Botaniska trädgården

Ni vet när en vill göra nåt somrigt i Helsingfors men det är dåligt väder och du har ont i halsen, är inte så värst rik och bebin följer med? Då skulle jag säga att följande upplägg är ultimat: träff vid Vinterträdgården där ni väntar ut regnet, promenad längs Tölöviken via Blå villans café och avslut på Botaniska trädgården i Kaisaniemi. Enda minus på det hela var småfåglarna som prompt skulle ha smulor av oss vid cafét.

Det bästa vid Botaniska trädgården var nog den lilla sektion som kallades sinnenas trädgård där det exempelvis fanns växter som var sköna att känna på (bunny tails) och såna som doftade extra starkt. Sektionen som handlade om växternas evolution var fin som idé (fick veta att ormbunkar funnits redan för 360 miljoner år sen) men den var inte så snygg estetiskt. Annars är ju växthusen vid Vinterträdgården och Botaniska så väldigt vackra, värt besöket bara därför. Jag tror det är inträdesavgift till växthuset på Botaniska vanligtvis men den restaureras just nu, och utomhusparken räckte väl för oss.

Annars började jag dagen med att bearbeta mitt manus på Cafetoria Roastery där jag drack cappuchino och fick mycket gjort. Bästa starten på en dag.

I feel like the word shatter. I want to be with someone.

Eventuellt den bästa bok jag läst i år? The Handmaid's Tale (1985) av Margaret Atwood! Läste ut denna roman på hemvägen från Pori Jazz (also: en så bra helg med camping och att dansa till funky tunes, åk dit om du kan nästa år och det råkar va lika imponerande line up som i år). 

Samtliga stycken i The Handmaid's Tale är så vackra. Jag älskar Atwoods sätt att skriva och berätta. Vanligtvis är jag inte ett stort fan av dystopier men det här är definitivt läsvärt. USA har blivit ett mycket religiöst Gilead där alla personer är indelade i klasser och särskilt kvinnor är förtryckta. Personerna har fråntagits sina namn och rättigheter, och det finns så kallade Eyes som övervakar alla.

Berättaren är en tjänarinna vars enda uppgift är att befruktas och föda barn åt en Commander och hans fru. Hon sitter på sitt rum, har fråntagits sin familj och blir våldtagen i en ceremoni en gång i månaden när hon har ägglossning. Det allra sjukaste är att detta dystopiska samhälle inte verkar helt otänkbart, utan tvärtom framstår som väldigt realistiskt.

Jag känner väldigt starkt för berättaren, som i mina tankar får rösten av berättaren i HBOs tv serie som är aktuell nu. Jag gjorde misstaget att se halva serien innan jag började läsa. Serien följer långt romanens handling vilket gör att läsupplevelsen inte fick ett lika stakt driv då jag redan visste vad som skulle hända. Jag uppskattar dock att serien har samma "ton" som boken, att berättaren nästan direkt citerar Atwoods berättelse. Förhoppningsvis får jag chansen att se de sista avsnitten av serien snart, så kan jag berätta vad jag tyckte sen.

Jag är väldigt glad att jag läst The Handmaid's Tale. Boken väcker tankar om frihet och frihetens betydelse, samt makthierarkier och potentiella samhällen. Hur människan är förmögen att vänja sig vid nästan vad som helst. Hur mycket lycka det finns i väldigt små saker och hur mycket närhet betyder för en kropp. En feministisk agenda och tanken om systerskap är starkt närvarande men även konkurrens inom den kretsen skildras. Det är relevant att ifrågasätta samhällsordningen. Atwood framställer inte heller åttiotalets verkliga samhälle som någon utopi.  

Romanen avslutas öppet, det är möjligt att förutspå flera avslut för tjänarinnan som berättar berättelsen. Samtidigt som det öppna slutet är provocerande tycker jag om det - på det här viset får jag själv tänka hur jag vill att boken slutar och mina tankar dröjer kvar vid alternativa scenarion. Jag vill tro det allra bästa men samtidigt önskar jag att jag fått höra det av Atwood, annars vet jag ju inget med säkerhet.

