Jag ser bara mitt träsk, min utsikt är det isiga träsket utanför mitt hus, men jag anar allt.

 

 

Negar Nasehs "Under all denna vinter" (2014) har kallats årets debutant i Sverige. Boken består av en berättelse om modersmord och av en arbetsdagbok om temat och om läsande och skrivande. Arbetsdagboken inspirerade mig. Pia Ingström för Hbl är inte ett dugg intresserad av den första delen, hon kallar den "ett fiktivt förspel".

Jag tycker bättre om berättelsen än så! Jag tycker om de bedövande vackra vinterlandskapen vid en sjö i Västerbotten och om mystiken: huvudpersonen Helene ser djur som ingen annan ser och hennes familj tror henne inte. Helene har sin mor på besök och modern får henne att må dåligt; Helene vill leva upp till moderns förväntningar och samtidigt vill hon frigöra sig. Det mest träffande/frustrerande är att beskrivningarna av modern som kylig och dömande så tydligt är Helenes föreställningar. Nåt annat jag gillar mycket: hur Helene trivs vid sin sjö med sin man men samtidigt har en outtömlig längtan tillbaka till barndomsön Marsö.

 

 

Blir provocerad av penisionärstempot ibland och av att Helenes man är så fläckfri. En del symboliska element får mig att tveka och pappans/systerns funktion är ett frågetecken, de omnämns flera gånger men blir ändå inte betydelsefulla eller mångbottnade karaktärer.

 

 

Hanna Sofia, 27. Litteraturvetare, frilansare, skriver och redigerar text. Helsingfors. Bloggar sporadiskt, instagrammar oftare.

Contact: hylostal@gmail.com
Portfolio

 
 

Podcasten Samtal med vänner