Frågor och svar: topp fem listor, skrivande och självbild

Eftersom jag gillar topplistor och tips - vilka är dina absoluta favoriter när det kommer till bok, film, tv-serier och musik (album eller låt)?

Top fem låtar
Jackson five I want you back
Silvana Imam Beatrice Eli Shhh
Kendrick Lamar i
Sia Chandelier
Florence and the Machine Ship to Wreck

Top fem filmer
Jackie Brown
Pulp fiction
Léon the assassin
The square
Lejonkungen

Top fem serier
Twin peaks
Six feet under
Stranger things
Friends
SKAM

Top fem böcker
Sommarboken Tove Jansson
Surfacing Margaret Atwood
The secret history Donna Tartt
Ett litet liv Yanya Yanagihara
Harry Potter JK Rowling

Kan du inte ge dina bästa skrivtips? typ för hur en gör för att faktiskt komma igång och hur man bör tänka för att utvecklas och inte fastna i samma spår. vill liksom kunna skriva olika slags texter men det blir alltid "samma". skulle verkligen behöva lite tips och pepp, är så hård mot mig själv..

Jag tror det är viktigt att 1) sänka ribban och tillåta sig själv babbla om det som vill komma ut, berätta helt fritt under stadiet då man vill skapa stoff och hitta sin story 2) ta hjälp av skrivövningar där det förekommer överraskande element som sätter i gång fantasin 3) ha tålamod och skriva fram miljöer och karaktärer och kanske berätta samma berättelse flera gånger om det krävs.

Jag insåg nyss att alla mina bästa texter börjat i en skrivkurs skrivövning och att de tagit minst ett år att processa och utveckla. Jag ska lägga upp ett inlägg med skrivövningar snart, håll utkik! Kanske kunde det gå att hitta på en ny story ur den där som du alltid berättar? Typ genom att förändra en detalj, göra karaktären till sin motsats, sätta karaktären på ett tåg till en annan plats. Skrivande kräver tid och tankearbetet är också viktigt. Sen måste man berätta det som bränner, inte det där oväsentliga som finns vid sidan av.

Hur har din musiksmak utvecklats från att du var tonåring?

Jag lyssnade ganska snävt på musik som yngre, vissa plattor och bänd: Queen och Eva Dahlgren tänker jag på. Kanske lyssnade jag mest på musik som andra valt och så älskade jag låtar att dansa till. Alors on danse och Jungle drum. Jag gick in i en period av aktivt lyssnande och upptäckande först när jag var tjugotre och fick Spotify till mobilen och tillbringade mycket tid ensam. Det var min bästa musiklyssnarperiod, det känns som om jag då etablerade den profil jag har ännu idag. Då började jag lyssna mer på hiphop, elektronisk musik och sån där luftig pop ni vet, Clean Bandit, Disclosure osv. 

Hur mycket kultur har du fått med dig hemifrån?

Alla får väl med sig någon sorts kultur hemifrån, sen kan en antingen revoltera mot den kulturen eller fortsätta vidga sina vyer? Jag har särskilt fått barnkultur hemifrån - ett stort intresse för sagor, bilderböcker och barnmusik. Pappas och storebrors skivsamlingar, med åttiotalshits och rockalbum. Rikssvensk underhållning på teve och en stark idrottskultur. Att sjunga i kör, fotografera och pyssla. Att besöka biblioteket och läsa bladvändare. Lokalhistoria. Sådant.

Har du några mål i din karriär?

Jag vet inte - tanken på karriärsmål avskräcker mig. Antingen känns de som tomma drömmar eller för stora ord. Men jag vill alltid trivas och vara nära texter. Att kanske forska i litteratur och att skriva massor kreativt. Kunna ha ett skrivande liv.

Vem är dina förebilder?

Tove Jansson, Astrid Lindgren, Donna Tartt och Silvana Imam. David Lynch. Märta Tikkanen.

Vad beundrar du oftast hos andra människor?

Intelligens och social smidighet. Kan känna mig så oerhört klumpig och korkad.

Vad skulle du vilja förändra hos dig själv?

Skulle gärna vara mer intresserad av politik och ha bättre självkänsla.

Jag vill veta hur du tekniskt gör när du skriver! Alltså var, vilka program/förhand/telefon, om du skriver i ett kör eller mer som process, har du någon struktur eller låter du texten föra dej framåt?

Handskriven text är bäst för att brainstorma och hitta på nya historier! Så att göra skrivövningar för hand är bästa sättet för mig att komma på idéer. Sedan när jag vet vad jag ska skriva eller fått en början så är det Word som gäller. Ibland går det också att flödesskriva i Word. Då måste jag skriva fort och tvinga mig själv att inte gå tillbaka för att redigera. Då det skapas text ska man inte syssla med självcensur. 

