En julikväll i Tallinn

Ett resetips kommer lastat! Jag åkte en sväng till Tallinn med mamma, bröderna och min storebrors flickvän och såg delar av staden som vi tidigare inte sett. Vi kom till Tallinn cirka 15:30.

Vi började med att gå till Linnahall som ligger väldigt nära hamnen. Linnahall är byggt till Moskva OS på åttiotalet och kallades ursprungligen V. I. Lenin Palace of Culture and Sport. Hah.

En maffig byggnad med sovjetvibbar där det var fin utsikt över havet, hamnen och staden. Linnahall fungerar idag bland annat som en helikopterplatå och konsert/klubblokal.

Bakom mig ser ni färjorna.

Men vi skulle fortsätta åt andra hållet, vårt huvudmål var sjöfästningen och fängelset Patarei vars murar ligger ungefär i mittpunkten av detta foto.

Jag hade läst om en Kultuurikilomeeter i stadsdelen Kalamaja, som började ungefär vid Linnahall. Här någonstans låg också ett Contemporary Arts Museum och Lugemik Bookshop som jag gärna hade gått till, men det fick jag lämna till nästa gång.

Vi hade nämligen siktet inställt på att sätta oss på en uteservering. Det blev Klaus som låg i samma byggnad som en liten designaffär och kändes väldigt trendigt. Nära Klaus låg också en sandstrand.

Men vi styrde stegen raka vägen till Patarei. Och tur var väl det. För det var stort, intressant och slukade därför upp en stor del av vår tid. 

Bygget av Patarei blev klart 1840 och fram till 1920 fungerade Patarei som sjöfästning och baracker. Under hela nittiotalet fungerade Patarei ändå som fängelse och fängelset stängde först 2002 vilket är helt sjukt med tanke på hur allt såg ut där.

Ett av de mest skräckinjagande rummen var den här sjukhusavdelningen. Det var helt otroligt hur allt bara lämnats för att förfalla. Avrättningsrummet där sista personen mist livet så sent som 1991 stod helt öppet för oss att se. Fy fan vilket ställe.

Nåt annat jag aldrig kommer att glömma är utomhusburarna där fångar fick trängas under en timme om dagen. Hela Patarei luktade av obefintliga mänskliga rättigheter, kanske på grund av att det inte restaurerats så som sevärdheter brukar göra. Jag rekommenderar ett besök i Patarei. Sovjettiden har aldrig känts så nära mig som där.

Sedan bröt vi av från den utprickade Kulturkilometern och gick längs en gata som hette Salme där min mamma ville titta på hus. Fasaderna var fina och nästan alla husen gick i samma stil.

Det var mycket mysiga kvarter där jag gärna skulle bo. Katter och unga personer satt i fönstren och lyssnade på musik.

Bror med Lada som matchar hus.

Efter en stund kom vi fram till det gamla fabriksområdet Telliskivi som var dagens andra huvudmål. Det fanns många trevliga matserveringar där.

Vi valde F-hoone och märkte att våra bordsgrannar också var finländare vilket störde mig lite. Men det går nog inte att röra sig i Tallinn om somrarna utan att krocka ihop med finnar.

Jag beställde min favoritöl som jag aldrig tidigare hittat utanför Island, nämligen Einstök white ale. Glad!

Sedan åt vi falafel, hamburgare, aubergine och spaghetti. 

Efter några timmar tackade vi Telliskivi och promenerade längs tågrälset in till gamla stan.

Vi tog oss upp vid muren för att kolla på solnedgången och posera för kameran.

Storebror, lillebror och jag.

Sanslöst vackert. Vi promenerade till hamnen genom gamla stan som var väldigt lugn, tog cappuchino och glass på vägen och hoppade på 22:30 färjan tillbaks till Helsingfors. Sådan kan en eminent julikväll i Tallinn vara.

 

 

 

Hanna Sofia, 26. Litteraturvetare, frilansare, skriver och redigerar text. Helsingfors. Bloggar sporadiskt, instagrammar oftare.

Contact: hylostal@gmail.com

Portfolio