Septemberkultur: AVA, Kupa & Mästaren och Margarita på teater Viirus.

Publicerad 04.10.2017 kl. 11:30

Film
Jag såg två mycket sevärda filmer: AVA av Léa Mysius och Oscarvinnaren Moonlight som jag velat se väldigt länge. Jag gillade båda filmerna starkt. Moonlight är fulländad och berörande, som ni vet.

AVA är Mysius första film och den handlar om sexuellt uppvaknande och kroppslighet, och jag tyckte det unga perspektivet fångats så himla bra. Jag kände igen mig i Ava och filmen imponerade också med snygga bilder, som t.ex öppningsscenen på en simstrand som är tagen ur en enda kameravinkel, där det myllrar av personer och skeenden. Om Ava var en bok kunde den vara Kupa av Marie Norin, alltså ingå i min bästa, märkliga kategori. 

Enda minus med AVA var att filmen i andra halvan inte riktigt var lika väl sammanhållen, vilket gjorde att säcken inte knöts ihop så bra, och hela paketet då blev lite si och så. Jag kan inte minnas hur filmen slutade. Om jag hade fått bestämma hade filmen nog slutat vid en euforisk dansscen i öknen, till låten Sabali av Amadou & Miriam. Jag letade alltså också upp några låtar ur filmens soundtrack och började lyssna på dem, eftersom jag fortfarande vill dröja kvar i filmens värld.. Lyssna också på Passacaglia della vita av Rosemary Standley & Dom La Nena.

AVA såg jag på Korjaamo Kino under filmfestivalen Rakkautta ja anarkiaa, som jag tyvärr vaknade upp sjukt sent till. Om jag hållit lite mera koll hade jag också passat på att se Cannes 2017 vinnare The Square av Ruben Östlund, samt kanske Sami blood av Amanda Kernell. Men förhoppningsvis hinner jag se dem snart istället.

Litteratur
Kupa av Marie Norin ♡
Besk brygd av Mirjam Tuominen
Vad heter ångest på spanska? av Michaela von Kügelgen
Fågeltanken av Sinéad Obrey

Teater
Gå och se Mästaren och Margarita på teater Viirus! Jag är lite partisk eftersom jag sett delar av pjäsen redan upprepande gånger då jag börjar jobba där som värd under föreställningar. Men den här föreställningen i regi av Egill Pálsson tog mig med storm från början. Skådespelar gör Maria Ahlroth, Martin Bahne, Robert Enckell, Minna Haapkylä, Iida Kuningas, Oskar Pöysti och Tobias Zilliacus.

Det är flera år sedan jag läste Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov men genom pjäsen återvänder allting till mig: jag tycker verkligen de lyckas med att göra den ryska kultromanen rättvisa men samtidigt tolka på ett helt nytt sätt. Scenografiskt och musikaliskt är helheten svindlande: jag älskar att musiken görs på scenen (under ledning av Ville Kebrell), integreras i föreställningen och hur skådespelarna leker med mikrofoner och assisterar varann. En cementblandare blir en spårvagn och en borr blir en spruta. På kvällarna efter föreställningen är det svårt att sluta tänka på de ryska namnen som ropas under föreställningen: Bosja, Stiopa, Korovjev. För att inte tala om professor Woland..

De mest påtagliga känslorna är creepy, skratt och mörk eufori. Stundvis är närheten till Twin Peaks stor (genom musiken och särskilt vid ett tillfälle då Tobias Zilliacus dansar). Då jag ser Mästaren och Margarita på nytt upptäcker jag alltid nya detaljer och jag tycker det nästan är orättvist att inte alla gäster får se den flera gånger. Lyckans mig som får se pjäsen ännu x antal gånger den här hösten.

