Du är hundra miljoner dollar. Alltid.

Det finns mycket prestationskrav kring läsande. Igår hade jag ett samtal om att jag känner mig som en både lat och dålig läsare. I gymnasiet då jag slutade nöjesläsa snabbt och mycket dök ångesten upp, och den har inte riktigt släppt. Typiskt duktig flicka-syndrom. Det är inte bättre då jag studerar litteratur eftersom omgivningen handlar så mycket om att läsa och dessutom att läsa nogaSärskilt då jag läser för att recensera är jag oerhört rädd för att vara en dålig läsare och missa relevant information eller inte dra rätta paralleller. FÅNIGT. Ett år utmanade jag mig själv att läsa en bok i veckan för att jag ville känna mig bättre, snabbare och mer kompetent. Jag läste verkligen den mängden böcker, men på köpet tappade jag läslusten och läste slarvigare än någonsin.

Detta skulle vara ett inlägg om Bim Erikssons Det kändes lugnt när mina känslor dog (2016) men jag hamnade helt tydligt in på ett sidospår. Det jag liksom vill säga är att: en bok som den här släpper mina prestationskrav och jag tror det är bra att fly in i såna nu som då. Ta den tunnaste boken i hyllan, en bilderbok, en barnbok, en gammal favo, eller något annat som inte frammanar press hos dig som läsare. Eller ta Bim Erikssons bok som är riktigt BRA. Och blogga inte om innehållet om det känns så, utan visa bara några bilder som gjorde dig upprymd. Du är hundra miljoner dollar. Alltid.

 

 

Hanna Sofia, 27. Litteraturvetare, frilansare, skriver och redigerar text. Helsingfors. Bloggar sporadiskt, instagrammar oftare.

Contact: hylostal@gmail.com
Portfolio

 
 

Podcasten Samtal med vänner