Regnbågsforeller

Här kommer tre bilder från en midsommar. Det blev traditionsenligt bindande av spretiga blomkransar. Att klättra upp på ett berg och beundra vyn över havet. Och midsommardagens extra special: att vi fiskade i en å och fick napp med fyra regnbågsforeller! Nu är vi tillbaka bland flyttlådor, idag ska jag åka sista svängen till Slottsgatan för att tömma där.

Jag föddes i skuggan av fyrverkerisprakande himlar som pryddes av lysande girlanger och korsades av missiler och raketer.

Igår träffades vi med Åbokklubben för att tala om Ru (2009) av Kim Thúy, skvallra om skrivkurser och snacksa eftersom vi är bäst på snacks. Vi valde boken på grund av sina ynka 140 sidor, för att tematiken om flyktingskap känns relevant just nu och för att Vietnam kändes som en miljö samtliga av oss ville få veta mera om. Ru berör både flykten från Vietnam i barndomen, själva resan över Stilla havet, den nya tiden i Canada och besöken tillbaka till ursprungslandet flera årtionden senare.

Boken består av korta stycken eller kapitel som vävs samman av den smidiga övergången mellan bilder. Författaren följer sina associationer snarare än en kronologi eller yttre logik, men förvånansvärt lätt och snabbt blir det ändå möjligt att följa med hoppen mellan tider och platser. Vi tyckte om att berättaren inte förklarade omständigheterna för mycket fastän många i Västvärlden som läste kunde tänkas vara rätt okunniga om temat. Ru väckte intresset för att läsa mer om Vietnams historia.

Tonen känns personlig samtidigt som den är återhållsam - personlig genom utsmyckade och exakta detaljer, och återhållsam genom att känslor inte uttrycks frekvent. Vi i bokklubben funderade vad återhållsamheten stod för, varför berättaren valde att berätta som hon gjorde och vi tyckte mycket om språket och de bilder som målades upp. De korta styckena fungerade ofta som scener eller små sagor/anekdoter som ibland kunde vara svåra att genast placera i kontexten. Det uttrycktes ett starkt beskyddande av familjemedlemmar, genom att berättaren beskrev hur hon inte avslöjade någons misstag eller svek för någon annan inom familjen.

Moderskap är ett centralt tema i Ru. Berättaren skriver om sin egen stränga mamma och sin upplevelse av att själv ha två söner. Jag upplevde det som att berättaren förstod och respekterade sin mammas disciplin i efterhand, hon skrev mamman inte kunde bli en kunglighet på äldre dagar eftersom mamma alltid skulle vara mamma, och jag såg det här som att berättaren rankade mammans uppoffringar högre än allt annat. Men det var vi inte helt ense på vid bokcirkeln, eftersom en annan såg det som ett uttryck av besvikelse. En annan aspekt som väckte intresse var kusinen Sao Mai som överglänste jagberättaren hela livet. Berättaren fann sig trivas där i skuggan av sin kusin.

Jag läste en stor del av Ru medan jag promenerade längs gatorna i Åbo, eftersom jag läste verket under en hektisk vecka. Det var inte det bästa sättet att läsa boken, som skulle ha förtjänat att jag suttit ner. Jag rekommenderar att du läser boken en dag då du har tid att läsa hela verket, utan avbrott. På bokklubben enades vi om att det skulle vara det bäst lämpade sätt att ta till sig verket som helhet. Bokklubben gav Ru vitsordet ⭐️⭐️⭐️⭐️ vilket är ett betyg vi även gav åt Den andra kvinnan av Therese Bohman och Vänd om min längtan av Ann-Luise Bertell, vilket alltså utgör våra mest omtyckta böcker. Klart slut!

Kan en barnkammare fortfarande vara en barnkammare, när det som bor där inte längre är ett barn men ett djur eller en gröda eller någonting helt annat.