Skrivprocessen har jag bloggat om en gång tidigare, läs gärna där. Elias undrar hur min skrivprocess ser ut. Sammanfanttningsvis: alla skrivprocesser är individuella och jag går på känsla, bökar och stökar, låter texten avgöra riktningen. Jag är inte bra på att se "the big picture" utan kan behöva hjälp med det.

Ja, och vad är (för dig) skillnaden mellan att skriva akademiskt och att skriva prosa?

Skillnaden mellan att skriva akademiskt och att skriva prosa är enorm tycker jag. Prosa betyder frihet medan akademiska texter innebär exakthet och snävhet. Jag är oerhört petig när det gäller bådadera, gör tusen korrekturläsningar och ansar mina rabatter. Trots det upplever jag också akademiskt skrivande som kreativt, men på ett annat sätt. 

Hur delar man liv med någon annan? Kan du prata lite om parrelationer, kompromisser och vad ditt liv är med/utan partner?

Ja, hur gör man egentligen? Jag tror att livet går ut på att ta reda på det. Att lyssna är väl nyckeln men ibland kan även det vara svårt. Att ibland vara the bigger person, tillåta den andra osäkerheten och problemen. Att ibland själv vara oresonlig. Det går dåligt om båda samtidigt blir allvarligt upprörda, men också det kan man klara av. Ständigt försöka se den andra och skapa trygghet.

Livet utan partner skulle nog vara ensamt men kanske också rörligare. Man har mer tid för annat som också är viktigt. Jag har varit i relation så otroligt länge så jag vet inte riktigt vad fullkomlig singeltillvaro innebär. Men Oskar och jag är bra på att ge varandra utrymme också, han har massor som jag inte är aktivt delaktig i, jobb och vänner, och tvärtom. Det tycker jag är bra!

Kan du berätta om dina tankar kring kosmetika? Är det ett power move för dig att sminka dig eller är det nåt du inte bryr dig i? Kanske en titt i sminkväskan?

Jag suger på smink. Verkligen. Har ingen lust att skriva om det heller. Kan berätta att jag använder Lumenes color correcting cream som typ foundation. Därtill tycker jag mycket om highlighter och brukar lägga det lite överallt. Ju festligare tillfälle, desto mer skimmer. Min inställning till smink är tydligen rätt så konflikfylld. Jag skulle gärna gå en snabbkurs och få en komplett sminkväska i present.

Milla drar ut på tiden, låter den rinna som sanden genom ett timglas

Hej, vad glad jag blir av frågorna i inlägget här under. Nåt annat som gör mig glad är fjärde numret av Posterstories. Novellen Silver som jag skrivit och vars skumsvampar och omvända klocka blivit bildsatta av Ulla Donner.

Det känns som om Silver är en baby jag fått vara med om att förverkliga. Det är både skrämmande och eggande att vem som helst kan läsa texten och känna det ena eller andra. Det är som med Quercus rubra i Människohundarna - en minidebut som ändå kan få rymdlika proportioner i min föreställningsvärld. Det är helt fånigt vad känslig jag blir i text, som ett ständigt hot om att smälta ihop och bli en blöt fläck.

Just nu är jag på väg hem från Viirus där jag besökt en plats de kallar döden, i the Baltic circle afterlife. Hoppas ni har det bra. För att få tag på ett exemplar av Silver får du följa uppladdningarna på Posterstories Instagram.

Minutschema och frågestund på bloggen

För tillfället är tillvaron ett minutschema. På yogan märker jag vad stress gör med mig: 1) hjärnan fylls av hatiska tankar mot auktoriteter och andra som lägger sig i mina göromål 2) det gör ont i närheten av hjärtat eller i hjärtat då jag tar djupa andetag 3) jag orkar inte koncentrera mig på en enda rörelse. 

☆☆☆

Jag har inte tid att blogga aktivt och vill därför öppna EN FRÅGESTUND här på bloggen! Det har jag aldrig gjort förut och jag brukar undra vem ni är som läser bloggen? Och jag brukar undra om ni kanske har några frågor till mig? Det känns lite ängsligt att öppna en frågestund - tänk om jag får noll frågor? Men no shame, nu är det gjort! Frågelådan stänger om en vecka.

☆☆☆

Jag jobbar övertid hela november, så blir det ibland då scheman för olika visstidsanställningar och deltidsjobb pusslas ihop. Så blir det då jag har flera oavlönade (men inspirerande och viktiga) pågående projekt. På tal om att jobba övertid kan jag tipsa om den dokumentära serien Edit: We can't do it som handlar om arbetsklimatet och de växande siffrorna av utbrändhet bland unga. Jag märker att jag inte fungerar som ett gott exempel nu.

