Åskan mullrar på avstånd

Publicerad i Västra Nyland 7.4 2017

Philip Teirs andra roman Så här upphör världen (2017) bygger på hotet om undergång. Fokus ligger på relationer, miljöfrågor och begär. 

I Så här upphör världen (2017) av Philip Teir tar de skydd i bilen då det blir storm, gummidäcken fungerar som en sköld mot blixtarna. Julia grubblar över separation medan Erik döljer uppsägningen från sitt jobb. De åker till Julias släktställe, Mjölkviken i Österbottens skärgård, tillsammans med trettonåriga Alice och lillebror Anton. Julia har inte varit vid Mjölkviken sedan barndomen, något oupplöst ruvar under ytan.

Aniara

Klimatångest lyfts fram som ett centralt tema, vilket aktualiseras genom den miljöaktivistiska Aniara-rörelsen som är döpt efter Harry Martinsons diktsamling. Marika, Julias barndomsvän, och hennes partner Chris lever i ett kollektiv som välkomnar apokalypsen. Chris är karismatisk och dominant, han förför sina åhörare genom filosofiska utläggningar, och det förekommer även ett manifest som är undertecknat med hans namn: ”Aniara handlar inte om hopp, utan om en tro på att det fortfarande finns skönhet kvar att upptäcka”. Julia och Erik fascineras av kollektivet samtidigt som de är på sin vakt.

Romanen inleds med ett rasande åskväder som återkommer på slutet. Trots att romanens tredje och avslutande del heter ”Naturen” blir den inte en central aktör – det är mellan karaktärerna som dramat äger rum. Naturen används för att accentuera stämningar och skapa effekt, och framstår inte som en oregerlig kraft. Anton är rädd för att röra sig i skogen och naturen bär spår av människan: Alice hittar en ring på havets botten. Miljöbeskrivningarna tar inte upp stort utrymme, trots att stranden är en central samlingsplats blir det oklart hur husen är placerade i förhållande till stranden.

Familj och begär

Nästan alla romanens karaktärer får ta över rollen som berättare vid något tillfälle vilket anger flera välkomna perspektiv. Familjen från Helsingfors kan betecknas som modern; Alice är fastklistrad vid telefonskärmen hela tiden, Erik sköter matlagningen och umgås med barnen medan Julia är författare, hon måste skriva ostört. Porträttet av samtliga familjemedlemmar bjuder på komplexa känslovärldar, särskilt Antons osäkerhet är ömsint tecknad. Alice spelar med grannpojken Leo på ett trevande och tidstypiskt sätt – de chattar hela natten och Alice är noga med att inte verka alltför intresserad.

Alices och Leos relation djupnar, de tar sig ner i den fuktiga jordkällaren. Begäret, attraktionen återfinns på flera plan i Så här upphör världen: genom den eggade blicken på den tennisspelande grannen som rör sig i utkanten av familjens liv och i den erotiska laddning som råder kring Aniara-rörelsen. Det första besöket hos kollektivet görs på midsommarafton, Julia och Erik rör sig förbi nakna kroppar och sällskapets sektliknande sessioner på stranden introduceras. Ofta skildras laddningen utan att karaktärerna spelar ut sina kort, det spännande ligger i blickarna. Särskilt i fallet med den tennisspelande grannen överskuggar upptakten det slutligen tafatta mötet.

Världen upphör inte

En älg hittas död i skogen några meter uppe i luften, för att den fastnat där på vintern då snön steg flera meter upp, och de läckande rören i källaren sprider en unken lukt i sommarboendet. Vid första anblicken skapar elementen laddning, de driver intrigen framåt, fiktionaliserar en realistisk värld. Metaforbygget blir ändå övertydligt, ofta genom att karaktärerna själva tolkar sin omvärld. Särskilt snopet är det när Julia definierar symboliken kring läckaget i källaren och läsaren inte får dra sina egna slutsatser. Även älgen som länge fungerar som brännpunkt får sin like i slutskedet av romanen, och romanen lämnar en tillrättalagd eftersmak.

Upphör världen? Någon försvinner, problem blottas, konfrontationer äger rum och det åskar, men Teir löper inte linan ut. Havet går igen i omslaget av Sanna Mander, som glittrar av vattendroppar. Så här upphör världen är en välskriven roman om den moderna kärnfamiljens tillvaro på sommarstället, med styrka i det tidstypiska och karaktärsgalleriet.

 

 

Hanna Sofia, 27. Litteraturvetare, frilansare, skriver och redigerar text. Helsingfors. Bloggar sporadiskt, instagrammar oftare.

Contact: hylostal@gmail.com
Portfolio

 
 

Podcasten Samtal med vänner