Försöker vara kritiker

Publicerad 25.09.2017 kl. 09:52

Den senaste veckan har jag tänkt ovanligt mycket på kulturkritiken i Svenskfinland. Jag har också varit ovanligt lat med att skriva på mitt eget skönlitterära projekt.

Vem vågar vara kritiker i Svenskfinland? Lyssna på radiodebatt som följd av Otto Ekmans recension av pjäs på Lilla teatern (Ni stryker medhårs, Lillan). Tidigare i höst har Johanna Holmström skrivit om kulturkitiken här: Konstkritik som ger huvudvärk.

Det känns skakigt att vara i början av en bana som kritiker, det vet jag av personlig erfarenhet och av många bekanta jag talat med. Det handlar om ekonomiska förhållanden som är urusla men också om hur otroligt litet Svenskfinland är. Det är troligt att du som recensent har en koppling till eller i framtiden kommer att möta den vars verk du recenserar.  

Dessutom tycks åsikterna vara delade kring vad en recension egentligen borde vara. Recensioner ska inte sälja verket, men ändå är särskilt teaterbranschen beroende av att recensioner gör det.

I lördags var jag på en fest för att fira tidskriften Kritiker. Nu bläddrar jag i det finfina fyrtiofjärde numret av tidskriften, med matta blad och omslag av Karin Hald. Hennes bilder är faschinerande, mönstren för tankarna till massproduktion, tidningstryck och kassetter. Jag läste nyss en artikel av Ulrika Nielsen om Catharina Gripenbergs författarskap och till näst ska jag läsa en essä om skrivande av Ann-Marie Tung Hermelin.

Annars tänkte jag tipsa om poesiplattformen Örnen och kråkan där det hittas nytt content varje onsdag, som sedan byts ut nästa onsdag. Just nu ligger där en recension av diktsamlingar som skrivits av två författare, och recensionen finns också som ljudfil vilket är ett trevligt format. I arkivet finns också tidigare recensioner tillgängliga. Ofta liknar recensionerna på Örnen och kråkan essäer, och är därmed rymliga och tankeväckande.

På tal om content känner jag mig villrådig gällande den här bloggen. Jag vet inte riktigt för vem eller varför jag skriver, förutom för min egen skull (som dokumentation och för att formulera tankar). Så jag undrar om jag borde förnya konceptet på något sätt, men vi får se.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver?

 

 

Söstra mi är min bokhylla, min skrivmaskin. Mellanrummet där jag möter en syster jag aldrig haft.

Hanna Sofia, 25. Litteraturvetare, frilansare, går författarutbildningen Litterärt skapande. Helsingfors.

hylostal@gmail.com

Portfolio

Nyckelinlägg
favoritböcker 2016
favoritböcker 2015
favoritböcker 2014
favoritböcker 2013
tre bästa böcker
varför söstra mi
börja skriva
till dig som skriver
min åboguide

Kategorier
läst 2017
läst 2016
läst 2015
läst 2014
litterärt skapande
kulturmånad
resväska