelad i två delar och andra delen utgörs av en radikal nedmontering av karaktären. Hon går in i sig själv på ett destruktivt sätt, isolerar sig från omvärlden och vill inte ta emot någon hjälp. Det framstår som att den här fasen av självförakt är nödvändig för berättelsen.

3. Natten som föregick denna dag av Johanne Lykke Holm

"Boken handlar om ett år då jagberättaren är 13 år gammal. Hon speglar sig i sin syster Cosima (som är ett grekiskt namn med betydelsen "order, decency" vilket förklarar en hel del), mamman som delar med sig av minnen från sin egen uppväxt/som frånvarar och liknas vid en död, och hästen Elektra som jagpersonen tycker mycket om men är tvungen att skiljas från. Huvudtemat är att skaka av sig barndomen och gå in i nån sorts vuxenhet. Ett brännande, mycket relaterbart tema."

2. The Handmaid's tale av Margaret Atwood

"Jag är väldigt glad att jag läst The Handmaid's Tale. Boken väcker tankar om frihet och frihetens betydelse, samt makthierarkier och potentiella samhällen. Hur människan är förmögen att vänja sig vid nästan vad som helst. Hur mycket lycka det finns i väldigt små saker och hur mycket närhet betyder för en kropp. En feministisk agenda och tanken om systerskap är starkt närvarande men även konkurrens inom den kretsen skildras. Det är relevant att ifrågasätta samhällsordningen. Atwood framställer inte heller åttiotalets verkliga samhälle som någon utopi."

1. Ett litet liv av Hanya Yanagihara

"Vänskap är ett centralt tema i Ett litet liv. Och viljan att leva eller inte vilja leva. En sak som kommit på tal är huruvida man klarar av att läsa Ett litet liv då man känner sig nedstämd. Jag kan ju inte säga nåt om den saken eftersom jag inte känt mig nedstämd under läsningen men för mig var den mest påtagliga känslan ändå en hoppfullhet och en tro på kärleken. Den kärlek som karaktärerna visar för varandra är beundransvärd och får mig att minnas vad som egentligen är viktigt i mitt liv."

Störst av allt och the sun and her flowers

Här kommer tips på två böcker jag läst!

Rupi Kaur håller läsarens hand. Hjärtesorg, förälskelse, trauma, femininitet, övergrepp, helande och migration är teman som bär den canadensiska poeten Rupi Kaurs andra diktsamling The Sun and Her Flowers (2017). Med debuten Milk and Honey (2014) låg hon på New York Times lista över bästsäljare i över ett år, vilket är en anmärkningsvärd bedrift för en poesisamling.

Med The Sun and Her Flowers befäster Kaur sin position som en av världens mest säljande samtida poeter idag. Den som letar efter experimentell poesi med språklig glöd kommer inte att intressera sig för Kaur. Kaur erbjuder direkt tilltal, simpelt men stilrent språk, blottande självbiografi och en stämning som stundvis är politisk och stundvis ligger nära yoga.

The Sun and Her Flowers är fylligare än debutverket och särskilt välkommet är avsnittet med temat ”rooting”, som behandlar immigrationen till Canada. Som immigrant och kvinna representerar Kaur en marginaliserad grupp i den engelskspråkiga litteraturen: ”they have no idea what it is like / to lose home at the risk of / never finding home again / to have your entire life / split between two lands and / become the bridge between two countries”.

Kaur utvidgar poesins fält både gällande tema och tillvägagångssätt, vilket är glädjande med tanke på genrens livskraft. Dikterna ackompanjeras av illustrationer och kapitelindelningen formulerar dikternas tematik och det förekommer även stödord i kursiv som öppnar upp dikten. Kaur håller läsarens hand genom hela verket. ✧✧✧ Recensionen publiceras i affärsmagasinet Forum 1/2018.