Jag tänker också att The Handmaid's Tale kan vara en berättelse om någon som känner sig instängd. Som sitter och skriver och känner sig fjättrad av någon orsak, som har förlorat en avgörande bit av sin identitet. Hur som haver. The Handmaid's Tale. Ta dig tid för den i sommar!

Jag är så mycket mer förförisk i mina gestalter.

Förra veckan recenserade jag God morgon (2017) av Susanne Ringell för tidskriften Horisont. Jag tyckte mycket om verket! Det var humoristiskt, allvarsamt och språkligt finslipat. Boken krävde lite tålamod men när jag gjorde lite omläsningar djupnade verket för mig. Jag tycker mycket om hur Ringell vidgar ramarna för det realistiska berättandet och hur hon leker med berättarrollen: "Jag är så mycket mer förförisk i mina gestalter." Särskilt novellerna Boa Morte och Parmiddag gjorde ett stort intryck på mig. Du får läsa hela min recension i augusti när Horisont utkommer.

Hela maj och juni har jag sagt: i juli ska jag skriva på min bok. Och nu är vi redan inne på den elfte dagen i månaden. Idag tar jag sats. Idag skapar jag ett dokument som heter skrivrutin juli. Där ska jag skriva varje dag från och med nu. Redan idag lyckades jag fånga upp ett korn som jag kunde plantera i mitt manus som idag är 77 sidor sammanlagt. Förra veckan läste jag och möblerade om lite i texten. Kanske jag redan påbörjade skrivandet lite grann då, kom in i stämningen? Imorgon ska jag skriva ut mina sidor, för att kunna läsa allt från sida 1 till sida 77, och förhoppnigsvis få syn på nya saker.

Istället för att skriva på min bok har jag fikat på cafeer och i lekparken, köpt nya jeans, packat upp, inrett och instiftat en ny löprunda. Börjat titta på Six feet under och älskat varje sats i boken Handmaid's tale som jag är halvvägs genom men redan beredd att ge tia i betyg. Jag har druckit skumvin på flera terasser och dansat till Zara Larsson och sjungit med Ultra Bra på en dammig strand. Bland annat. Jag har lyssnat på sommarprat! Det är mycket bra lunchsällskap. Sommarlov är inte alltid så lätt. Förra året var jag ofta ledsen och stressad. Jag kände mig ensam. Just nu känns det bra eftersom jag överlag befinner mig på en bättre punkt än då. Till dig som läser det här och har sommarångest: håll ut. <3

Vill du ha en bok på posten?

Kolla vad jag hämtade upp från Förlaget! Mina två författarex av Människohundarna! Boken känns bra i handen, den sträva, mjuka pärmen och turkosa färgen sitter som de ska.

Mitt eget exemplar av boken ska jag slita med hälsa men när jag funderade på vem som ska få mitt andra författarex kom jag på att jag gärna vill skicka boken till nån av er! Nån som läser och skriver blogg. Nån som älskar skramlet av postluckan när en bok trillar in. Boken är alldeles färsk från tryckeriet, vilket innebär att du skulle vara en av de första som får chans att bläddra i den.

Svara bara på frågan: vad betyder "människohund" för dig? Svara innan den 14 juli och glöm inte att skriva din e-postadress så att jag kan nå dig sen. Som en extra bonus lägger jag även några apsnygga vykort med motivet "Vad heter ångest på spanska?" i paketet. Jag vill väldigt gärna att den som får paketet är en bloggare, för det skulle va så himla roligt att läsa ett blogginlägg om Människohundarna där ute i sfären!

Vad är Människohundarna för en bok då? Det är en samling texter av de 12 deltagare som gått författarutbildningen Litterärt skapande. Jag är en av dem.

