Vykort från Gdańsk

 

 

För fyra år sedan besökte vi Förintelsens nyckelplatser. Resan var omtumlande. Det gör ont att gå på urholkade stigar där människor berövats sin framtid. Det värsta är att lidande går att finna över allt där människor bor, även just nu i form av överbefolkade städer, inhumana arbetsförhållanden, utnyttjandet av dem som är utsatta, det är så mycket som trängs i den kategorin.

Men. Det fanns en annan nyans av Förintelseresan till Polen och det var, paradoxalt nog, den befriande känslan av att vara nitton år och odödlig. Vi prisade fasaderna i Kraków och jag svor på att resa tillbaks till Polen. Vilket jag gjorde förra veckan. Och gamla staden i Gdańsk var så vacker!

När vi valde restaurang, fotograferade fasader och förhöll oss till världens största tegelkyrka reflekterade jag över allt det här. Över att gamla staden i Gdańsk bara är en skärva av en stad, en skärva av stadsbornas liv, en skärva för turister. Och jag jämför kvarteren idag med kvarteren 1947. De svartvita fotografierna av Gdańsk 1947, efter bombningarna under andra världskriget. Skillnaden är ofattbar, skillnaden mellan då och nu och skillnaden mellan mitt fina lilla veckoslut och alla de spretiga aspekter som utgör det verkliga Gdańsk idag.

 

 

 

Hanna Sofia, 26. Litteraturvetare, frilansare, skriver och redigerar text. Helsingfors. Bloggar sporadiskt, instagrammar oftare.

Contact: hylostal@gmail.com

Portfolio