Jag tänker på mina och Mikas alla gömställen. Jag tänker på vad gömställe betyder.

Igår var det första juni och vi träffades med Åbokklubben för att tala om Ormbunkslandet (2016) av Elin Bengtsson och blanda somriga drinkar! Jag kände redan på förhand att jag ville blogga omständligt om vår bokklubbsträff eftersom jag var ovanligt pepp, kanske för att det var länge sedan vi träffats och för att Ormbunkslandet väckte så mycket tankar som jag ville prata om. Vi gav boken tre stjärnor av fem möjliga, vilket är samma vitsord som vi gav Vildsvin och Naondel. Ett gott vitsord och en mycket trevlig kväll på elfte våningen.

För att komma ihåg allt vad samtliga tyckte om boken så spelade jag in vår diskussion, och nu sitter jag i tåget mot Helsingfors och lyssnar på bokklubbsträffen igår. Det borde helt klart bli en podd. Vi låter så fjantiga och briljanta. Och mellan varven hörs slurpande och knaster från chipsätande. *mys* Väldigt stor del av diskussionen handlar om saker "på sidan av" boken, men jag ska försöka hålla mig till boken här. En intressant fråga vi tog upp var hur olika personer läser boken och det var smått komiskt att Lina som studerar nationalekonom exempelvis hade funderat på hurdan hyra Margit, Paco och Ina betalade för lägenheten i Malmö. Julia å andra sidan tyckte mycket om språket och formuleringarna, medan jag tyckte författaren ofta var lite för kortklippt. Vi enades om att många väldigt centrala samtal utelämnades, såna samtal vi verkligen velat höra. Som när Margit slutligen berättar för en nära person om förhållandet hon haft med sin bror.

I Ormbunkslandet trängs många stora teman. Man kunde nästan säga att det är *för mycket* för att fungera. Det allra mest akuta temat är INCEST eftersom Ormbunkslandet handlar om att Margit och hennes bror Mika haft en sexuell relation och att de nu skiljs åt för första gången, när Mika åker till armén och Margit flyttar till Malmö. Ormbunkslandet är den plats där de två får vara tillsammans. Några av oss tyckte att den här tematiken kunde ha utvecklats ännu mer, fått vara bokens enda tema. Jag kände att jag inte kom nära skildringen av deras intimitet, flera av oss kände att vi inte riktigt förstod vad som drev dem till att ha sex med varandra, annat än att det var någon sorts naturlig följd. Bengtsson lyckades ändå med att göra Margits och Mikas relation till vilken nära relation som helst.

Ett brännande tema i boken var AKTIVISM. Ina vill göra uppror, leder demonstrationer och strider mot rasism och förtryck. Jag tycker Ina inte var en så trovärdig karaktär, det kändes som om hon saknade något. Lina och Sara tyckte hela aktivist-tematiken var ganska klyschigt skildrad, och Lina tyckte det borde varit något mer än att dyka bland sopor, demonstrera och invadera hus. Och ungefär i det här skedet av podden konstaterar vi att Saras undre läpp svällt upp av att hon ätit apelsin. Vi pratade om privilegier. Om att en vit medelklassperson får välja att ta ställning i rasistiska frågor, medan den som utsätts för rasism inte har ett val.

Ett tredje starkt tema var IDENTITET eller Margits identitetsskapande, att bli självständig. Jag tyckte det bästa med Ormbunkslandet var hur jag anefter lärde känna Margit och förstå hennes temperament. I relation till Mika var Margit dominerande, och hon hade också nån form av adhd. Ensamhet var ett viktigt tema för både Julia och mig, hur Margit först lärde sig att överleva utan Mika och sedan småningom började trivas med ensamheten. Några av oss tyckte att barndomsskildringarna var det intressantaste, medan jag tyckte hela den nya tillvaron i Malmö som 19-åring var mest spännande: det blev som om hela Malmötillvaron med jobbet på gravgården och i aktivstkretsarna blev Margits nya Ormbunksland, hennes sätt att omformulera fantasilandskapet i en verklig vardag. Jag tycker om Margits inställning till livet, att hon förstår att livet inte handlar om samhällets regler och prestationer.

Nu när jag skrivit om Ormbunkslandet känns tre stjärnor nästan som ett vitsord i underkant. Fast det tyckte jag även om Vildsvin, som jag personligen gav fler än tre stjärnor åt. Ormbunkslandet var verkligen en fin bok, och ett mycket lämpligt underlag till en bokklubb för det fanns så väldigt mycket att prata om. Jag gjorde många hundöron och tänkte även mycket på rumslighet, att jag gärna skulle använda Ormbunkslandet för att skriva en essä om rumslighet. Åh. Vad bra Ormbunkslandet ändå var. Det är konstigt hur ens känsla för en bok lever över tid.

 

 

Hanna Sofia, 26. Litteraturvetare, frilansare, skriver och redigerar text. Helsingfors. Bloggar sporadiskt, instagrammar oftare.

Contact: hylostal@gmail.com

Portfolio