Jag föddes i skuggan av fyrverkerisprakande himlar som pryddes av lysande girlanger och korsades av missiler och raketer.

Igår träffades vi med Åbokklubben för att tala om Ru (2009) av Kim Thúy, skvallra om skrivkurser och snacksa eftersom vi är bäst på snacks. Vi valde boken på grund av sina ynka 140 sidor, för att tematiken om flyktingskap känns relevant just nu och för att Vietnam kändes som en miljö samtliga av oss ville få veta mera om. Ru berör både flykten från Vietnam i barndomen, själva resan över Stilla havet, den nya tiden i Canada och besöken tillbaka till ursprungslandet flera årtionden senare.

Boken består av korta stycken eller kapitel som vävs samman av den smidiga övergången mellan bilder. Författaren följer sina associationer snarare än en kronologi eller yttre logik, men förvånansvärt lätt och snabbt blir det ändå möjligt att följa med hoppen mellan tider och platser. Vi tyckte om att berättaren inte förklarade omständigheterna för mycket fastän många i Västvärlden som läste kunde tänkas vara rätt okunniga om temat. Ru väckte intresset för att läsa mer om Vietnams historia.

Tonen känns personlig samtidigt som den är återhållsam - personlig genom utsmyckade och exakta detaljer, och återhållsam genom att känslor inte uttrycks frekvent. Vi i bokklubben funderade vad återhållsamheten stod för, varför berättaren valde att berätta som hon gjorde och vi tyckte mycket om språket och de bilder som målades upp. De korta styckena fungerade ofta som scener eller små sagor/anekdoter som ibland kunde vara svåra att genast placera i kontexten. Det uttrycktes ett starkt beskyddande av familjemedlemmar, genom att berättaren beskrev hur hon inte avslöjade någons misstag eller svek för någon annan inom familjen.

Moderskap är ett centralt tema i Ru. Berättaren skriver om sin egen stränga mamma och sin upplevelse av att själv ha två söner. Jag upplevde det som att berättaren förstod och respekterade sin mammas disciplin i efterhand, hon skrev mamman inte kunde bli en kunglighet på äldre dagar eftersom mamma alltid skulle vara mamma, och jag såg det här som att berättaren rankade mammans uppoffringar högre än allt annat. Men det var vi inte helt ense på vid bokcirkeln, eftersom en annan såg det som ett uttryck av besvikelse. En annan aspekt som väckte intresse var kusinen Sao Mai som överglänste jagberättaren hela livet. Berättaren fann sig trivas där i skuggan av sin kusin.

Jag läste en stor del av Ru medan jag promenerade längs gatorna i Åbo, eftersom jag läste verket under en hektisk vecka. Det var inte det bästa sättet att läsa boken, som skulle ha förtjänat att jag suttit ner. Jag rekommenderar att du läser boken en dag då du har tid att läsa hela verket, utan avbrott. På bokklubben enades vi om att det skulle vara det bäst lämpade sätt att ta till sig verket som helhet. Bokklubben gav Ru vitsordet ⭐️⭐️⭐️⭐️ vilket är ett betyg vi även gav åt Den andra kvinnan av Therese Bohman och Vänd om min längtan av Ann-Luise Bertell, vilket alltså utgör våra mest omtyckta böcker. Klart slut!

 

 

Hanna Sofia, 27. Litteraturvetare, frilansare, skriver och redigerar text. Helsingfors. Bloggar sporadiskt, instagrammar oftare.

Contact: hylostal@gmail.com
Portfolio

 
 

Podcasten Samtal med vänner