För att klara av alla projekt just nu försöker jag vara lugn också då jag befinner mig inne i jobbet, dessutom sova långa nätter och äta extra mycket god mat. Som tur älskar jag det jag sysslar med. Jag vikarierar som redaktör på Förlaget i november vilket känns som en lyckoträff och vid sidan av pusslar jag bland annat ihop ett första nummer av tidskriften Kontur som gör comeback i januari.

Oktoberkultur: De langerhanska öarna & Twin Peaks

Foto: Frida Lönnroos, Klockriketeatern 

Teater
Jag såg Klockriketeaterns De langerhanska öarna i regi av Ulrika Bengts och systrarna Ekblad på scenen. Pjäsen var poetisk, drömsk, rolig och berörande. Verkligen en fin helhet, som jag genast hade lust att se en gång till. Det är spännande med skådespelens flyktighet - att reflektera över vad en egentligen bär med sig efteråt. Jag tyckte pjäsen handlade om systerskap, barndom, åldrande, äktenskap, avundsjuka, att jämföra sig. Efteråt hölls ett kort prat tillsammans med skådespelarna, vilket var helt på sin plats.

Dialogen var underfundig och mångbottnad (Susanne Ringell står för text), och den visuella och musikaliska helheten var så fin. Pjäsen började med att systrarna Ekblad gungade i otakt på stora gungor, till tonerna av nåt som påminde om introt till teveserien Lola uppochner. Scenografin med rummet och 1800-tals kostymerna gav ett klassiskt intryck och gick i dialog med Tjechov och Ett dockhem. Den kompakta, finslipade helheten tog bara en timme.

Därtill såg jag WunderKinder (ett par gånger från behind the scenes-perspektiv) och Spindrift Them som är en dokumentär pjäs om maskulinitet. Båda gästspelade på Viirus och båda kändes fräscha, uppdaterade. WunderKinder skildrar ett "dystopiskt", kyligt arbetsklimat som tyvärr känns helt för bekant. Där människor blir produkter, alltings meningslöshet blir uppenbart och man får kämpa för att trivas.

Litteratur
Systrar i jeans: fjärde sommaren av Ann Brashares
7 av Martina Moliis-Mellberg ♡
Novellix-boxen Grannar

Film
Den här månaden har jag sett en halvbra actionfilm på Netflix (Sicario heter den) samt Baby driver som har fenomenalt soundtrack men storymässigt inte övertygar fullt. Jag tyckte mycket om huvudpersonen Baby som är inåtvänd, bär på ett barndomstrauma och kör bil väldigt fort. Sevärd helhet men inte nåt jag tänkt på mer än så.

Serier & teve
Vi såg äntligen klart Twin Peaks the return! Serien var nån gång i början till och med too much för oss, och vi tappade helt enkelt intresset. Men WOW - TUR att vi återupptog tittandet. Nu minns jag inte i vilket avsnitt det var, kanske var det avsnitt nio, så föll bitarna på plats och jag vände mig till min partner in crime och sa att det här ju är det bästa jag har sett. Så är det med Twin Peaks.

Jag kanske skrev om det tidigare - att grejen med Twin Peaks är att låta sig vara i osäkerheten och inte heller förvänta sig svar. Det som är gåtfullt kan vara fascinerande och behöver inte heller förklaras. Tvärtom kan alltför tillrättalagda filmer eller verk bli banala. Det är också bra att the Return inte är en omedelbar fortsättning på samma estetik eller stil som Twin Peaks tidigare säsonger. Det skulle ju inte alls fungera, eftersom det gått tjugofem år och det som är nytt ska få vara nytt. Det händer så mycket i säsongen att jag inte vet vad jag ska skriva om. Men här kommer tre saker jag tycker är viktiga.

1. Kyle MacLachlan gör en fenomenal prestation som Dale Cooper. Han spelar i princip tre olika sorters Cooper, som alla upplevs som vitt skilda personer. Jag vill inte spoila så gällande hans karaktär säger jag bara att väntan blir välförtjänt på slutet, tittarna kommer få vad de väntar på.
2. Diane (som är personen Cooper rapporterar händelserna åt i de tidigare säsongerna) får en avgörande roll i den nya säsongen och det gillar jag. Det bidrar med en ny nivå. 
3. Skådespelarna som är oss bekanta från Twin Peaks används klyschigt men ändå smakfullt. Log lady tar nog priset. Jag började gråta i hennes sista scen, den var så otroligt stark. Äldre personer kanske inte syns så ofta på teve, för det känns speciellt med Twin Peaks att många skådespelare är så gamla. Det är fint att värdesätta dem och låta rynkorna vara rynkiga etc.