Gymnasiet och anklagad för mord. Störst av allt (2016) av Malin Persson Giolto gjorde henne till bästsäljande författare i Sverige och boken fick stämpeln "Årets bästa kriminalroman". Jag läser sällan deckare men valde att läsa den här på mellandagarna, vilket jag är glad över att jag gjorde. 

Boken handlar om adertonåriga Maja och hennes rättegång då hon skjutit två personer i sitt klassrum och är misstänkt för att ha planerat en skolskjutning tillsammans med sin pojkvän Sebastian. Miljön är överklassens Stockholm och relationerna mellan gymnasieeleverna står i centrum. Boken är snabbläst, spännande och ändå inte lättsmält. Maja är medberoende till Sebastians drogmissbruk, hans infekterade papparelation och hans depression. Maja anklagas för att ha planerat mordet av sin bästa vän.

Störst av allt är en lyckad skildring av en adertonåring och hennes perspektiv och den gymnasievärld där drama mellan vänner blir störst av allt. Jag blev arg på Majas inskränkthet då hon åker till en av Stockholms förorter och ibland kändes Sebastians pappa överjordiskt elak och kall. Rättegångsprocessen var detaljerad och intressant nästan hela vägen. Oavsett en fin bok, om kärlek, skuld, uppoffringar och svek.

Det som hände år tvåtusensjutton.

Den bästa resan. För någon vecka sen insåg jag att jag inte gjort en enda utomlandsresa under året. Blev lite ledsen då jag insåg att mitt år geografiskt begränsats till området Åbo-Helsingfors med omnejd, plus en kort tältning i samband med Pori jazz. Hur blev det så? Jag har ärligt sagt inte brytt mig särskilt mycket om att resa och förklaringen är ganska enkel: vi var på väg på resa med Oskar i somras men så fick han plötsligt heltidsjobb och då blev det inte av. I varje fall gör jag gärna om morgonen på campingområdet, en varm solig söndag, då jag drack kaffe och åt nektarin och läste Handmaid's tale. Festivalsömniga människor i tält.

En vinterdag jag minns extra starkt. Jag försöker minnas något från början av året - vem var jag då, vad hände, hur kändes det. Åh ja. Jag bodde i Åbo, visste inte att jag var på väg därifrån. Jag var ett par helger i Helsingfors och sov på Antonias soffa. På natten sjöng vi karaoke på Roska - nåt vi gjort i snitt en gång i månaden sen dess, vi talade om viktiga saker där, i lokalens mörker, satt mycket nära och talade om varandra och vänskapen och det var värdefullt. När vi kom hem hade Krippe bäddat åt mig på soffan som han brukar, nästa dag gick vi till Vinterträdgården - tror jag - om jag inte nu blandar ihop två besök - det kan hända jag blandar ihop tid och rum men det struntar vi i. Oavsett kände jag mig sedd och accepterad på ett avgörande sätt, som om jag lärde mig något om mig själv och om världen.

En person jag spenderade mycket tid med. Helt klart: den jag bor med alltså Oskar. Förutom honom hängde jag mycket med Ida och Antonia, det blev så eftersom vi nu bor i samma stad, men fortfarande ses vi inte hur mycket som helst eftersom vi inte delar vardag på det sättet. Oskar är mitt sällskap till vardags och vi brukar gå promenader och berätta för varandra om allt som hänt under dagen och ryka ihop över meningsskiljaktigheter lagom då det borde vara tystnad i hela huset och sen brukar vi se på serier och analysera karaktärerna och alltid sjunga med i introt.

Ett extra fint matminne. Hemma tycker jag just nu mest om att äta skålar med ris, soya, tofu, grönsaker som är "snabbpicklade" på nåt vis. Gjorde ofta musslor i våras, moules frites, det måste jag göra igen. Minns också en särskilt lyckad grillningsession i Pellinge med varma nektariner och det ena och det andra, och när vi grillade en hemfångad regnbågsforell ur ån en midsommardag i duggregn. Allt som har att göra med grillar och sommar känns extra fint som minne just nu den andra januari med solkig gräsmatta och matt grå himmel utanför fönstret.

