Kan en barnkammare fortfarande vara en barnkammare, när det som bor där inte längre är ett barn men ett djur eller en gröda eller någonting helt annat.

Publicerad 18.06.2017 kl. 14:30

Den här veckan har jag flyttat en släpvagn full med saker till Tölö, gått på en vansinnigt fin inflyttningsfest i Puolalaparken, ätit lunch i solen, skurat ingrodda fläckar, gråtit på spårvagnen och grillat i Leninparken. Men jag har även läst den prosalyriska boken Natten som föregick denna dag (2017) av Johanne Lykke Holm, som jag tyckte väldigt mycket om!

Jag lånade boken av Ylva den dagen hon fyllde 28 och vi överraskade henne med en fest. Ylva hade träffat författaren och kunde berätta att meningarna är uppbyggda efter en mycket medveten struktur och rytm. Det förklarade en del om verket som jag kände under läsningen eftersom jag tyckte språket var otroligt väl sammanhållet och tätt komponerat. Det kändes som om varje ord var genomtänkt och föll sig som det mest naturliga, mest flytande. Upprepningar var också viktigt för berättandet, vilket fick mig att tänka på Monika Fagerholm. Natten som föregick denna dag har ett behagligt och lättillgängligt språk.

Nu lånar jag Ylvas tankar lite, men hon sa att verket på sätt och vis kändes som en regelbok för hur gurlesk görs inklusive alla komponenter: flickkroppen, hår, det äckliga/makabra, djuriskhet, frukter. Jag kan hålla med på den punkten, eftersom gurlesk kanske är det ord som beskriver boken allra bäst.

Boken handlar om ett år då jagberättaren är 13 år gammal. Hon speglar sig i sin syster Cosima (som är ett grekiskt namn med betydelsen "order, decency" vilket förklarar en hel del), mamman som delar med sig av minnen från sin egen uppväxt/som frånvarar och liknas vid en död, och hästen Elektra som jagpersonen tycker mycket om men är tvungen att skiljas från. Huvudtemat är att skaka av sig barndomen och gå in i nån sorts vuxenhet. Ett brännande, mycket relaterbart tema.

Jag tänkte även på Matilda Södergrans dikter i Hon drar ådrorna ur som jag läst för ganska länge sen, och genom temat flickskap även Handbok att bära till en dräkt. Drömmar används som öppningar i texten, och jag tyckte om den tolkningsfrihet som konstruerades kring det som skedde. Samtidigt som Cosima var jagberättarens syster tänkte jag att hon var en del av jagberättaren själv, och stundvis tänkte jag på att mamman var en sorts framtida vuxenversion av jaget osv. När jag läser fantiserar jag fritt kring sådana möjligheter, och skjuter inte ner dem i efterhand fastän det framgår att det uppenbarligen inte är logiskt möjligt. För jag tänker att allt är möjligt för en liten stund i litteraturen, och om jag tänker nåt är det viktigt, och skapar nya vägar att ta i texten.

Natten som föregick denna dag får en mycket varm rekommendation av mig. Läs den om du njuter av formuleringar och tycker flickskap är ett viktigt tema! Nu ska jag packa en korg med picknick och gå ut i det halvsoliga vädret för att njuta av söndagen!

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 5 med bokstäver:

 

 

Söstra mi är min bokhylla, min skrivmaskin. Mellanrummet där jag möter en syster jag aldrig haft.

Hanna Sofia, 25. Litteraturvetare, frilansare, går författarutbildningen Litterärt skapande. Helsingfors.

hylostal@gmail.com

Portfolio

Nyckelinlägg
favoritböcker 2016
favoritböcker 2015
favoritböcker 2014
favoritböcker 2013
tre bästa böcker
varför söstra mi
börja skriva
till dig som skriver
min åboguide

Kategorier
läst 2017
läst 2016
läst 2015
läst 2014
litterärt skapande
kulturmånad
resväska