Den här veckan har jag flyttat en släpvagn full med saker till Tölö, gått på en vansinnigt fin inflyttningsfest i Puolalaparken, ätit lunch i solen, skurat ingrodda fläckar, gråtit på spårvagnen och grillat i Leninparken. Men jag har även läst den prosalyriska boken Natten som föregick denna dag (2017) av Johanne Lykke Holm, som jag tyckte väldigt mycket om!

Jag lånade boken av Ylva den dagen hon fyllde 28 och vi överraskade henne med en fest. Ylva hade träffat författaren och kunde berätta att meningarna är uppbyggda efter en mycket medveten struktur och rytm. Det förklarade en del om verket som jag kände under läsningen eftersom jag tyckte språket var otroligt väl sammanhållet och tätt komponerat. Det kändes som om varje ord var genomtänkt och föll sig som det mest naturliga, mest flytande. Upprepningar var också viktigt för berättandet, vilket fick mig att tänka på Monika Fagerholm. Natten som föregick denna dag har ett behagligt och lättillgängligt språk.

Nu lånar jag Ylvas tankar lite, men hon sa att verket på sätt och vis kändes som en regelbok för hur gurlesk görs inklusive alla komponenter: flickkroppen, hår, det äckliga/makabra, djuriskhet, frukter. Jag kan hålla med på den punkten, eftersom gurlesk kanske är det ord som beskriver boken allra bäst.

Boken handlar om ett år då jagberättaren är 13 år gammal. Hon speglar sig i sin syster Cosima (som är ett grekiskt namn med betydelsen "order, decency" vilket förklarar en hel del), mamman som delar med sig av minnen från sin egen uppväxt/som frånvarar och liknas vid en död, och hästen Elektra som jagpersonen tycker mycket om men är tvungen att skiljas från. Huvudtemat är att skaka av sig barndomen och gå in i nån sorts vuxenhet. Ett brännande, mycket relaterbart tema.

Jag tänkte även på Matilda Södergrans dikter i Hon drar ådrorna ur som jag läst för ganska länge sen, och genom temat flickskap även Handbok att bära till en dräkt. Drömmar används som öppningar i texten, och jag tyckte om den tolkningsfrihet som konstruerades kring det som skedde. Samtidigt som Cosima var jagberättarens syster tänkte jag att hon var en del av jagberättaren själv, och stundvis tänkte jag på att mamman var en sorts framtida vuxenversion av jaget osv. När jag läser fantiserar jag fritt kring sådana möjligheter, och skjuter inte ner dem i efterhand fastän det framgår att det uppenbarligen inte är logiskt möjligt. För jag tänker att allt är möjligt för en liten stund i litteraturen, och om jag tänker nåt är det viktigt, och skapar nya vägar att ta i texten.

Natten som föregick denna dag får en mycket varm rekommendation av mig. Läs den om du njuter av formuleringar och tycker flickskap är ett viktigt tema! Nu ska jag packa en korg med picknick och gå ut i det halvsoliga vädret för att njuta av söndagen!

På senaste tiden har jag

Tänkt på: att flytta bort från Åbo och bo i Helsingfors. Hur onödigt mycket saker jag har som jag ändå inte kan göra av mig med. Vad jag ska tänkas jobba med i höst. Nordic Literatures konferensen Nordic Utopias & Dystopias som jag jobbade på förra helgen. Hur jag ska vara en god människa och medmänniska. Vad som händer i den finska politiken och varför jag inte känner mig lika intresserad som jag tror att alla andra är. Hur man accepterar samtliga sidor av sig själv. Undrat om det är okej att gråta i en annans säng.

Tittat på: sista säsongen av Breaking bad, börjat se på Handmaids tale, ser fram emot varje avsnitt i tredje säsongen av Twin peaks och kollar Himym för att vi har tagit det som projekt och vi kan inte sluta se fast vi tycker det är halvdåligt.

