Jag ville inte säga någonting, jag ville skriva det som står i boken, just så som det står där.

23.10.2016 kl. 13:44

Jag har läst Det är natten. Författaren och den som skriver (2016) av Karolina Ramqvist. Jag tycker väldigt mycket om boken, på grund av att den känns uppriktig på ett okonstlat sätt samtidigt som den är minimalistisk, genomarbetad och full av utsökta formuleringar. Jag tänker mig att Ramqvist lyckas fånga det paradoxala, både det stora och det lilla, det självupptagna och det självutplånande, som innebär att skapa med ord och att göra texten offentlig.

Läsare tycker om böcker om att skriva just kanske för att många läsande personer har en dröm om att skapa själv. Dessutom finns det många skrivande personer som finner trygghet i att veta att man inte är ensam med allt ältande: en pendelrörelse mellan att försvinna in i textvärlden och att dyka upp ur den, i vardagen och i den sociala omvärlden. Det ligger något så allvarsamt men samtidigt skuldfyllt över skrivande. Eftersom författare som skriver böcker sysslar med just författande är det rätt så naturligt att böckerna de skriver ofta innehåller tankar om skrivande, antingen mer explicit (så som här) eller mer dolt.

Jag tror att många skrivande grubblar oerhört mycket över verksamheten att skriva. Det är klart det är så, eftersom skrivandet tar upp så mycket rum i livet. Karolina Ramqvists bok påminner på många sätt om Att skriva av Marguerite Duras, som är en av mina bästaste böcker i hyllan. Jag tror att Det är natten med tiden kommer att bli en lika stor favorit. Läs boken om du tänker på att skriva, eller om du vill reflektera över författarrollen.

 

 

Hanna Sofia, 27. Litteraturvetare, frilansare, skriver och redigerar text. Helsingfors. Bloggar sporadiskt, instagrammar oftare.

Contact: hylostal@gmail.com
Portfolio

 
 

Podcasten Samtal med vänner