För den som sitter i glaskupan är världen själv den onda drömmen.

13.07.2014 kl. 13:57

Sylvia Plaths "Glaskupan" (1974) är en HIMLA bra bok. Handlar om den unga kvinnan Eshter på cirka 60-talet i Amerika. Eshters världsuppfattning skevar och gradvis går det neråt för henne, hon försöker ta sitt liv på olika sätt och hamnar sedan på mentalsjukhus. Hon förflyttas mellan sjukhus och avdelningar och blir utsatt för både oförstående läkare och en läkare som hjälper henne framåt.

Författaren själv tog sitt liv kort efter att hon skrivit romanen vilket gör det hela ännu intressantare. Eshter i boken har också stora kval för att hon upplever att hon inte klarar av att skriva. Det är grymt snyggt hur gränsen mellan verklighet och föreställning skevar i romanen t ex i relationen mellan Joan och Eshter - se citatet ovan. Frågeställningar om samhället finns också invävda i berättelsen, om mannen och kvinnans förhållande, om giftermål, om sexuellt umgänge, att acceptera sin egen homosexualitet, kritik mot kravet på framgång.

En väldigt bra bok med starka stämningar som hänförde mig totalt. Läs den!

 

 

Hanna Sofia, 27. Litteraturvetare, frilansare, skriver och redigerar text. Helsingfors. Bloggar sporadiskt, instagrammar oftare.

Contact: hylostal@gmail.com
Portfolio

 
 

Podcasten Samtal med vänner