Moin moin från Hamburg

För en månad sedan var jag ett förlängt veckoslut i Hamburg, norra Tyskland, för att hälsa på Oskar som gör en intensiv praktik på White horse music vid reklambyrån Jung von Matt. Det hela började en kylig torsdag, vi var hungriga, frös och sen tog jag u-bahn eller s-bahn åt fel håll. Bra start!

Nästa morgon var det fredag, vi hade blivit snälla mot varann och efter kaffe och falafel i Oskars kvarter åkte vi till Hafen city, som utgör centrum av stan. Hamburg är en mycket gammal sjöfartsstad vid Elbe och vi gick upp i det nybyggda Elbphilharmonie där det man har fin utsikt mot hamnen. Det filharmoniska konserthuset syns här i bilden nedanför till vänster, allt som allt 26 våningar högt. Byggnaden är känd för att det blev sjukt försenat, det tog slutligen tio år att byggas, och öppnades förra året.

Hamburg är Tysklands näststörsta stad och diversiteten är väldigt stor. De olika stadsdelarna av Hamburg är väldigt olika varann. Centrum var väldigt rent, ganska nordiskt, och anonymt. Trots att staden inte ligger vid kusten, utan hundra kilometer från Östersjön, är klimatet svalt som vid havet.

Det löper även kanaler genom staden, och är den stad i Europa som har flest broar. Det finns även flera gigantiska kyrkor, som S:t Mikaelskyrkan som invigdes på sextonhundratalet.

Vid Hafen city ligger också Speicherstadt som är lagerhus från 1800-talet och klassat som kulturarv. Dem går man förbi på vägen från Elbphilharmonie till shoppinggatorna i Altstadt.

I Altstadt ligger också rådhuset som är en av Hamburgs mest kända byggnader. Där fotade jag en fontän, sedan kollade vi i affärer men köpte inget och sedan åkte vi ännu till det för oss helt främmande området St Georg, som är känt för barer och nattliv. Vi gick längs Lange Reihe och hittade till slut en krog som hette Frau Möller, och som vi valde eftersom den kändes väldigt tysk. Den var gullig, borddukarna var vita och grön-rutiga och jag åt nåt med potatis, spenat och dröp av ost.

Efter att ha varit hemma i Sternschanze och vilat så åkte vi faktiskt ännu till Reeperbahn i St Pauli. Reeperbahn är känt för sitt red light district och festkulturen, i praktiken kändes det som en ändlös räcka sönderspelad musik och mänskor som betedde sig dåligt, så vi åkte tillbaks till trevligare kvarter snabbt igen. Nästa morgon åt vi brunch för två för femton euro på uteserveringen vid Frank und Frei vilket var mycket mysigt och skönt trots att bilarna rusade förbi och molnen var tunga, längtade efter att få regna igen.

Vi gick längs Susannenstraze och jag sa till Oskar "det här är min favoritgata, kan vi spendera hela dagen bara här", och så kollade vi jättelänge i de små affärerna och det kändes ungefär som det bästa av Berlin. Jag rekommenderar verkligen Hamburg och specifikt områdena Sternschanze och Karolinenviertel. Kanske St Pauli också dagtid, men det hann jag inte se, så jag lovar ingenting.

Fint va! Och vi stannade länge i en affär med vinyler och det fanns en hel del. The Beatles inledde i övrigt sin karriär på sextiotalet just i denna stad (kände mig nu i väldigt hög grad som ett avsnitt av På Spåret).

Från Sternschanze kommer man längs Schlahthofpassage till Karolinenviertel. Passagen fungerar också som marknad om helgerna, här kollade vi på dinosaurusar och mattor med mera. Här fanns en affär som vi inte dröjde kvar vid, vilket jag ångrar, eftersom jag såg några snygga skjortor i fönstret, och nu kommer jag aldrig få veta om de hade varit perfekta för mig.

Rakt från marknaden in på Marktstrasse som också är packad med små affärer som man vill gå in på, samt den mysiga baren Karo ecke. Jag försökte förresten tala en del gymnasietyska men blev ständigt dissad av kypare som hellre talade engelska med mig.

Vi gick och såg på Oskars arbetsplats och tog sedan varsin öl från källarboden Glashütte 85, som doftade fukt och jord. Rothaus var en ölsort vi inte prövat på, den här hemma från Hochschwarzwald långt nere i sydvästra delarna av landet. Min veteöl var mycket bra! Men senare sa Oskar att det bara är gamla gummor på husvagnssemester som dricker veteöl så jag kan inte längre göra det utan att känna mig som en sådan. Tack för det Babsan!

Moin moin är annars en ålderdomlig hälsningsfras i Hamburg, betyder ungefär god morgon eller god dag. Inte god kväll. Lördagsmiddag åt vi sedan vid gatan Shulterblatt, mittemot en anrik teater som invaderats av vänteraktivister för något tag sedan, och sedermera är ett kulturcentrum. Vi barhoppade, tappade bort oss några kvarter bort till en park där vi blev mörkrädda, och sedan avslutade vi natten med att besöka en Absinthbar vilket var lagom spooky. Och gott.

På söndagen var det äntligen steksol och vi steg upp så tidigt vi orkade, åt billig asgod falafel igen, tog kaffe och promenerade till den botaniska trädgården Planten un blomen som är en stor trädgård med betoning på solstolar och besökare i pensionärsålder. Men även med goda dofter och ett svettigt växthus med tropiskt klimat och en prydlig japansk trädgård.

Det var min sista dag, så vi pratade genom allt som behövde pratas om och gick tätt ihop på grusgångarna och dröjde på stegen i skuggan för det var så varmt. Vi pratade om vad vi borde göra nästa gång tillsammans i Hamburg, om vi skulle kunna bo här nån gång i framtiden. Och nu är det inte alls länge kvar tills han kommer hem-hem igen, och kanske besöker jag aldrig Hamburg igen i hela mitt liv, och klickar mig bara tillbaka till det här inlägget som fortfarande finns kvar som ett inkomplett minnessåll i cyberrymden.

 

 

Hanna Sofia, 26. Litteraturvetare, frilansare, skriver och redigerar text. Helsingfors. Bloggar sporadiskt, instagrammar oftare.

Contact: hylostal@gmail.com

Portfolio