Dagbok i början av juli.

08.07.2018 kl. 23:31

Är jag en bluff
bluff 
är jag
en bluff, tänkte jag idag när jag sprang på den smala stigen som löper i yttre kanten av Fölisön. Och följande tanke: självupptagenheten ger mig onda ilande stötar genom huvudet, om det fortsätter så här, kommer jag att gå under.

Den största delen av tiden lever jag i marginalerna kring andra skribenters berättelser, och jag känner mig till nytta, jag känner mig skärpt och uppmärksam på ett sätt som jag sällan gjort. Det är bara interaktionen med andra människor som stundvis ger mig hårdkokta mardrömmar, jag ältar lite och lite mer, trasslar in mig. Texterna är trygga, de är fulla av motstånd, det finns alltid mera att utforska och bredda, det finns medgörliga stunder.

Under en kväll kan jag pendla från eufori till melankoli. Jag kan först betrakta omvärlden med en vaken och passionerad blick, ligga på bergsklacken och känna de tunga vågornas kluckande. Sedan fort som bara den halka in i meningslösheten. Räta på ryggen, sitta i en helt annan park. Inse att allting varit ett luftslott, en fantasi som jag omöjligt kan ta i. Vem är jag, och varför är jag, överhuvudtaget, om jag kan inbegripa alla motsägelser?

Någonstans mellan varven har jag avvänjt mig från att skrapa mitt hårbotten. Jag knarkar människor och texter, springer då och då, festar, susar genom sommaren på hög växel. Tillvaron får mig att tänka: det här är den första sommaren på detta sätt, samtidigt kanske det är den sista. Låt mig dröja kvar i de ljusa nätterna.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 4 med bokstäver:

 

 

Hanna Sofia, 26. Litteraturvetare, frilansare, skriver och redigerar text. Helsingfors. Bloggar sporadiskt, instagrammar oftare.

Contact: hylostal@gmail.com

Portfolio