Djuphavsgravar och skeppsvrak

Dags att erkänna att oktober, som jag trodde skulle bli månaden av rasande produktivitet, närmar sig sitt slut. Redan? Jag tittar in för att berätta om en bok som tog mig med storm. Tog mig som de brusande vågorna tar klipporna vid kusten. Tog mig som bara havet kan. Den helt nyligen utkomna poesiboken 7 (2017) av Martina Moliis-Mellberg.

Debutboken A har gått sitt segertåg i Sverige i våras och i Finland för cirka två år sedan. Förväntningar eller inte, det bryr jag mig inte längre om, nu är boken 7 äntligen här, och den är så rysligt vacker, välkomponerad, nästan matematisk i sin exakthet och enligt mig mer relaterbar, ännu djupare och mer djärv än A. Stilmässigt är 7 mångsidigare, bjuder på mer variation.

Havet är temat för 7. Namnet till trots boken består av fem diktsviter eller berättelser. Den text som kommer mig allra närmast på ett personligt plan är Östersjön som är placerad precis i mitten av samlingen.

Jag tänker mig att Martina skriver på en ö som påminner om Klovharun, och när jag läser Östersjön är det på Klovharun jag befinner mig. Det är rysligt ensamt och huvudpersonen kallas du. Miljön är påtagligt nära. Du-personen driver sig målmedvetet till sina ytterligheter och pressar sig över sina gränser för besinning och kropp. Utanför gränserna främliggörs kroppen och paranoian tilltar i styrka. Jag tänker på Martinas eget skrivande, jobbet med boken 7.

Martinas karaktärer är förvridna, maniska och förhäxade av sina uppdrag. De engagerar sig i sina förehavanden på ett svartvitt sätt. De är tillspetsade versioner av sina verkliga företrädare i världen.

Precis som i A använder sig Martina av historiska händelser och karaktärer eller grekiska myter för att väva fram historierna. Vi får träffa nöjesparkentreprenören och knarksmugglaren Witte, vi får läsa en dialog mellan Andromeda och Aiolos vid Adriatiska havet.

Vid första läsningen av 7 är det förutom texten Östersjön även texten om Norra ishavet som fängslar mig starkast. Den som är familjär med ishavet hos Bea Uusma kommer inte bli besviken över ishavet här. Huvudpersonen i texten om Norra ishavet har mycket gemensamt med Jacques Cousteau från A. Även här är kroppen tätt knuten till havet. Det lidande geniet heter Lomonosov och paralellen ligger i Lomonosovryggen som är en jordskorpa på botten av ishavet.

7 drar skarpare konturer kring Martinas litterära universum, som har en egen kärna, en egen grundton. En plats som jag starkt rekommenderar att du besöker.

 

 

Hanna Sofia, 26. Litteraturvetare, frilansare, skriver och redigerar text. Helsingfors. Bloggar sporadiskt, instagrammar oftare.

Contact: hylostal@gmail.com

Portfolio