En vårdag jag minns extra starkt. Våren innebar examen och födelsedag och frilansande i Åbo. Men jag minns också särskilt starkt veckan kring första maj då jag befann mig i någon sorts svacka - vet inte varför - blev helt för berusad på vappen, tappade kontrollen och så ångrade jag mig/tyckte synd om mig själv i en orimligt lång tid. Det var patetiskt gjort av mig, ångrar att jag gjorde så, utsatte mig själv för den behandlingen.

En stund för mig själv. Är jag produktiv och det känns bra! I varje fall den här hösten. Tänk att jag kan säga det nu - det här har jag jobbat hårt på - att klara av ensamheten och fokusera min produktivitet och se ensamheten som en tillgång. Nyckeln är att planera in saker du vill göra och inte föreställa sig att en är kapabel till saker utanför gränserna för ens förmåga utan vara realistisk och landa i stunderna och vara omsorgsfull. Minnas hur viktigt det är med avslappning (yoga!) och pauser (mat/lyssna på en podcast/skumläsa nåt intressant) och miljöombyte. Ibland om jag varit ensam en hel dag kan jag hamna i destruktiva, mycket självkritiska tankebanor så det är viktigt för mig att planera mina dagar så att det inte händer, samt identifiera känslorna då de dyker upp och sedan hantera dem istället för att sjunka ner i dem.

Så här såg min vardag allt som oftast ut. Försökte vakna vid åtta så att jag var uppe och i gång vid nio men det är svårt ibland med mörka mornar. Sedan jobbade jag i ensamhet antingen hemifrån eller från bibliotek. Det beror mycket på vad jag gör. Varje dag försökte jag ha en social grej inbokad - ett möte eller annat arbetsrelaterat eller en lunchdejt en yogatimme eller en kaffepaus på stan. På kvällen umgicks jag med Oskar eller vänner, avslutade dagen med middag och ett avsnitt av någon serie vi följer kanske.

En sommardag jag minns extra starkt. Det var i mitten av juni och vi hade fått nycklarna till vår lägenhet i Helsingfors. Linas och Tuomas skulle ha tuparit i Puolalaparken så vi körde tillbaks till Åbo, vi hade två adresser under två veckor. Det var rörigt, med ett nytt helt stökigt hem och ett gammalt halvtomt hem som kändes betydligt tryggare. Vi höll på att flytta från staden då, så det var viktigt att ta farväl på nåt sätt, samtidigt som vi invigde en ny början. Det var en varm natt, vid midnatt satt vi ute i parken och jag tog en bild för det var fortfarande ljust. Det var många bara personer där, vi talade om bra saker och dåliga, sen gick vi till Dynamo och dansade.

En minnesvärd fest. Kräftisolympis på Långholmen! Det finns inget festligare än att fira sommaren och livet ute på en holme i slutet av juli. Simma i havet, sola på klipporna, spela spel inne bland de knotiga träden, duka upp långbord med kräftor, sjunga visor och lyssna musik på hög volym. Sova tätt ihop på vinden och vakna tillsammans nästa dag. Inte ha bråttom, dricka kaffe, fiska, gå en promenad runt ön.

En viktig händelse. Det måste väl vara att jag blev klar med min pro gradu-avhandling om Arielles första kärlek, blev filosofiemagister och hade en fin examensfest. Vi flyttade till Helsingfors vilket också kändes avgörande. Fick min novell utgiven av Posterstories och Quercus rubra utgiven i antologin Människohundarna!

