Innerligt samtal med unga i Irland

17.01.2019 kl. 14:00

Recension av Normal People (Faber & Faber 2018) av Sally Rooney

Efter dunderdebuten Conversations with Friends (2017) är den irländska författaren Sally Rooney nu aktuell med sin andra roman Normal People (2018), om ihärdig strävan att bli normal. Både Normal People och debuten tillhör de mest engagerande nyutkomna verk jag läst.

Det fina med Rooney är att hon skriver helgjutna romaner som tillåts vara handlingsburna utan att för den skull rubba på det intellektuella. Hon har även en utmärkt känsla för dialog och samhället sett ur ungas perspektiv.

Carricklea och Dublin

Connell och Marianne växer upp i den lilla byn Carricklea i västra Irland. Handlingen tar vid i skolan år 2011 där deras främsta beröringspunkt är att Connells ensamstående mamma är städare i Mariannes hus. Connell är den populära killen med arbetarklassbakgrund medan Marianne är den som har det välställt ekonomiskt men är utstött socialt. Ett klassikt och effektfullt upplägg.

Den retsamma och trevande dialogen mellan de två parterna leder till ett komplext och hemligstämplat förhållande. Connell följer Marianne till universitetet Trinity i Dublin som visar sig vara ett naturligt rum för Marianne, rollerna blir ombytta, nu är det Connells tur att känna sig udda bland de välbärgade och rika. Dublin positioneras genomgående emot Carricklea, det pågår en dragkamp mellan boplatserna och deras diverse nätverk.

Romanens handling spänner över fyra år och perspektivet är turvis Mariannes, turvis Connells, det är en skildring om att bli vuxen. Liksom i Conversation with Friends är maktbalansen i fokus. De är vänner, ibland exklusiva sexpartners, ibland osams och de blir aldrig ett regelrätt par: "He's not sure what friends are allowed to enjoy about each other." Att förstå varann är omöjligt trots innerliga scener av närhet, vilket blir tydligt genom korsklippningen av de två perspektiven, som belyser blindfläckarna de har för varandra.

Normala människor

Ju mer handlingen framskrider, desto tydligare blir de djupa inre konflikter Marianne och Connell bär på. Normalitet är ett ledord i berättelsen, eftersom båda två försöker passa in i världen utan att uppleva att de lyckas. Det är berörande att följa hur kompromisslöst de är övertygade om sin egen oduglighet. 

De tror inte heller de är rätt för varandra eller att de kan vara ett normalt par, vilket får dem att välja bort varandra trots att de uppenbart vill spendera tid tillsammans: "He was sad for Marianne after that, sad that nothing in her life had ever truly seemed healthy, and sad that he'd had to turn away from her." Det är som om det är omöjligt för en man och kvinna att ha en hälsosam relation.

För Mariannes del kulminerar destruktiviteten när hon har ett utbytesår i Lund. Där svälter hon sig och låter sig utnyttjas av en kylig fotograf som är typiskt nordiskt iklädd helt och hållet svart och som skyller allt på sin dåliga engelska. Rooneys blick på Lund är uppfriskande och isoleringen som Marianne upplever blottar både hennes bagage av misshandel där hemma och det hårda, svenska samhället som hon tillfälligt är bosatt i.

Till skillnad från många skildringar för unga har föräldrarna en framträdande roll i Normal People och relationen mellan Connell och hans mamma är något som kunde ha utforskats mer. Connell är rädd för att hon inte velat ha honom, vilket inkluderar abortfrågan. Huvudpersonerna bearbetar indirekt sina rollmodeller. Mariannes storebror och mamma är grymma medan skildringen av hennes pappa nästan helt utelämnas trots att han dör. Connell har aldrig känt sin pappa och de båda papporna skapar ett tomrum av onda aningar.

Mot slutet av boken är det uppenbart att de unga präglas av barndom, samhällsklass och könsroller. Romanen slutar liksom Conversation with Friends i en antydan om en skrivande framtid och i en öppenhet som är behaglig, realistisk och lämnar mig suktande efter en ännu fler skikt av Rooneys litterära värld.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver:

 

 

Hanna Sofia, 26. Litteraturvetare, frilansare, skriver och redigerar text. Helsingfors. Bloggar sporadiskt, instagrammar oftare.

Contact: hylostal@gmail.com

Portfolio