en kväll när döttrar lutar armbågar allmänt mot spiselkransar i egnahemshusområden

Hej från Pellinge där jag skriver och läser vid havet. Lyssnar på Radio Vega, badar bastu och äter grillad sparris. Det är skönt här. Jag tänkte blogga om en bok jag ägnat mig lite tid åt, nämligen Handbok att bära till en dräkt (2016) av Catharina Gripenberg. Jag skriver inte "läst" eftersom jag bara bekantat mig med boken och alltså inte riktigt kan "ringa in den" eller hur man nu ska säga. Handbok att bära till en dräkt är en bok jag kommer fundera på länge.

En omfattande recension av verket som jag tyckte om var följande: Strövtåg på slätten, med läsanvisning av Mia Österlund. Gripenberg är en av våra främsta svenska poeter sedan hon belönades med prestigefyllda Sveriges radios lyrikpris. Jag såg henne på Författarserien i Åbo i oktober och fascinerades då verkligen av hennes läsning ur Ta min hand det vore underligt. Det blir som att jag hör hennes röst då jag läser hennes dikter nu.

Det fina med Handbok att bära till en dräkt är att Gripenbergs poesi utgår från rollen som flicka. Omslagsbilden och titeln fungerar som utgångspunkt i läsningen. Boken är en handbok, en dräkt, en bok om roller, släkter, flyktighet och platser. Inte en lättillgänglig berättelse utan ett utforskande av alternativ. Skrivandet är viktigt för texten, hur processen och språket är och lever ett eget liv. Jag tycker Gripenbergs poesi också känns uppdaterad, fräsch, genom överraskande val, global prägel och engelskspråkiga ord. Tillgängliga meningar och små situationsskildringar varvas med listor och uppräkningar av olika slag. Allt som allt en spännande väv av betraktelser och begrundanden. 

 

 

Hanna Sofia, 26. Litteraturvetare, frilansare, skriver och redigerar text. Helsingfors. Bloggar varje onsdag.

Contact: hylostal@gmail.com

Portfolio