En höstdag jag minns extra starkt. Bokmässan i slutet av oktober minns jag exempelvis mycket bra, jag jobbade där fyra hela dagar med sociala medier och minglade runt bland bokfolket, första dagen var jag nervös så jag minns det mycket bra eftersom jag vad taggad/på helspänn. Det gick väldigt bra och jag hade egentligen allt under kontroll så ingen fara med det. Sinnesintrycken från dagarna går in i varann, på kvällarna drack jag öl på olika tillställningar, nästa dag tillbaks in i skenet från de starka ljusen. Det var en intensiv och rolig helg.

Ett ställe jag spenderade mycket tid på. På Onnibus mellan Åbo och Helsingfors, gående längs Västra strandgatan vid aura å, i Pellinge, hemma såklart, på biblioteket som ligger på andra sidan gatan, på Viirus där jag jobbar, i Leninparken, i Puolalaparken, på kårkaféer, på bar ö, på karaoke, i Tölö, på yogamattan osv.

Decemberkultur

Serier & teve
I december såg vi klart femte och sista säsongen av Six feet under (2001-2005 av Alan Ball), som under seriens gång verkligen växt på oss båda och blivit en favorit. "A drama series that takes a darkly comical look at members of a dysfunctional California family that runs an independent funeral home." Jag gillar serier med några år på nacken - det är som om åren som gått gör den mer intressant, får den att skilja sig ur mängden.

Six feet under handlar om familjen Fisher som har en begravningsbyrå. I källaren ligger liken som de balsamerar och på bottenplanen har de en representationsvåning där begravningarna hålls. Varje avsnitt ramas in av ett dödsfall. Hela serien inleds med att utflyttade storebror Nate kommer hem då deras pappa Nathaniel dött. Hemma väntar Claire som går i highschool, mellanbror David och deras mamma Ruth. En typisk familj där alla bär på sina egna hemligheter och frågeställningar, utan att mötas och förstå  varann och oundvikligen byggs det upp konflikter. Att lära känna karaktärerna är kanske det bästa med serien. Därtill behandlas alla möjliga svåra teman som hör livet (och döden) till.

Därtill har jag sett 8/10 delar av första säsongen Vår tid är nu. "En familjekrönika om kärlek, konflikter och framtidshopp som sträcker sig från fredsdagen 1945 och många år framåt." Det handlar om överklassfamiljen Löwander som äger och snurrar den anrika Djurgårdskällaren. En serie som samlat tevetittarna och som känns ganska rikssvenskt lagom men på många sätt väldigt charmig just därför. Trots tiden som serien är förlagd i känns hållningen dagsdaterad, vilket är en kombination som stundvis väcker frågor och stundvis känns helt rätt. Tyvärr finns serien inte längre tillgänglig på Arenan.

Film
Jag såg Star Wars The Last Jedi på mellandagarna och tyckte den var snäppet mindre helgjuten än The Force Awakens. Nu är jag då ingen Star Wars guru så jag ska inte säga så mycket (se Chris Stuckmanns recension istället) men jag kan säga följande: uppskattade allt med Rey och Kylo Ren och Luke Skywalker men de övriga händelserna engagerade mig inte. Två gånger under filmen sades det i krigsföringen "you have to buy time" och det fick mig att tänka att filmen gjorde det i alltför stor grad. Köpte tid, väntade, stod still. Men ja. Kylo Ren och Rey får guldstjärnor av mig: jag har ett par gissningar om hur utfallet mellan de här två personerna kommer bli i nästa film.

Annars såg jag några filmer hemma: Groundhog day och The Big Short är ett par som jag kan rekommendera. Groundhog day är en dramakomedi från 1993 med Bill Murray, Handling: "A weatherman finds himself inexplicably living the same day over and over again." The Big Short från 2015 med Christian Bale, Steve Carell, Ryan Gosling är en verklighetsbaserad story som kräver mer hjärnkapacitet: "Four denizens in the world of high-finance predict the credit and housing bubble collapse of the mid-2000s, and decide to take on the big banks for their greed and lack of foresight." 