Läst: ru av Kim Thúy och Natten som föregick denna dag av Johanne Lykke Holm. Tycker mer om den senare men har ännu inte läst den klart, återkommer med bokinlägg om bådadera inom en snar framtid. Har också korrekturläst några ting, bland annat numret av Finsk tidskrift som utkommer nu och har en artikel av mig som heter "En litterär karta av längtan. Prosaåret 2016" (jag säger till när den blir tillgänglig på webben om några månader).

Haft på mig: snapback, halsbandet från Efva Attling, min kostymjacka i linne från Monki, vit tshirt, jeansjacka, mitt sportiga mörblå set med rödvit rand längs sidan, Nike air force sneakers, korta vida byxor, min R/H Mickey dress och sandaler med platå.

Lyssnat på: podcastarna Hietanen & Kela, Flora & Frida samt nyheter på radion (vilket är min nya favorit, jag försöker hitta bästa nyhetskanalen). Samt Release radar på Spotify.

Ätit: nektarin, persika, paraguayo eller aprikos i varje måltid och druckit Kanes soda pop, samt ätit mycket ute i samband med konferensen och ikväll ska jag äta pasta vilket jag är väldigt sugen på.

Längtat efter: juli då vi är klara med flytten och jag ska få jobba mer med skrivandet/vara ledig i ett somrigt Helsingfors, att träffa vänner som jag inte sett på alltför länge, att fira Åbolördag nu i lördag, att åka till Pellinge igen, att simma i träsk och hav, att det ska bli soligt, att boka in en resa med mamma och ta beslut om sommarplaner.

Stulit: den här listan av Kaneli och nu ska jag yoga men tyvärr inte ute i parken för det är regnigt idag.

Elias undrar hur min skrivprocess ser ut.

För en tid sen frågade Elias hur min skrivprocess ser ut, och eftersom jag är en ~god bloggare~ ska jag nu ta tag i saken och skriva ett inlägg om hur min skrivprocess kan se ut. Så här fungerar det i bloggvärlden: ställ en fråga så får du ett svar.

För det första kan processen se ut på så väldigt många olika sätt. Det finns lika många kreativa processer som det finns projekt. För mig är det viktigaste att låta skrivandet styra processen. Alltså: jag gör inte upp en karta och en timeline för hur det kommer att gå, för jag vet aldrig det när jag börjar. Jag kanske har nån vision av vad som kunde tänkas hända, och jag kanske skriver ner det i nåt häfte nån gång, men jag återgår sällan till mina "planer" för att se om de förverkligats.

Min kreativa process ser ut som så att jag skapar dokument med olika syften eller utgångspunkter och så skriver jag det som driver mig för tillfället. Och sen kan jag kombinera flera scener med varann och märka att de hänger ihop. Om det är nån detalj som skaver i det skedet, så ändrar jag det. Ibland skriver jag i mobilen eftersom jag alltid har den med mig. För att ordna mina tankar och komma fram till vad jag ska skriva, eller skriva synopsis för en scen jag vill skriva en annan gång. Skärmdumpen här ovan föreställer anteckningen jag skrev då jag funderade på min nyaste novell.

Just nu jobbar jag med karaktärer som heter saker som Silver, Milla, Tuukka, Senja, Armi, Maya och Valter. Och de har utformats an efter under en lång tid, i olika häften och dokument som jag inte håller reda på. Längst tid har Tuukka varit med mig, kanske tre år. Han knackar alltid på när jag ska skriva. Silver och Senja var i princip samma person i början men sen märkte jag att de var två ändå. Sånt händer i skrivandet, att personer träder fram ur skuggan. Mest finns de inuti mig just nu, jag har lärt känna dem och vet hur de fungerar. Men så fort jag skriver en ny scen eller försätter dem i en ny situation kan det hända att jag får syn på nya detaljer.

Den senaste tiden har mitt skrivande långt utgått från karaktärerna jag jobbar med. Varje gång jag gör en skrivövning, flödesskriver eller ska skriva en novell så funderar jag vem som passar bäst och så börjar jag skriva. Det är lagom att hålla en karaktär i huvudet som en karta att orientera sig längs med. 

