Elias undrar hur min skrivprocess ser ut.

För en tid sen frågade Elias hur min skrivprocess ser ut, och eftersom jag är en ~god bloggare~ ska jag nu ta tag i saken och skriva ett inlägg om hur min skrivprocess kan se ut. Så här fungerar det i bloggvärlden: ställ en fråga så får du ett svar.

För det första kan processen se ut på så väldigt många olika sätt. Det finns lika många kreativa processer som det finns projekt. För mig är det viktigaste att låta skrivandet styra processen. Alltså: jag gör inte upp en karta och en timeline för hur det kommer att gå, för jag vet aldrig det när jag börjar. Jag kanske har nån vision av vad som kunde tänkas hända, och jag kanske skriver ner det i nåt häfte nån gång, men jag återgår sällan till mina "planer" för att se om de förverkligats.

Min kreativa process ser ut som så att jag skapar dokument med olika syften eller utgångspunkter och så skriver jag det som driver mig för tillfället. Och sen kan jag kombinera flera scener med varann och märka att de hänger ihop. Om det är nån detalj som skaver i det skedet, så ändrar jag det. Ibland skriver jag i mobilen eftersom jag alltid har den med mig. För att ordna mina tankar och komma fram till vad jag ska skriva, eller skriva synopsis för en scen jag vill skriva en annan gång. Skärmdumpen här ovan föreställer anteckningen jag skrev då jag funderade på min nyaste novell.

Just nu jobbar jag med karaktärer som heter saker som Silver, Milla, Tuukka, Senja, Armi, Maya och Valter. Och de har utformats an efter under en lång tid, i olika häften och dokument som jag inte håller reda på. Längst tid har Tuukka varit med mig, kanske tre år. Han knackar alltid på när jag ska skriva. Silver och Senja var i princip samma person i början men sen märkte jag att de var två ändå. Sånt händer i skrivandet, att personer träder fram ur skuggan. Mest finns de inuti mig just nu, jag har lärt känna dem och vet hur de fungerar. Men så fort jag skriver en ny scen eller försätter dem i en ny situation kan det hända att jag får syn på nya detaljer.

Den senaste tiden har mitt skrivande långt utgått från karaktärerna jag jobbar med. Varje gång jag gör en skrivövning, flödesskriver eller ska skriva en novell så funderar jag vem som passar bäst och så börjar jag skriva. Det är lagom att hålla en karaktär i huvudet som en karta att orientera sig längs med. 

Skärmdumpen här ovan är ett exempel på hur jag kan fiktionalisera verkligheten genom skrivande. Jag skrev de här anteckningarna i mars när jag stod på en balkong och såg ut över stan. Jag samlade upp detaljer och i skrivande stund tyckte jag det blev platt och väldigt tråkigt. Men en tid senare när jag satte mig ner för att skriva på en helt annan plats så hände det något. Jag läste mina stödord och tänkte tillbaka på balkongen och plötsligt blev utsikten Viktig. Det här är min senaste tanke: skriv inte om den plats du själv befinner dig på utan tänk hellre tillbaka på en annan plats och skriv utifrån minnet, stödord eller en bild, det sätter stenarna i rullning.

Just nu jobbar jag med två noveller och en roman. Novellerna är delar av romanen, alltså kunde klistras in där i romanen på olika sätt. Det är för att jag just nu är så ockuperad av min romanidé att allt jag hittar på har att göra med den. Det är lite knepigt att avgränsa och utmejsla ett textsjok ur en roman, men jag tänker det kan vara ganska produktivt på samma gång. I början var det inte heller meningen att min text skulle bli en roman. Men det har hänt det senaste året, och jag har lärt mig tycka om det.

Tycker ni om att läsa om skrivande? Jag vill inte dela med mig för mycket för att jag är rädd att jag ska läsa det här om något år och skämmas för att jag varit så naiv. Jag har inte skrivit nåt på en vecka och det gör mig alltid så ledsen när jag inte har tid. Imorgon ska jag skriva.

 

 

Hanna Sofia, 27. Litteraturvetare, frilansare, skriver och redigerar text. Helsingfors. Bloggar sporadiskt, instagrammar oftare.

Contact: hylostal@gmail.com
Portfolio

 
 

Podcasten Samtal med vänner