Utställningar & upplevelser
Jenni Vakkilainens tavlor, som den här som kallas Little stargazer, såg jag i våras och nu igen på Makasiini Contemporary, älskar fortfarande dem helt gränslöst. Det här är en ny samling målningar men stämningen är lik. Funderade på att köpa ett av hennes konstverk då jag stod där, synd att det inte är aktuellt. Istället ser jag på den här bilden om och om igen. Jag såg också ett helt fantastiskt, djärvt framträdande av studerande vid Teaterhögskolan då de gästspelade på Viirus.

Litteratur
Natten som föregick denna dag av Johanne Lykke Holm ♡
Störst av allt av Anna Persson Giolito
The Sun and Her Flowers av Rupi Kaur
Everstinna av Rosa Liksom
Glöm mig av Alex Schulman (ljudbok)
Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen (ljudbok)
Cat person av Kristen Ropenian (ljudbok)

Musik
Iiris Viljanen spelade på Korjaamon vintti andra december. "Ska vi fira? Ska vi fira idag?" Det var nästan kusligt hur exakt likt det lät som på skivan. Jag stod med handen på hjärtat och lyssnade på hennes lyrics, orden är spröda men samtidigt brutala och trotsiga.

Eftersom året har kommit till sitt slut kan jag passa på att dela med mig av min Spotify-spellista 2017 hej. som innehåller 101 låtar som jag under årets gång valt att lyssna på. Låtarna ligger kronologiskt enligt hur jag lagt till dem vilket gör att du hittar de nyaste låtarna jag lagt till allra längst ner. Den nyaste är Don't Kill my Vibe av Sigrid som jag gillar starkt. Nya Silvana låten Fri har jag spelat mest i december.

Jag tycker att mitt år innehållit mycket ALMA. Då jag ser statistiken av mitt lyssnande menar Spotify ändå att det är Drake, Kendrick Lamar, Vasas flora och fauna, Säkert! och Iiris Viljanen jag lyssnat på allra mest. Mina mest spelade låtar är Leevi and the leavings av Vasas flora och fauna, Nights with you av MØ, Ska vi fira av Iiris Viljanen, Nimimerkillä av Iisa och Total Eclipse of the Heart av Iiris Viljanen. Iväg och lyssna på musik!

Julnatt och tre ljudböcker värda att lyssna på

Då var det dags för jul igen. Jag har hunnit dricka saffranglögg och äta lussekatter, utbyta några julklappar. 

Till jullovet kanske nån tänkt lyssna på ljudböcker? Isåfall kan jag rekommendera Glöm mig av Alex Schulman, Cat person av Kristen Ropenian och Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen. Jag tycker mest om när författare själva läser sina verk och det gör samtliga de här tre.

Glöm mig är en självbiografisk roman där Schulman berättar om sin mammas långvariga alkoholproblem, som han hemlighållit nästan hela livet. Cat person är en novell utgiven av New Yorker och som är en skildring av en dejtingupplevelse där en kvinna går ut på med en lite äldre man. På ett lågmält och rakt sätt skildras en me too-situation som inte är alltför obehaglig men ändå visar hur skadade dejtingsituationer lätt kan bli. Århundradets kärlekssaga i författarens inläsning är tipptopp.

Sköt om er, jag ska fortsätta med glöggandet.

 

 

Söstra mi är min bokhylla, min skrivmaskin. Mellanrummet där jag möter en syster jag aldrig haft.

Hanna Sofia, 25. Litteraturvetare, frilansare, går författarutbildningen Litterärt skapande. Helsingfors.

hylostal@gmail.com

Portfolio

Nyckelinlägg
favoritböcker 2016
favoritböcker 2015
favoritböcker 2014
favoritböcker 2013
tre bästa böcker
varför söstra mi
börja skriva
till dig som skriver
min åboguide

Kategorier
läst 2017
läst 2016
läst 2015
läst 2014
litterärt skapande
kulturmånad
resväska