2013: mina favoritböcker

Publicerad 07.01.2014 kl. 19:14

År 2013 var räknat i lästa böcker mitt starkaste år hittills. Försökte alltid läsa då jag inte hade något speciellt för mig. Det här är en sammanfattning av årets tio favoritböcker (utan inbördes ordning).

"Detta borde skrivas i presens" (2011) av Helle Helle skrev jag om här

"Eksil" (2009) av Jakob Ejersbo skrev jag om här

"Annanstans" (2013) av Malin Kivelä skev jag om här

"Välkommen till den här världen" (2011) av Amanda Svensson skrev jag om här

"Fem knivar hade Andrej Krapl" (2007) av Hannele-Mikaela Taivassalo är en utvecklingsroman. Att bege sig från byn med sågen som doftar kåda och brustna hjärtan och leta sig genom den snåriga berättelsen efter knivar. Poetisk men samtidigt driven av handlingar. Att bli förälskad och att återvända.

Med ansiktet djupt i hennes dyna, djupt i hennes dofter i hennes avtryck lär jag mig gråta.

"Upp till ytan" (1972) av Margaret Atwood är en bok jag läste på nytt, efter att ha gillat den otroligt mycket första gången. Orginaltitel är "Surfacing". "Upp till ytan" kallas en feministisk bildningsroman och den handlar om en ung kvinna som återvänder till ön hon vuxit upp på då hon får meddelande om att hennes far försvunnit. Huvudpersonen åker tillsammans med sin pojkvän och två vänner. På ön, på de vilda skogsstigarna och med det brusande havet som fond, kommer undertryckta känslor, minnen och starka viljor upp till ytan. Romanen blir en ärlig, smärtande och viktig berättelse om en pånyttfödelse. En bok jag rekommenderar var och en av er.

Ryggen på sanden, oskyldig som plankton, håret breder ut sig, vajar och flyter i vattnet. Jorden roterar och håller kvar min kropp som den håller kvar månen. Solen dunkar i skyn, röda lågor och strålar skjuter ut från den och sveder bort den falska skepnad som innesluter mig, torrt regn blöter genom mig. Värmer det blodsägg jag bär.

"København" (2004) av Katrine Marie Guldager är en novellsamling jag läste på orginalspråk till en kurs och först inte förstod mig på alls. Efter omläsningar blev den bara bättre och bättre. De korta, avskalade novellerna snårade in sig i varandra och blev en fin helhet som lämnade mig tolkningsutrymme.

"Natten och ljusen" (översatt 2012) av Clemens Meyer är en annan novellsamling som jag trivdes med. Berättelserna om hur utslagna i det tyska samhället tacklar problem fångade mig direkt.

"Den store Gatsby" (1925) av F. Scott Fitzgerald fuskläste jag på svenska, som jag brukar, men gillade starkt. Såg filmen såklart vilket gör att jag minns Gatsby mycket tydligt som en grej från förra året. Gillade hur melankolin varvades med glitter och beskrivningarna var vackra och symboliken gav ett skimmer över det hela. Gatsby som offrar allt för något som redan försvunnit. Så vackert! 

"På kanaanexpressen" (1929) av Hagar Olsson är en finlandssvensk, expressionistisk pärla som tar oss till början av förra seklet i Helsingfors, en stad vid en tid som charmar mig fullständig. Då stadens puls är något helt nytt, då tågets och bilarnas hastighet är något att förundras över och då kärleken är stormande och ungdomen äventyrslysten. Romanen är spräckfylld av citeringsvärda meningar och stycken. En läsvärd författare.

Själens aviatik känner inga hinder när det gäller att genomfara himlar på en sekund.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver?

 

 

Söstra mi är min bokhylla, min skrivmaskin. Mellanrummet där jag möter en syster jag aldrig haft.

Hanna Sofia, 25. Litteraturvetare, frilansare, går författarutbildningen Litterärt skapande. Helsingfors.

hylostal@gmail.com

Portfolio

Nyckelinlägg
favoritböcker 2016
favoritböcker 2015
favoritböcker 2014
favoritböcker 2013
tre bästa böcker
varför söstra mi
börja skriva
till dig som skriver
min åboguide

Kategorier
läst 2017
läst 2016
läst 2015
läst 2014
litterärt skapande
kulturmånad
resväska