Kritiken i Instagramflödet

I februari hade jag residensplats på Kritiklabbet i Stockholm vilket resulterade i en omfattande analys av litteraturkritik på Instagram. Vi kan inte längre betrakta det kritiska samtalet i sociala medier som perifert. Läs hela texten Kritiken i Instagramfödet eller ta en genväg och läs bara mina avslutande stycken:

Den kritiska bilden. För att kunna åta sig rollen som kritiker och dra nytta av plattformen i en vidare utsträckning behöver Instagramkritiken organiseras. Det krävs professionella aktörer som på arbetstid lägger upp verksamheten, kunniga redaktörer med social media-kompetens och finansieringsmodeller för långvarigt arbete. Nuvarande finansieringsmodeller på Instagram fungerar via annonssamarbeten och sponsorer. Om flera bokförlag eller andra litteraturarbetare slog sig samman kunde en gemensam kritikkanal inrättas. Förutom det handfasta arbetet, behövs en omställning beträffande värderingarna i kulturvärlden. Kritiksamtalet i sociala medier kan inte längre betraktas som perifert.

Som det ser ut just nu är de flesta litteraturkonton som utger sig för att vara recenserande privatpersoner som agerar impulsivt och bejakar litteraturen de läser. De får inte stöd som förlagen som instagrammar på arbetstid eller dagstidningarnas kultursidor. Men av det som sker på gräsrotsnivå i bokklubbarna och litteratursamtalen på Instagram är det särskilt två aspekter som är värdefulla. För det första integreras bilden i kritiken på ett avgörande sätt. I dagstidningen är det i regel författarens ansikte eller omslaget som får synas i samband med kritiken. Instagramkritikerna visar att det går att placera verket i ett sammanhang: i den miljö där instagrammaren läst boken, i en färgskala som anger verkets stämning, eller integrerat i en selfie. Bilden utgör en väsentlig del av kritiken online, och med vidare utarbetning, kunde den kritiska bilden bli ett användbart grepp, vilket jag under vistelsen på Kritiklabbet prövat genom att skapa bilder som formulerar läsningen av verket. Bilden av Vegetarianen av Han Kang föreställer en växt, eftersom huvudpersonen Yeong-Hye vill bli ett träd, vatten, eftersom det är näringen som Yeong-Hye tror på och en näsduk knuten i en hård rosett för att uttrycka våld och ångest.

Förutom användningen av bild visar Instagram att det finns ett behov av samtal mellan läsare och kritiker. Kommentarsfältet hos Ich bin ein bokmal visar att recensionen inte avslutas i brödtexten utan att det kritiska samtalet fortsätter efter att inlägget publicerats. Det här skapar ett nytt läge beträffande publiceringen, som inte behöver bli lika absolut eller avslutat, utan ger utrymme åt läsarna att delta och kritikerna att lufta även mer oavslutade tankegångar.

Istället för att locka social media-användarna utanför sin bekvämlighetszon kan kritiken smälta in i deras vardagliga flöde. Genom att samla upp kritiska diskussioner ur medier så som Instagram kan samtalet kring litteratur växa och anta nya skepnader.

 

 

Hanna Sofia, 26. Litteraturvetare, frilansare, skriver och redigerar text. Helsingfors. Bloggar sporadiskt, instagrammar oftare.

Contact: hylostal@gmail.com

Portfolio