Internationella flickdagen och Systrar i jeans

Publicerad 11.10.2017 kl. 15:00

Det är internationella flickdagen idag och jag har läst om Systrar i jeans: fjärde sommaren av Ann Brashares som jag senast läste för tio år sedan. Då var jag femton år gammal och hade följt systrarna sedan jag var tio. Jag funderar på hur flickorna skildras och undrar om boken håller för en ung läsare 2017?

Jag minns knappt vem jag var då jag läste den här boken sist och det är nästan omöjligt att minnas hur jag tänkte då. Jag tänker kanske att bokserien är ultimat för en lite yngre läsare än femton, så jag tror jag kanske kände att sista delarna inte tilltalade mig lika mycket som de första. 

Systrar i jeans handlar om ett par magiska jeans som passar exakt lika bra på bästa vännerna Bridget, Carmen, Tibby och Lena. Det är otroligt att det gör det, eftersom de inte alls har lika kroppsbyggnad. Ändå måste Carmen tappa vikt i början av fjärde sommaren för att hon är rädd för att inte passa i jeansen. Om jeansen var magiska skulle det verkligen inte spela nån roll.

Kroppsfixeringen och skildringen av skönhet i Systrar i jeans är inte helt okej - men jag tänker samtidigt att övervikten här används som en markör för hur obekväm hon är i sin kropp - inte för att det heller känns okej. Är det inte sjukt att målet är att alla fyra flickor måste passa i samma jeans? Ok jag förstår att jeansen är magiska men ändå. Varför skulle målet vara att alla hade samma jeans? Jag förstår att det hänger ihop med gruppbeteende och samhörighetskänslor men ändå.

Under somrarna skickar huvudpersonerna jeansen mellan varandra för att klara sig på skilda håll. I fjärde boken börjar tiden med jeansen att tat slut och jeansen börjar symbolisera en viss tidsperiod då de utvecklat sina identiteter på egen hand men också med stöd från varandra.

Det bästa med Systrar i jeans är de fyra tjejernas vänskap. När jag läser idag slår det mig att vänskapen är utopisk, nästan för bra för att vara sann. De är jämlikar. De är medvetna om varandras olikheter och de håller varandras ryggar. De litar på varann på ett väldigt fint sätt.

En stor del av intrigen kretsar kring pojkar och pojkvänner. Nu minns jag inte de första böckerna så bra men i del fyra är tjejerna 18-19 år gamla. De lever unga vuxna kvinnors liv men deras tankevärldar är inte så utvecklade, därför passar böckerna för yngre läsare. Jag slås av vilket viktigt tema oskuld är. Att mista oskulden skildras som något omvälvande för både Lena och Tibby. Hela begreppet "oskuld" och att "förlora" den känns ganska avlägset? Är övergången från oskuld till icke-oskuld verkligen ett så markerat steg, är det inte mer nån sorts gränsland?

Romanen innehåller laddning mellan kroppar och begär, vilket kan hända att är en av orsaken att bokserien blev så populär då det begav sig. Också unga tjejer är sexuella varelser och det är viktigt att skildra sexet rättvist och lagom sexigt. Det tycker jag Ann Brashares lyckas bra med, tjejerna själva är genomgående i blickfånget och ingen av dem blir beskyllda för att vara för pryda eller för generösa. Brashares spelar mycket med små detaljer: att en speciell sorts blick kan kännas så väldigt starkt.

Gällande representation i romanen tyckte jag frågan om att va färgad eller inte kom fram på ett väldigt diplomatiskt sätt. Berättaren nämner inte hudfärg eller etnicitet (förutom då det gäller Lena som är en "grekisk oskuld" vilket är stereotypiskt och fånigt), utom en gång då Lena och Carmen chattar med varann. Då får vi veta att Leo (som Lena dejtar) liksom Carmen är färgad, och det är Carmen som för diskussionen och poängterar att hon har rätt att göra det pga sitt eget utgångsläge.

Då det gäller representation har litteraturen och konsten om flickgrupper utvecklats sedan Systrar i jeans. Representation är kanske kännetecknet för 10-talet, och det saknas både sexuella minoriteter och ett smartare klass-, kropp- och genustänk i Brashares berättelse. Jag kan tänka mig att Systrar i jeans fortfarande blir läst av av flickor i slutet av lågstadiet. Då hoppas jag de minns skillnaden på att vara nitton och att vara tretton år gammal. Minns du Systrar i jeans? Vad tyckte du om bokserien?

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 2 med bokstäver?
Åh, jag ÄLSKADE systrar i jeans and I still kinda do. Läste böckerna mycket senare än vad det är tänkt, va nog 20 om inte äldre, men jag slukade dem. Nu är det så längesen att jag inte vågar uttala mig så mkt på detaljnivå men minns att jag grät mycket och tyckte så mycket om alla fyra huvudkaraktärerna. Borde kanske läsa om dem., men risken är att jag bara skulle bli besviken.
Ellen11.10.17 kl. 21:28
Åh nu känner jag mig helt weird som rekommenderar boken till personer under högstadieålder : ''' ) det är konstigt för jag har så svårt att tänka att det är en ungdomsbok - kanske för att den ändå är så annorlunda alla ung vuxen-böcker jag läst de senaste åren. jag förknippar boken med att vara tolv/tretton. men jag fick faktiskt lite tårar i ögonen nu då jag läste om!! och nånstans mot slutet av boken så sög den till mig riktigt på allvar, så som jag minns att serien gjorde när jag läste den första gången, och det är en så skör, fin punkt att få vara där i läsningen.
11.10.17 22:59

 

 

Söstra mi är min bokhylla, min skrivmaskin. Mellanrummet där jag möter en syster jag aldrig haft.

Hanna Sofia, 25. Litteraturvetare, frilansare, går författarutbildningen Litterärt skapande. Helsingfors.

hylostal@gmail.com

Portfolio

Nyckelinlägg
favoritböcker 2016
favoritböcker 2015
favoritböcker 2014
favoritböcker 2013
tre bästa böcker
varför söstra mi
börja skriva
till dig som skriver
min åboguide

Kategorier
läst 2017
läst 2016
läst 2015
läst 2014
litterärt skapande
kulturmånad
resväska