Min text finns allra längst bak i boken, och den heter Quercus Rubra. Quercus Rubra är nåt jag jobbat med i flera år, och som betyder mycket för mig. Under kursen Litterärt skapande har jag fått hjälp med att bearbeta texten som var väldigt suddig i konturerna till en början. Genom textsamtal i grupp och med feedback från min handledare Heidi von Wright har texten tagit den form som den har nu. Det känns pirrigt att Quercus Rubra lever ett eget liv i bokaffärer, hyllor och förhoppningsvis i händerna på många läsare.

De elva andra som skrivit i Människohundarna heter Anne Hietanen, Michaela von Kügelgen, Martin Högstrand, Marika Aminoff-Sundell, Christa Nordlund-Hiltunen, Ingrid Weckström, Ia Trapp, Terhi Paukku, Ville Lindholm, Patricia Bruun och Lotta Green.

Om jag var du skulle jag vara särskilt nyfiken på att lära känna hunden Utata, följa med Henry till Reykjavik och ta reda på vem som har den snygga förstameningen: "Det här är inget fint yogaställe, det här är ett ställe mina tidigare yogalärare skulle kalla fabrik och här undervisas yoga helt utan någon form avandlig dimension och det passar mig bra."

I baksidestexten till Människohundarna står det att texterna sjuder av liv, rörelse och röst. Jag kan inte låta bli att förundra mig över hur mycket som får plats på 176 sidor. Så mycket inspiration, eftertanke, envishet och gemenskap. Visst vill du ha vår bok? 

Den första hela veckan i Helsingfors.

Visste ni att ett av mina framtidsmål varit att bo intill spårvagnsrälsen i Helsingfors? Nu gör jag det. Så nära att jag är den som inte behöver mecka med nattbussar då det gäller att ta sig hem från centrum. Så nära att jag korsar väg med kartläsande turister varje dag.

Jag läser artiklar om att sänka sina förväntningar och njuta av det lilla. Jag ältar mina destruktiva tankebanor över ett glas riesling på Grotesk innergård. Jag vill att min närmaste person stryker mig över håret, jag är liten och omöjlig. Vi går promenader till alla närbelägna klippor och kvadratmetrarna som utgör hemmet blir lite trivsammare för varje dag som går. Hösten och det som händer då känns långt borta. Nu är det sommar i en ny stad, vi dansar till stängning och på vägen hem vill jag ta bilder av hur det ljusnar, men jag gör det inte, jag kommer gå den här vägen många gånger om.

Och så läser jag ungdomsboken Gudarna (2016) av Elin Cullhed. Den är ganska virrig faktiskt. Inte alls så bra som jag hade förväntat mig. Språket har mycket attityd, på ett nästan irriterande sätt. Huvudpersonen Jane/Janne och hennes vänner Bita och Lily vill krossa patriarkatet. Läsningen är underhållande och lätt att ta till sig men jag berörs inte på djupet.

Junikultur: Badrumshistorier & Breaking Bad.

Litteratur
Ru av Kim Thúy
Natten som föregick denna dag av Johanne Lykke Holm ♡ 
☆ Gudarna av Elin Cullhed
☆ Ömhetsmarker av Lina Hagelbäck och Ulrika Nielsen

Serier & teve
☆ Fargo. Om man kan säga att en serie är "bra gjord" så är Fargo den serien. Varje avsnitt är som en finslipad film där allt från ljuddesign till karaktärer sitter som de ska. Fargo säsong tre utspelas år 2011 och känns på många sätt mer medveten än de två tidigare säsongerna, eftersom det finns ett smartare tänk kring kön. Därför är säsong tre också min favoritsäsong av alla säsongerna hittills. V.M. Varga måste var den äckligaste bad guy jag vet och så älskar jag Nikki Swango.

☆ How I met your mother. Efter att vi sett klart Friends ville vi se nåt dylikt så det blev Himym. Men Himym är inte på nåt sätt lika underhållande som Friends och vi hade knappt nån lust att se klart serien. Men vi gjorde det ändå. Trots karaktärer som inte utvecklades och en aldrig sinande repetition av dåliga skämt. Och till skillnad från vad de flesta tycker så blev jag inte besviken på sista avsnittet. Det kom faktiskt som en överraskning för mig att det skulle gå som det gick. Så lite plus för det.

