Den sista augusti.

31.08.2018 kl. 23:52

Imorgon börjar hösten. Jag sätter tänderna i ett surt äppel plockat rakt ur trädet. Att promenera genom morgonrusningen, luften är lätt efter nattens svalka. Det här är inget dokument över en tid som flytt. I fönstret har jag ställt en saltstenslampa som jag fick av min bror då jag var liten. Vid den tidpunkten skämdes jag och vägrade använda lampan, numera tycker jag den påminner lagom mycket om ett thaimassage-fönster.

Min gamla dator flämtar som om den är överansträngd, jag är ensam hemma, jag kämpar för att inte längta bort. Längta till människor, att vara bland andra mänskors samtal, inte ens delta utan sitta vid sidan av och följa med. Förra veckan insåg jag att jag nästan aldrig var ensam i barndomen eftersom jag alltid lekte med min bror. Vandrar mina tankar alltid enligt samma mönster, cirklar, associationer följer på varann?

Tankeövningen är att genomskåda sina egna föreställningar redan vid den tidpunkt då de framträder. Snoppa av tankarna som man kan snoppa av en blomma från sin stam. Chop chop, tyst med dig bara - allting är övergående. Smärtan, skönheten, allt är övergående. Imorgon är det inte lika, eller nästa vecka är det inte lika. Det finns nästan inget som är beständigt. Inte det kompakta nattmörkret, inte gatlyktorna, inte vagnarna som skramlar förbi med ojämn regelbundenhet. Kaxigheten är falsk, liksom osäkerheten. 

Idag sa han: jag tror alla är lika, jag frågade varför, efter en kort stunds paus sa jag: kanske allt handlar om hur man uttrycker sig, och temperament kanske. Men i grund och botten, reaktionerna är bekanta, fyllde han i. Människor känner igen sig i varann. Nattliga gräl, utbrott av desperation och osäkerhet. Maktkonstellationer, vem får säga vad och varför, vem får uttrycka vad och på vems bekostnad.

Ansikten, när vi var på promenad senast tänkte jag att alla ansikten ser lika ut. Det handlar om att vi tränat hela livet på att urskilja ansiktsdrag och särskilja människor från varann. Människors ansikten liknar i stort sett varandra väldigt mycket, det finns bara vissa variationer. Och även variationerna är förväntade, ingår i det här mönstret. Det är den sista augusti, ikväll gjorde jag inte det jag skulle göra men jag gjorde det här och brände mig på gommen på min middag. Imorgon börjar hösten.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 5 med bokstäver:

 

 

Hanna Sofia, 26. Litteraturvetare, frilansare, skriver och redigerar text. Helsingfors. Bloggar sporadiskt, instagrammar oftare.

Contact: hylostal@gmail.com

Portfolio