Fragment från hösten som är.

2 september 2017

”It’s enough just to make you feel crazy”

Man får väl ha lite tålamod.
Det är väl inte så svårt, säger Silver.
Inombords:
Att hon inte kommer förstå, är tillräckligt bra
Att Lars och Johanna har flera mil försprång
Att hon krigar i underläge

6 september 2017

Här kommer en flödesskriven text. En text som kanske säger mig någonting, kanske inte säger mig något alls. En plats. Ett blått överkast, en silkesblomma, en nacke som har ont. Ärtsoppa brändes i en kastrullbotten i natt. Jag släppte in min katt, smekte henne över ryggen, över svansen, enda ut över tippen. Det här är inte en text om mig. Det här är en text om dig. Om hur du är, om vad du har kvar. Ingenting. Ingenting alls, finns kvar här på dina blad. Jag vänder om.

7 september 2017

Jag ångrar vem jag är: att om jag alls passar in. Snälla hjälp. Är jag den. Hjälp eller stjälp.

Okej då.

Diskmaskinens tumlande, jag rumlar runt. Går på länk idag, springer en lång väg. Sånt. Är återigen den som ställer krav och inte stannar kvar.

8 september 2017

Det lönar sig knappast att noja sig över början. Istället bara zooma rakt in på dem där de står i en klunga. Alla fyra, på skolgården. I rökrutan. Nej, inte i rökrutan utan ett par meter utanför. Så att de kan ropa saker till dem som står i rökrutan, som Valter till exempel.

9 september 2017

Silver har nu ett helt kartotek av bilder, det ska bli ett brett kollage för livet!
Friendship, brokenships, ships, friendzone
Läser århundradets kärlekssaga
Blåser såpbubblor
Milla klär sig i prickigt

Om jag tänker på mig själv som nitton år blir jag helt trött och oinspirerad till livet för den jag var då var nog ingen trevlig person alls.

11 september 2017

Självmördaren är den som stiger upp i gryningen för att döda en människa.

Jag är -, med brokiga ljumskar. Flämtande, blåmärkt, mitt i våldet.

Fågeltanken, är det en fågels tanke eller en tanke om att bli fågel, flyga bort – vara fågel, är den levande eller död som flyger bort?

Bultande, ömmande, hämmad och paralyserad.

15 september 2017

Hon stannar upp vid spegeln, torkar bort maskaratåren under sitt öga, den har uppstått när hon cyklat längs vägen till intagningstestet. Det är väl ingen som bryr sig om lite kludd i ögonvrån när man skriver inträdesprov, men Silver vet, som om kluddet är ett tecken från en högre makt – hon kommer inte att bli antagen till någon linje alls.

17 september 2017

”Senja”, säger Milla, som om det är dags att bekänna den mest värdefulla biten av information.
”Ditt hår är gudomligt.”

23 september 2017

Kritikerkväll/poesi: Khashayar Naderehvandi

Skillnaden mellan det skönlitterära och essäistiska: skönhet är viktigare inom skönlitteratur, skönlitterärt: nu har det blivit nåt annat/nåt främmande/men det här var egentligen målet. Skillnaden är intentionen (i det skönlitterära finns inga intentioner).

Skriva om och skriva ur.

Aggressionen mot det svenska språket men att ändå skriva på det språket.

24 september 2017

Jag tar spårvagnen, den är så gott som tom, alla sitter tysta. På rälsen ligger högar av lov, träden som omger gatan har skalat av sig, förtunnats. Vid dörröppningen lyser skylten i rött, ropar åt oss här ute, att det finns ett liv nånstans bakom dimman.

28 september 2017

Lova tänker på reglerna. Vem som får älska vem, och hur då.

Ovanför dörren hänger en ny skylt som lyser i rött som en bordell. Lova vet inte vad hon tycker om det röda skenet. Hon följer de bekanta trapporna upp mot de inre rummen, väggarna är tapetserade av gamla affischer. Blinkar bort gruset ur ögonen, hon känner sig märkligt avtrubbad trots att hon många gånger tänkt sig tillbaka hit, trånat efter det.

12 oktober 2017

Det känns som om vi är i olika städer. Det känns som om vi skriver på samma dialog men ändå ligger det sexhundra kilometer mellan oss.

Lova skrattar för sig själv på brunch-restaurangen och det är som om Selma inte alls är där. Hon ser sig omkring för att försäkra sig om att ingen sett eller hört hur hon skrattar, en annan tjej som sitter ensam tittar uttryckslöst på henne bakom glasögon.

Selma är här men det känns inte så.

15 oktober 2017

Jag har bara velat bli älskad. Allt annat är sekundärt. Jag har tänkt att du får såra mig, du får vara distanserad, du får vara en idiot, men det kommer inte att förändra vår vänskap. Jag har känt att vår vänskap är helig och “störst av allt är kärleken”. Den enda verkliga oro som jag haft är den att du en dag inte ska älska mig.

22 oktober 2017

Jag kör längs Åbo motorväg, håller tillbaka, vägrar köra överhastighet fastän jag är försenad. En av mina principer. Jag har rätt att vara sen, jag är van med att vara bokad.

I radion spelar the Smiths från 1984 och för en stund slungas jag tillbaka till Mejlans och tanken på den flickvän jag då bedrog, utstuderat, fanatiskt.

Mitt föredrag är som tre ofullbordade kolumner eller som en medvetet spretig essä.

 

 

Hanna Sofia, 26. Litteraturvetare, frilansare, skriver och redigerar text. Helsingfors. Bloggar sporadiskt, instagrammar oftare.

Contact: hylostal@gmail.com

Portfolio