I feel like the word shatter. I want to be with someone.

Publicerad 17.07.2017 kl. 16:25

Eventuellt den bästa bok jag läst i år? The Handmaid's Tale (1985) av Margaret Atwood! Läste ut denna roman på hemvägen från Pori Jazz (also: en så bra helg med camping och att dansa till funky tunes, åk dit om du kan nästa år och det råkar va lika imponerande line up som i år). 

Samtliga stycken i The Handmaid's Tale är så vackra. Jag älskar Atwoods sätt att skriva och berätta. Vanligtvis är jag inte ett stort fan av dystopier men det här är definitivt läsvärt. USA har blivit ett mycket religiöst Gilead där alla personer är indelade i klasser och särskilt kvinnor är förtryckta. Personerna har fråntagits sina namn och rättigheter, och det finns så kallade Eyes som övervakar alla.

Berättaren är en tjänarinna vars enda uppgift är att befruktas och föda barn åt en Commander och hans fru. Hon sitter på sitt rum, har fråntagits sin familj och blir våldtagen i en ceremoni en gång i månaden när hon har ägglossning. Det allra sjukaste är att detta dystopiska samhälle inte verkar helt otänkbart, utan tvärtom framstår som väldigt realistiskt.

Jag känner väldigt starkt för berättaren, som i mina tankar får rösten av berättaren i HBOs tv serie som är aktuell nu. Jag gjorde misstaget att se halva serien innan jag började läsa. Serien följer långt romanens handling vilket gör att läsupplevelsen inte fick ett lika stakt driv då jag redan visste vad som skulle hända. Jag uppskattar dock att serien har samma "ton" som boken, att berättaren nästan direkt citerar Atwoods berättelse. Förhoppningsvis får jag chansen att se de sista avsnitten av serien snart, så kan jag berätta vad jag tyckte sen.

Jag är väldigt glad att jag läst The Handmaid's Tale. Boken väcker tankar om frihet och frihetens betydelse, samt makthierarkier och potentiella samhällen. Hur människan är förmögen att vänja sig vid nästan vad som helst. Hur mycket lycka det finns i väldigt små saker och hur mycket närhet betyder för en kropp. En feministisk agenda och tanken om systerskap är starkt närvarande men även konkurrens inom den kretsen skildras. Det är relevant att ifrågasätta samhällsordningen. Atwood framställer inte heller åttiotalets verkliga samhälle som någon utopi.  

Romanen avslutas öppet, det är möjligt att förutspå flera avslut för tjänarinnan som berättar berättelsen. Samtidigt som det öppna slutet är provocerande tycker jag om det - på det här viset får jag själv tänka hur jag vill att boken slutar och mina tankar dröjer kvar vid alternativa scenarion. Jag vill tro det allra bästa men samtidigt önskar jag att jag fått höra det av Atwood, annars vet jag ju inget med säkerhet.

Jag tänker också att The Handmaid's Tale kan vara en berättelse om någon som känner sig instängd. Som sitter och skriver och känner sig fjättrad av någon orsak, som har förlorat en avgörande bit av sin identitet. Hur som haver. The Handmaid's Tale. Ta dig tid för den i sommar!

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 8 med bokstäver?

 

 

Söstra mi är min bokhylla, min skrivmaskin. Mellanrummet där jag möter en syster jag aldrig haft.

Hanna Sofia, 25. Litteraturvetare, frilansare, går författarutbildningen Litterärt skapande. Helsingfors.

hylostal@gmail.com

Portfolio

Nyckelinlägg
favoritböcker 2016
favoritböcker 2015
favoritböcker 2014
favoritböcker 2013
tre bästa böcker
varför söstra mi
börja skriva
till dig som skriver
min åboguide

Kategorier
läst 2017
läst 2016
läst 2015
läst 2014
litterärt skapande
kulturmånad
resväska