Skärmdumpen här ovan är ett exempel på hur jag kan fiktionalisera verkligheten genom skrivande. Jag skrev de här anteckningarna i mars när jag stod på en balkong och såg ut över stan. Jag samlade upp detaljer och i skrivande stund tyckte jag det blev platt och väldigt tråkigt. Men en tid senare när jag satte mig ner för att skriva på en helt annan plats så hände det något. Jag läste mina stödord och tänkte tillbaka på balkongen och plötsligt blev utsikten Viktig. Det här är min senaste tanke: skriv inte om den plats du själv befinner dig på utan tänk hellre tillbaka på en annan plats och skriv utifrån minnet, stödord eller en bild, det sätter stenarna i rullning.

Just nu jobbar jag med två noveller och en roman. Novellerna är delar av romanen, alltså kunde klistras in där i romanen på olika sätt. Det är för att jag just nu är så ockuperad av min romanidé att allt jag hittar på har att göra med den. Det är lite knepigt att avgränsa och utmejsla ett textsjok ur en roman, men jag tänker det kan vara ganska produktivt på samma gång. I början var det inte heller meningen att min text skulle bli en roman. Men det har hänt det senaste året, och jag har lärt mig tycka om det.

Tycker ni om att läsa om skrivande? Jag vill inte dela med mig för mycket för att jag är rädd att jag ska läsa det här om något år och skämmas för att jag varit så naiv. Jag har inte skrivit nåt på en vecka och det gör mig alltid så ledsen när jag inte har tid. Imorgon ska jag skriva.

Om en månad bor jag inte här längre.

Efter en helg med studentfirande sitter jag nu i min säng i Åbo och har tänt ljusslingan i taket. För ovanlighetens skull är jag ensam hemma och jag laddar upp regnbågsbilder jag tagit från balkongen på en bloggis nära dig. Och jag känner mig så där sorgesam som man bara gör när det är dags att vända blad. Jag är riktigt dålig på att ta avsked från sånt som jag börjat tycka mycket om.

Redan inom den här månaden ska jag säga hejdå åt min adress och mitt sexåriga Åboliv. Oskar har fått praktikplats i Helsingfors och vi flyttar dit för åtminstone ett år, och efter det är allt öppet igen. Det har hänt så jekla mycket inom mig under det här taket. Det har känts så mycket i hela kroppen på olika övergångsställen i den här staden. För sex år sen när jag tog studenten och flyttade var jag så oviss. Att bo annanstans kommer bli roligt på så många sätt men sedan jag fick veta att vi ska flytta har jag flera gånger hittat mig själv promenerande över regnvåt trottoar, liten och ledsen. Det hör väl till min avskedsprocess, och jag antar det bereder plats för den stora känslan som innebär att upptäcka Helsingfors. Övergångar i livet, att ta studenten och flytta hemifrån eller att riva upp rötterna som långsamt rotat sig i ny mark känns på så många sätt.

Annars gjorde Julia en hemma hos-film från den lägenhet där jag nu bor i Åbo och det är också hon som tagit bilden som föreställer mig i inlägget du konsumerar just nu. Ett fint initiativ av Julia, det där med besök hemma hos olika bloggare i olika städer.

 

 

Söstra mi är min bokhylla, min skrivmaskin. Mellanrummet där jag möter en syster jag aldrig haft.

Hanna Sofia, 25. Litteraturvetare, frilansare, går författarutbildningen Litterärt skapande. Helsingfors.

hylostal@gmail.com

Portfolio

Nyckelinlägg
favoritböcker 2016
favoritböcker 2015
favoritböcker 2014
favoritböcker 2013
tre bästa böcker
varför söstra mi
börja skriva
till dig som skriver
min åboguide

Kategorier
läst 2017
läst 2016
läst 2015
läst 2014
litterärt skapande
kulturmånad
resväska