Över lag bekräftar Twin Peaks the Return seriens status som femstjärnig. Slutet är helt fenomenalt.

Utställningar & upplevelser
Jag bloggade redan om Helsingfors bokmässa, nåt annat särskilt kommer jag inte på just nu.

Musik
De mest anmärkningsvärda lyssningsupplevelserna hänger ihop med Twin Peaks säsong tre vars soundtrack hittas på Spotify: Twin Peaks: The Return Soundtrack. Nästan varje avsnitt avslutades med en spelning och jag fick alltid lust att leta upp artisterna efteråt. Därtill gjorde Pepe Deluxe (låtarna Girl! och The Mischief of Cloud 6 exempelvis) ett intryck på mig och Vulfpecks youtubekanal gör mig alltid på bra humör.

Nio novellister i ett vimlande våningshus

Novellix-boxen med temat grannar har en namntavla på omslaget. Boxen utgör våningshuset där nio vitt skilda författare tillfälligt bor vägg i vägg. Du kan plocka ut novellerna, enskilt bundna som böcker, placera dem hur du vill. Ovanpå varann i olika ordning eller kanske färg-koordinerat som en solfjäder, utgående från Karin Mamma Anderssons suggestiva färgpalett.

Grannskap är ett tidlöst och tidsenligt tema – associationerna går omedelbart till gränsbevakning, flyktingskap, grannländer och samlevnad. Tankarna går till småsinta, finska mardrömmar: tryckande tystnader i hissen, arga lappar i tvättstugan eller att bli tvungen att sätta sig intill en obekant på bussen.

Läs hela recensionen av Novellix-boxen Grannar.

För dig som missade Helsingfors bokmässa

Typiskt mig att sitta framför datorn och processa helgen som gått i stället för att varva ner. Fast vänta. Det kanske är så jag måsta varva ner - jag måste känna att jag är helt färdig, och sedan långsamt kunna komma till ro.

Jag har jobbat fyra dagar på Helsingfors bokmässa / hfrsbokmassa med social media. Jag har haft fria händer, minglat, lärt känna, blivit dissad, fått komplimanger, skämt ut mig, överträffat mig själv.

Det knäppaste är väl att jag plockat upp min systemkamera och även klippt ihop filmer, en av dem heter Jakten på den snyggaste boken i Svenskfinland. Resultatet i jakten blev Vad heter ångest på spanska? med omslag av Linn Henrichson, kul.

Jag träffade Bim Eriksson idag och smalt av hennes och Ulla Donners prat om feminism och mental ohälsa i serieromaner, med moderator Madeleine Forsén för Astra. Jag uppskattade också att försvinna in i poesiuppläsningarna, helt koppla bort den resterande omvärlden för några minuter.

Bokmässan är som en bubbla av möten, samförstånd, intressekonflikter och intressanta scenprogram. Allt det här spelar inte så stor roll längre. Men jag tänkte tipsa om några sammanfattningar av samtal jag gjorde under helgen. Trettio minuters samtal ompaketerat till några stycken text.

Novellen 2.0 på Tottiscenen med teamet Posterstories under ledning av Mathias Rosenlund. Hur ser litteraturens framtid ut? Novellen har potential men har hamnat i skymundan.

Kritiken i kris. Det har stormat kring kritiken i Svenskfinland den senaste tiden, vad har kritikerna själva att säga om saken? Kritikern har aldrig varit en medieälskling och idag är det viktigt att skilja på professionell kritik och tipsande eller marknadsföring av böcker.

På terapisoffan: Starka kvinnor på gränsen till sammanbrott. Psykoterapeuten Katarina Fagerström frågar Ann-Luise Bertell och Johanna Holmström hur de lyckas komma så nära de utsatta kvinnorna de gestaltar i sina romaner Vänd om min längtan och Själarnas ö som båda utspelas i historisk tid.

Fyra av de nominerade till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris skriver om svåra ämnen. Hur kommer det sig att de velat skriva om stora teman som förlust, kärlek, död, identitet, sexualitet och självmord? Och varför skriver de i genren för unga?

 

 

Söstra mi är min bokhylla, min skrivmaskin. Mellanrummet där jag möter en syster jag aldrig haft.

Hanna Sofia, 25. Litteraturvetare, frilansare, går författarutbildningen Litterärt skapande. Helsingfors.

hylostal@gmail.com

Portfolio

Nyckelinlägg
favoritböcker 2016
favoritböcker 2015
favoritböcker 2014
favoritböcker 2013
tre bästa böcker
varför söstra mi
börja skriva
till dig som skriver
min åboguide

Kategorier
läst 2017
läst 2016
läst 2015
läst 2014
litterärt skapande
kulturmånad
resväska