Utställningar & upplevelser
Jag gick på Kritikerafton med Kritiker, två stycken Viirusfester på Busholmen samt releasefest för Människohundarna i Åbo samt Själarnas ö på Lappvikens sjukhus. Poesiläsningarna under Kritikerafton var så fina, av Matilda Södergran och Catharina Gripenberg t.ex.

På litteraturscenen Nu imorron på Svenska teaterns Nicken-scen såg jag ett samtal mellan Johannes Ekholm och Ulla Donner, om generation y och den förlorade vuxenheten. När jag gick dit tänkte jag att det kanske var onödigt eftersom jag har läst båda verken och tänkt så mycket på dem. Men jag hade fel, deras samtal var givande, både Ekholm och Donner är så väldigt skarpa men också down to earth på ett sympatiskt sätt. Det går helt klart att se hur Spleenish och Kärlek liksom går i dialog med varann. Nånting som lyfte helheten var Johanna Dikert som fungerade som intervjuare. Bra grej med Nu imorron.

I Viirus foajé finns just nu utställningen Viirus 30 som sammanfattar Viirus alla produktioner och de händelser som ägt rum vid samma tider. Utställningen är kurerad av Janne Strang, och är ett fint exempel på hur journalistik kan integreras i konst. Därtill gick jag till Musikhuset där Eetu och hans fotoklass från Helsinki Design School hade en gemensam examensutställning på temat Hemligheter.

Serier & teve
Vi ser fortfarande på Six feet under vars tredje säsong var betydligt starkare än säsong två. Jag gillar familjen Fisher så mycket. Dessutom såg jag på serien 13 reasons why på Netflix, som egentligen är helt för ytlig och amerikansk för mig. Men jag tycker om highschoolmiljöer, och så är temat självmord triggande och spännande. Nåt jag tycker är väldigt konstigt är hur serien inte alls lyckas få mig att Känna för huvudpersonen Hannah som har tagit sitt liv. Hon känns väldigt frånvarande och jag skulle så mycket hellre komma nära henne. Det är ju hennes öde som är det centrala i serien. Dessutom tycker jag serien ägnar för mycket tid åt bilder på Clays ansikte eller scener där Clay bara promenerar runt och ingenting egentligen händer.

Musik
Några låtar jag lagt till på min playlist i september.

Podcast & radio
Jag har börjat lyssna på den litteraturvetenskapliga Harry Potter-podcasten Witch, Please som Kaneli tipsade mig om. Jag tycker verkligen om Witch, Please! Ofta när jag lyssnar på bokpoddar saknar jag fördjupning och Witch, Please är bra just eftersom den går in på djupet och tolkar och analyserar mer. Lyssna från början där de i varje avsnitt talar om turvis en bok och en film, från första boken fram till sista filmen. Om jag hade en bokpodd skulle mitt mål vara att göra som Witch, Please. Det känns också som att läsa Harry Potter-serien på nytt då jag lyssnar på podden, ibland har jag lust att delta i diskussionen eftersom de har helt FEL eller inte minns någon fakta. Men oftast håller jag med dem och tycker de breddar min syn på Harry Potter-världen.

Dessutom är Yles litteraturdpodd Hietanen och Henrikson tillbaka efter sommaren och jag har också lyssnat på radioteatern "... And nobody else but you" av Viirus och Radioteatern på Yle. Bra sällskap på bussen.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 5 med bokstäver?

 

 

Söstra mi är min bokhylla, min skrivmaskin. Mellanrummet där jag möter en syster jag aldrig haft.

Hanna Sofia, 25. Litteraturvetare, frilansare, går författarutbildningen Litterärt skapande. Helsingfors.

hylostal@gmail.com

Portfolio

Nyckelinlägg
favoritböcker 2016
favoritböcker 2015
favoritböcker 2014
favoritböcker 2013
tre bästa böcker
varför söstra mi
börja skriva
till dig som skriver
min åboguide

Kategorier
läst 2017
läst 2016
läst 2015
läst 2014
litterärt skapande
kulturmånad
resväska