För dig som missade Helsingfors bokmässa

29.10.2017 kl. 22:24

Typiskt mig att sitta framför datorn och processa helgen som gått i stället för att varva ner. Fast vänta. Det kanske är så jag måsta varva ner - jag måste känna att jag är helt färdig, och sedan långsamt kunna komma till ro.

Jag har jobbat fyra dagar på Helsingfors bokmässa / hfrsbokmassa med social media. Jag har haft fria händer, minglat, lärt känna, blivit dissad, fått komplimanger, skämt ut mig, överträffat mig själv.

Det knäppaste är väl att jag plockat upp min systemkamera och även klippt ihop filmer, en av dem heter Jakten på den snyggaste boken i Svenskfinland. Resultatet i jakten blev Vad heter ångest på spanska? med omslag av Linn Henrichson, kul.

Jag träffade Bim Eriksson idag och smalt av hennes och Ulla Donners prat om feminism och mental ohälsa i serieromaner, med moderator Madeleine Forsén för Astra. Jag uppskattade också att försvinna in i poesiuppläsningarna, helt koppla bort den resterande omvärlden för några minuter.

Bokmässan är som en bubbla av möten, samförstånd, intressekonflikter och intressanta scenprogram. Allt det här spelar inte så stor roll längre. Men jag tänkte tipsa om några sammanfattningar av samtal jag gjorde under helgen. Trettio minuters samtal ompaketerat till några stycken text.

Novellen 2.0 på Tottiscenen med teamet Posterstories under ledning av Mathias Rosenlund. Hur ser litteraturens framtid ut? Novellen har potential men har hamnat i skymundan.

Kritiken i kris. Det har stormat kring kritiken i Svenskfinland den senaste tiden, vad har kritikerna själva att säga om saken? Kritikern har aldrig varit en medieälskling och idag är det viktigt att skilja på professionell kritik och tipsande eller marknadsföring av böcker.

På terapisoffan: Starka kvinnor på gränsen till sammanbrott. Psykoterapeuten Katarina Fagerström frågar Ann-Luise Bertell och Johanna Holmström hur de lyckas komma så nära de utsatta kvinnorna de gestaltar i sina romaner Vänd om min längtan och Själarnas ö som båda utspelas i historisk tid.

Fyra av de nominerade till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris skriver om svåra ämnen. Hur kommer det sig att de velat skriva om stora teman som förlust, kärlek, död, identitet, sexualitet och självmord? Och varför skriver de i genren för unga?

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 9 med bokstäver:

 

 

Hanna Sofia, 26. Litteraturvetare, frilansare, skriver och redigerar text. Helsingfors. Bloggar sporadiskt, instagrammar oftare.

Contact: hylostal@gmail.com

Portfolio