Bildbetonad blädderbok om rapartisten Silvana Imam

02.05.2018 kl. 21:39

Liksom resten av artisten Silvana Imam – hennes uppenbarelse, hennes offentliga uttalanden och hennes politiska raplyrik – är boken Silvana (2018) ett statement: “Mamma jag ska bli legend här innan jag dör.” Imam har åtnjutit stora framgångar de senaste åren, och hon har blivit ett ansikte för feminism med intersektionell medvetenhet.

Förordet av journalisten och kritikern Ida Therén understryker att Silvana bjuder in läsaren i Imams universum där ingen ska be om ursäkt för den hon är: “Hon såg homofoberna och rasisterna som tyckte att hennes normaltillstånd var fel. Hon gav inte upp utan skapade istället en alternativ värld, med egna regler och principer. Ett eget rum där hon är norm och dit hon kan bjuda in andra.”

Silvana är ett självporträtt. Boken väger flera kilo, på framsidan glänser en lackerad bild av artisten, hennes förnamn upprepas över framsidan, och bläddrar man snabbt mellan bladen är intrycket lika kompromisslöst. Fartfyllda helsidesuppslag med fotografier från spelningar varvas med anteckningar ur en skrivbok, barndomsfoton, lyrics och utvalda strofer som präntas in på en sida i stor font. Imams devis “regnbågsfärger över Sverige” materialiseras genom färggranna mellanblad.

Uppelvelsen av Silvana är visuell snarare än textfokuserad, bortsett från den hårda pärmen kunde boken vara ett kollageaktigt magazine. Styrkan utgörs av de högkvalitativa fotografierna som jag betraktar med omsorg i jakt på det som inte står skrivet i texten. Det lyckade grafiska arbetet signeras Johanna Burai, som bland annat ligger bakom det uppmärksammade projektet “World White Web”, som belyser faktum att internet domineras av en vit blick.

Målgruppen är Imams fanbas. Då jag läser boken med kritikerblick måste jag ställa min beundran för henne åt sidan. Konsekvensen är att jag lämnas otillfredsställd, och upplever att jag inte får nya perspektiv på artisten. Bildfokuseringen lämnar mig suktande efter mer personligt hållen text, som en inkörsport i artistens tankevärld.

Å andra sidan är det lyriken som erbjuder textdjupet. I verket förekommer ungefär hälften av Imams lyrik, från genombrottet “IMAM COBAIN” till “Väck Mig När Ni Vaknat”, som är det sista spåret på albumet Naturkraft (2016). I “IMAM COBAIN” finner Imam sitt uppkäftiga språk, som vibrerar av uppror, medan “Väck Mig När Ni Vaknat” visar att det inte finns ett lyckligt slut, att en stor del av människorna lever i förnekelse, alltså sover.

Imam sopar rent på alla arenor där hon spelar. Årets artist på Grammisgalan 2015 och Silvana – väck mig när ni vaknat (2017) belönades med en Guldbagge för bästa dokumentärfilm. Silvana är en bok som kommer ligga framme länge på mitt soffbord, men den bestsäljande biografin om Silvana Imam får vi ännu vänta på.

Publiceras i Forum 4/2018.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 6 med bokstäver:

 

 

Hanna Sofia, 26. Litteraturvetare, frilansare, skriver och redigerar text. Helsingfors. Bloggar sporadiskt, instagrammar oftare.

Contact: hylostal@gmail.com

Portfolio