Här inleder Åbokklubben hösten

Publicerad 20.09.2017 kl. 09:30

Åbokklubben har startat hösten med femstjärnig dystopi, spansk ångest och kärlek liksom. Först ut en THE HANDMAIDS TALE av Margaret Atwood som vi älskade och som fick fem av fem guldglimmande stjärnor i betyg. Så här skrev vi på Instagram:

"Vi pratade växelvis om boken och serien och förväxlade dem med varandra, vi förundrades över hur dystopin från -85 kan kännas så dagsaktuell. Hur lätt det är att kuva människor o inordna dem i ett nytt system. Vi fick hjälpa varann att minnas vissa faktan som blivit lite oklara: som hur många år Gilead funnits innan berättelsens nu.
Vi talade om Atwoods författarskap som är värt ett Nobelpris och tyckte hennes språk var smidigt och lättillgängligt, samt att bokens långsamma tempo väl motsvarade den stämning som rådde också för berättaren. Vi tyckte mycket om tonen och att man glimtvis fick veta mera. Vi tyckte inte om epilogen men älskade/hatade det öppna slutet. Och hade varierande inställning till Nick.
Våra tankar gick till surrogatmödraskap, adoption och rätten till barn och vikten vid att äga sin egen kropp!"

Skalan för våra stjärnor kan du läsa mer om i ett tidigare inlägg.

Därefter läste vi VAD HETER ÅNGEST PÅ SPANSKA? av bloggdrottningen Michaela von Kügelgen. Det känns som om some svämmat över av denna bok så vi ville också vara med.

Vi hade en hetsig diskussion om och kring boken. Om huvudpersonens gränslöshet och genrerna den tangerar: chiclit, harlequinn, ungdomsbok, erotik. Prestationsångesten som tema är nåt som jag tycker finlandssvenska debutanter varit bra på att gestalta på 00-talet.

Rebecca från bokklubben har skrivit en omsorgsfull recension på sin blogg, läs mera där!

Till näst blir det KÄRLEK LIKSOM (som jag bloggat om i våras: Rakkaus niinku) av Johannes Ekholm. Jag gillar den här romanen starkt: överlag känns boken fräsch, som nåt jag aldrig tidigare läst, vilket är det bästa betyget. Huvudpersonen Joona är en trettioårig man som "stagnerat" och försöker finna sig i det, och som borrar in i sig själv och personerna i sin närhet genom att spela in deras samtal. Han känns äkta på ett avskalat och enerverande sätt.

Av nån orsak gav boken mig större förståelse för vissa unga män i min närhet. Den tampas med frågor som lönearbete, maskulinitet och generationsklyftor. Såklart också: kärlek och vad är meningen med livet egentligen? Strukturmässigt är boken spännande eftersom den är skriven på dialog, lite som ett teatermanus.

Ikväll ska jag se Johannes Ekholm med Ulla Donner på Nickenscenen när det är Nu imorron: Generation Y och den förlorade vuxenheten. Kanske vi ses där? Nu? Imorron?

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 7 med bokstäver?

 

 

Söstra mi är min bokhylla, min skrivmaskin. Mellanrummet där jag möter en syster jag aldrig haft.

Hanna Sofia, 25. Litteraturvetare, frilansare, går författarutbildningen Litterärt skapande. Helsingfors.

hylostal@gmail.com

Portfolio

Nyckelinlägg
favoritböcker 2016
favoritböcker 2015
favoritböcker 2014
favoritböcker 2013
tre bästa böcker
varför söstra mi
börja skriva
till dig som skriver
min åboguide

Kategorier
läst 2017
läst 2016
läst 2015
läst 2014
litterärt skapande
kulturmånad
resväska