☆ Breaking Bad. Jag gillade särskilt de djupa, helgjutna karaktärerna i Bb, samt att Walter White utvecklades till ett så stort svin. Han gjorde en resa lik Michael Corleones - från sympatisk, ödmjuk person via rikedom och brott till en hemsk människa. Min favorit var ändå Jesse Pinkman, han fick alla mina sympatier och jag tyckte han blev behandlad så illa. Sen önskar jag ju att Jane varit med mycket längre för jag älskade henne och deras tid tillsammans.

☆ SKAM. Nu är det slut på SKAM. Jag gillade sista säsongen drittmycket även om jag inte riktigt kände laddningen mellan Sana och hennes föremål av intresse (nåt jag tycker SKAM varit expert på att gestalta i de tidigare säsongerna). Jag blev liksom inte 100% övertygad om deras förälskelse. Jag önskar såklart vi fått en säsong om Vilde och Chris också. Men ja, på sätt och vis är det bra att de slutar på topp! Annars, har ni märkt att paren i SKAM hånglar nästan hela tiden? Jag antar att det är vad tittarna vill ha, men själv hade jag gärna sett lite variation där.

Badrumshistorier. Tre briljanta kortfilmer om unga tjejer. "Badrumshistorier är en webbserie på tre delar skriven och regisserad av Kaya Pakaslahti. Tjejberättelser anses ofta ointressanta i en patriarkal värld. Som en protest gör Pakaslahti en serie om tjejer som bara är och duger, och behandlar genom det, feministiska teman. Skaparna bakom Badrumshistorier anser att den kvinnliga upplevelsen behöver ta mera plats i media och gestaltas medvetet och på nya sätt." 

Musik
En invasiv art av Vasas flora och fauna har varit månadens låt jag lyssnat på repeat! 
☆ Spotify Sommarminnen. Om du har Spotify, kolla listan Dina sommarminnen! Där har Spotify samlat låtar du lyssnat på under tidigare somrar = instant sommarfeelis när du lyssnar på din lista. Bland mina låtar hittade jag bland annat följande:

Utställning & upplevelse
☆ Kasvihuoneilmiö. I Lojo, helt intill motorvägen mellan Helsingfors och Åbo ligger Kasvihuoneilmiö. Nästa gång du kör mellan städerna tycker jag att du ska stanna här istället för ABC. Kasvihuoneilmiö är ett växthus och lagerutrymme där det finns en hel drös random prylar till salu, som antikviteter och flamingon i plast. Dessutom finns det café och kaniner och det kan man inte säga nej till!
Nordic Utopias & Dystopias. Jag hörde flera intressanta föredrag då jag jobbade på konferensen Nordic Utopias & Dystopias. Bland annat av våra keynote speakers Pasi Sahlberg, Susanna Alakoski och Nicole Pohl. Fick mycket inspirerande input under den helgen helt enkelt.
☆ Parkyoga. Det går en hel del gratis yogatimmar i parker både i Åbo och Helsingfors, och en tisdag kväll då det var soligt och varmt passade jag på att delta i en parkyoga i Kuppisparken. Det var väldigt nice och mysigt, rekommenderar!

 

 

Söstra mi är min bokhylla, min skrivmaskin. Mellanrummet där jag möter en syster jag aldrig haft.

Hanna Sofia, 25. Litteraturvetare, frilansare, går författarutbildningen Litterärt skapande. Helsingfors.

hylostal@gmail.com

Portfolio

Nyckelinlägg
favoritböcker 2016
favoritböcker 2015
favoritböcker 2014
favoritböcker 2013
tre bästa böcker
varför söstra mi
börja skriva
till dig som skriver
min åboguide

Kategorier
läst 2017
läst 2016
läst 2015
läst 2014
litterärt skapande
kulturmånad
resväska